Mardröm

Jaha. Nu har de börjat. Graviditetsmardrömmarna. Jag har iofs under ganska många år haft mardrömmar om att jag på olika sätt plötsligt fött ett barn. I samtliga fall har jag ingen aning om hur det kommit dit, jag har varit jungfruligt obefläckad och inte heller genomgått någon förlossning. Barnen jag drömmer om är i regel minst ett halvår gamla och obestridligt mina. Vid ett tillfälle har jag lagt det i toaletten, vid ett annat försökt gräva ner det levande i mina föräldrars kompost.

Det här går lite stick i stäv med att jag envisas med att klättra flera pinnhål i veckan i Facebooks Compare People-applikation, under rubriken "Best mother (potential)". Jag tror inte att bra mödrar gömmer sina barn i olika villakomposter, men vad vet jag.

I natt hade jag min första riktiga graviddröm (riktig i den mening att jag faktiskt är gravid i vaket tillstånd). Jag hade genomgått en förlossning och vaknade på morgonen utan något minne av hur den gått till (gott Best mother-tecken, förlossningen var så enkel att jag inte märkte den). Jag hade fött två barn som först presenterades som en pojke och en flicka men sedan visade sig vara två pojkar (gott Best mother-tecken, det är inte så noga med kön). Jag hade absolut noll och inga känslor för de två pojkarna (dåligt Best mother-tecken). Jag funderade på om det fanns sätt att göra sig av med åtminstone det ena barnet (dåligt dåligt Best mother-tecken). Jag hade långtgående planer på att mörka hela skiten och gå till jobbet som vanligt (dåligt dåligt dåligt Best mother-tecken).

Nu har jag tillbringat morgonen (det blev inte mycket sömn efter den där drömmen) med att fundera kring strategier att ta till om jag går in i något slags förlossningsdepression eller av annan oklar anledning inte kan knyta an till vår avkomma. Lösningen på alla mina problem är J. Han kommer vara stabil och fixa det där. Om Facebook hade varit jämställt och även rankat "Best father (potential)" hade han vunnit stenhårt. 100 000 - 0.