Praktisk jämställdhet 3 - lika MVC-uppmärksamhet till båda föräldrarna

Idag hände två fruktansvärt oväntade saker:

1) Jag tilldelades läkarutlåtandet* "det märks att du är vältränad"

2) Jag och J fick precis lika mycket uppmärksamhet och fokus vid vårt inskrivningsbesök på mödravårdscentralen

Låt oss fokusera på punkt 2, eftersom punkt 1 tyvärr måste klassas som ihåligt och osant (om än trevligt) smicker för att lugna en spruträdd kanalisera.

Jag och J hade peppat hela kvällen och hela morgonen. Vi hade gemensamt gått igenom en mental lista över saker att ta upp på mötet. J har anteckningar om sista mens och mellanblödningar och datum hit och dit. Han är även min manager och berättar vad jag inte får äta samt lagar mat till mig med mycket järn och folsyra. Jag koncentrerar mig på att sova, kissa och växa, något jag har visat stor talang för.

Planen var att J skulle sköta så mycket snack som möjligt, ställa alla frågor och bistå med alla fakta och, om det var nödvändigt, säga "jag kommer att vara med vid alla träffar, jag vill ta en så aktiv roll i det här som möjligt".

Klockan 08:30 i det otäckt livmodersinredda väntrummet var J nervös och jag på krigsstigen. Sekunder senare kommer inledningen av mötet att handla om J. Barnmorskan och barnmorskestudenten undrar hur han känner för att bli pappa, om det känns overkligt och berättar hur det kommer bli senare på ultraljudet. J blir ställd och jag känner mig lite utanför. Mycket bra. Samtalet fortsatte en timme i samma anda och när vi gick därifrån kunde vi konstatera att:

1) J kände sig sedd och likvärdigt bemött
2) Jag kände mig lite osedd, vilket är ett tecken på att det nog var ganska rättvist med hänsyn tagen till att jag är en bekräftelsepundare av rang
3) Våra fördomar om Mödravårdscentralen var den här gången fel fel fel

Det finns hopp gott folk, det finns hopp! Men tro inte att den här enkla framgången kommer få oss att tagga ner. Lejon äter bara lata antiloper, eller nåt.

*Nåja, barnmorskestudent dårå...