lördag, januari 24, 2009

Rött och blått

Den svåraste och viktigaste punkten i mitt och J:s jämställdhetskontrakt är den sista; Vi ska anstränga oss till vårt yttersta för att behandla vårt barn lika, oavsett kön. När vi nyligen valde barnvagn blev komplexiteten i den punkten för första gången reell.

Att behandla alla barn lika, oavsett kön tycker jag är grunden för ett jämställt samhälle. Att se till individen före könet. Endast med ett lika bemötande kan barn växa upp till egna individer, utan att formas av könssterotypa förväntningar. Det borde vara så självklart för mig och alla andra vuxna att ge barn den möjligheten. Ändå gör vi det inte. Några för att de inte tycker att jämställdhet är viktigt, andra för att de inte ser kopplingen könsstereotypa förväntningar - jämställdhet och ytterligare några för att det sitter så djupt och omedvetet att det är svårt att värja sig. Jag är övertygad om att jag då och då trillar in i den sista gruppen.

Det har gjorts otaliga tester på hur vuxna människor interagerar med ett spädbarn efter att ha informerats om barnets kön. Man har visat upp samma barn och till olika testpersoner sagt att barnet är en pojke eller att det är en flicka. Testpersonerna har bl.a. tyckt att en pojke som gråter uttrycker missnöje och ilska medan en flicka som gråter är ledsen och behöver tröst. Samma tårar från samma barn. Testpersonerna har också handskats olika varsamt med barnet utifrån vilket kön de tror att barnet har och pratat med olika tonlägen om olika saker.

Jag är övertygad om att sådant påverkar redan mycket små barn. Jag försöker därför verkligen att inte låta mig påverkas av barnets kön, utan verkligen verkligen behandla alla barn lika. Ibland går den viljan så långt att den går vilse, som när vi skulle välja vagn.

Det fanns en jättefin blå och en jättefin röd, traditionella pojk- och flickfärger. Om jag hade vetat vilket kön barnet i min mage har, skulle jag möjlighen ha "anti-valt". Alltså valt den röda vagnen till en pojke och den blå vagnen till en flicka. Jag tänker mig att jag genom att välja "fel" färg kommer påverka och störa undermedvetandet hos andra vuxna, så att bemötandet av mitt barn blir lite mindre styrt av dess kön. Jag är osäker på om det fungerar så, men att välja de förväntade färgerna blått till killar och rött till tjejer, tror jag i alla fall förstärker ett könsrollskonserverande bemötande. Slutsatsen av det här blev att vi inte kunde välja varken en röd eller en blå vagn, utan valde en mer neutral gråsvart.

Agerandet slutade alltså i ett könsobundet beslut, så än så länge är vi på banan, men det är intressant att jag faktiskt skulle gjort annorlunda om jag vetat vilket kön barnet har, om än på en kvasi-nivå. Jag får verkligen passa mig framöver.

6 kommentarer:

Mina sa...

Känner väl igen mig i dina tankar. Hade jättesvårt att leka ute i sandlådan med vår första telning. Tänkte hela tiden att förbipasserande studenter och genusmedvetna människor tänkte: "tyyypiskt alltså, här sitter mamman och leker med sitt barn, och pappan, var är han?" Det gjorde det jättesvårt att jag var synlig som omhändertagande förälder när pappan under tiden kanske gjorde något själv bredvid.

Jag vill ge dig en liten klapp på axeln för att ni fortsätter tanken, det är förmodligen lättare nu, men ganska så omöjligt att gå ensamma emot. Fortsätt allt ni orkar, men glöm inte att ni inte kan göra allt för världens orättvisa så att ni också är förlåtande mot er själva, till exempel när barn tre föds och möjligheten i föräldraledighetssystemet inte ännu är ändrat och det visar sig att det blir bäst för familjen att mamman tar ut alla dagar och nästan omöjligt att dela.

Fast. Vi hoppas att fp ska delas upp så man inte behöver fundera. För visst hade det känts bättre om pappan var den som tagit allt om någon skulle ta allt? Och det är ju inte rättvist heller.

thewoodfairy:: sa...

Min arbetskollega köpte nya gummistövlar till sin fyraåriga dotter häromdagen. Hon kommer hem och säger: Titta vilka fina nya gummistövlar jag har köpt!

"Men mamma", säger fyraåringen till henne då, "de kan jag ju inte ha!"

Varför inte? säger min arbetskollega förvånat.

"Men de är ju RÖDA, alla kommer ju tro att jag är en KILLE om jag har dem."

Det här med färger, är det verkligen viktigt för att behandla barnet könsneutralt? Handlar det inte bara om sina egna fördomar och vilka värderingar man själv lägger i färgerna? Både din dotter och din son ska väl kunna bära rosa med stolthet oavsett kön?

Kanalisera sa...

Mina - tack för det! Man får göra så mycket man orkar. Du har en viktig poäng i att komma ihåg att vara snäll mot sig själv. Det är lätt att glömma bort.

thewoodfairy - naturligtvis är färgerna i sig helt neutrala, det är våra laddningar av dem som gör det komplicerat och det är lika illa att säga att rosa är en tjejfärg som att blå är det. Det farliga är att koppla en viss färg till ett visst kön. Det var också därför vi till slut valde den svarta vagnen.

Artistic sa...

Vad glad jag är att du inte "anti-valde"
Ditt resonemang är så bra och dina texter bäst att läsa.
Men det där med att man antiväljer och gör tvärtom blir fel det också tycker jag.
Gråsvart lät prima!

Anonym sa...

Det var så lätt det här med att vara könsneutral, med 2 grabbar...
Sen kom en tös och allt blev mer komplicerat.
Inte för att även hon använder blå, gröna, röda, svarta och gula kläder utan för att HON (3 år) helst vill ha rosa klänning, jämt!
Med killarna hade vi några duster om att även de kan ha "tjejfärger", äldsta grabben gick så långt att han ville ha klänning som 4-åring (vilket han fick ha). Men jag känner att mkt av det som tösen gör och vill kommer från förskolan där inte jag styr över rollerna. Hemskt irriterande.
Kan bara lägga mitt strå till stacken och lära även den här ungen att hammare, såg och spik är roliga att använda :-)

Christian Thomasson sa...

Konstigt att rött uppfattas som killfärg. Fär mig som man är det tvärtom. Det finns väldigt lite ytterkläder i rött. T ex finns nästan inga träningskläder och regnkläder i rött. Och Män skall tydligen inte gå i röda gummistövlar för det finns inte. Har frågat både Tretorn och Viking och det är för kvinnor. Oerhört tråkigt för rött och lila, rosa, turkos och gredelint (t ex) är jättesnygga färger som en man absolut skall kunna gå i. Man blir glad och det lyser upp en grå dag!
Christian Thomasson
thompson@acc.umu.se