måndag, mars 23, 2009

Att dela lika på en graviditet - Utvärdering

Eftersom flera tydliga tecken pekar på att den här graviditeten jag roat mig med ett tag faktiskt äntligen lider mot sitt slut tänkte jag att det kunde vara på sin plats att plocka fram jämställdhetskontraktet och sammanfatta lite.

Med den chockerande vetskapen att jag var gravid bestämde oss jag och J för att dela så lika som möjligt. Just graviditeten är av naturliga skäl svår att dela på, eftersom den så påtagligt fysiskt påverkar en av oss mer. Vår lösning på det var att lägga allt ansvar, utöver att växa, på J. J skötte all kontakt med MVC, höll koll på alla utbildningar och infoträffar samt vad jag fick och inte fick äta. Undrade jag något graviditetsrelaterat frågade jag honom i stället för att läsa/googla själv. Självklart har J varit med på alla utbildningar och MVC-besök.

Till en början fungerade det perfekt. Visst var det svårt att gå ”omvägen” via J när jag var nyfiken på något själv, men eftersom det var ett så konkret och enkelt sätt att dela på ansvaret och jag tycker att ändamålet är viktigt, var det ändå värt det. Och det fungerade, i början. Efter ungefär 6 månader kom första bakslaget. Plötsligt tyckte J att det inte var lika bråttom att ta reda på svaren på mina frågor längre, samtidigt som jag tyckte att det var ”lika bra att kolla själv, lite fort”. Varningsklocka varningsklocka! Vi använde oss av Dr Phils beprövade metodik och pratade om det. Under ett litet lager av dåliga samveten och ”men durå” hittade vi tillbaka till vad vi båda tyckte var viktigt och kom upp på banan igen. Fascinerande effektivt det där med att prata med varandra.

Sen dess har det fungerat alldeles utmärkt. J har gnällt över att det är svårt och tråkigt att hålla koll på Försäkringskassan och på att han inte hinner och jag har gnällt på att jag vill ha tillbaka min kropp.

De sista två månaderna har regeln om att jag bara frågar J återigen luckrats upp något. Förmodligen för att frågeställningen mot slutet av graviditeten har ändrats från att tidigare rört konkreta frågor till att nu handla mer diffust om kunskap och tankar. J har lånat ett par böcker av kollegor och på bibliotek, som vi båda har läst var för sig. Jämvikten har förskjutits och jag har i flera fall läst före J, vilket faktiskt är ett avsteg från överenskommelsen. Återigen pratade vi om det. Den här gången enades vi om att det var okej att låta det vara så; så länge böckerna fungerar som diskussionsunderlag och så länge båda ändå läser och använder texten just i diskussion och samtal med varandra känns det okej.

Krasst sett är det inte okej, om man ska vara petimeternoga. Vi delar inte riktigt lika och det överslag som sker är till ett klassiskt könsrollsbundet håll. Man kan argumentera att det trots allt är jag, kvinnan, som är gravid och ska genomgå den fysiska förlossningen, att det inte är någon mening med att vara så millimeternoggrann och att det viktigaste ju är att vi båda känner oss komfortabla med förberedelserna inför stundande förlossning och visst finns det poänger med de resonemangen men hela vägen räcker de egentligen inte.

Som experiment betraktat blir slutsatsen ändå att det går väldigt bra att dela lika på en graviditet med vår uppdelning, men att det kräver engagemang, vilja och medvetande från båda och att det blir svårare och svårare mot slutet. För vår del kom vi inte ända fram i mål, men längre och medvetnare än många andra och vi är ändå nöjda med resultatet.

7 kommentarer:

Stinnepigen sa...

I min optik är det det som räknas att man ärligt och medvetet försöker göra det rätta i alla livets lägen. Ingen kan vara en perfekt människa på heltid. All cred till er för er insats för att sätta handling bakom orden och lycka till i fortsättningen!

Niklas sa...

Jag tycker det låter som ett ok utfall av första leveransen. Nu när ni går in i förvaltningsfasen kommer ju pressen på snabba resultat gå ner och ni kan i lugn och ro planera för nästa projekt, i vilket ni tar in era erfarenheter och kan göra ett ännu bättre jobb.

Rosa von Trosa sa...

Föregående talare har sagt allt jag ville säga. Kloka mänskor.

Kate sa...

Kanalisera,

det har vard redigt roligt att följa din blogg de senaste åren. Jag önskar er alla tre all lycka, och hoppas ni båda som föräldrar lyckas ta tid för er själva och vara egna människor med, när din lilla alien kommer till världen! Allt gott, och så seer jag fram emot att läsa hur det går för er!!


Swedette

Singelmamman sa...

Var är bebben?

thethesomeplacenew sa...

ja, jag vill också hålla med, bra jobbat!!! bra tänkt och bra utfört. jag blir inspirerad!

Sofy sa...

wow vilken häftig grej! Varför pratas det inte om detta, eller gör det det? Jag är inte så insatt. Såhär vill jag ha det den dagen det är dags för oss ( prinsen o jag) att skaffa bebis!

och grattis till den söta lilla!