På förekommen anledning...

...kommer här del hundratusentjugosju i den evighetslånga följetången om mina förlossningssviter. Utrustningen ovan har jag fått låna av min uroterapeut (sug på den formuleringen - Min Uroterapeut). Det är jag både väldigt tacksam och ledsen för. Men mest är jag glad för att det inte medföljde någon turnéplan med apparaten. Jag ser ju att den varit med ett tag och den har nog sett det mesta och det värsta, om man säger så. Det sjukaste i sammanhanget är att allt det här är heeelt normaaalt. Det hade jag aldrig kunnat tro.

Botgöring

För er som känner er förvirrade inför valet på söndag, kan jag komma med följande rekommendation, om man gillar rättvisa. Och det gör man ju.

1) Rösta! Det är din medborgerliga rättighet och demokratiska skyldighet.

2) Skriv "Feministiskt initiativ" på en valsedel. No more no less. Din röst hamnar automatiskt på Sveriges modigaste och mest klarsynta politiker, eftersom hon står högst på partiets lista.

3) Klart!

http://www.skickaschymantillbryssel.nu/

Bikt

För några dagar sedan på Öppna förskolan:

Jag packar ihop A-barnet i vagnen och jollrar på bästa mamma-manér:
- Nu ska vi gå till farbror doktorn och se hur stooora vi har blivit, det blir väl roligt? Ja, det blir roligt, oj vad roligt det ska bli!

Varpå förskoleföreståndaren lugnt och leende säger:
- Är det en farbror då?

WAM! BAM! In your face hobby-feminist!

Här startar en emotionell kedja av olika skam- och botgöringsreaktioner som jag fortfarande, dagar efter, traskar runt i.

Jag började med en salva ursäkter gentemot föreståndaren för att jag sa fel och hur vaaansinnigt fel det var eftersom jag BÅDE tycker att såna här små saker minsann är jätteviktiga OCH faktiskt engagerar mig i jämställdhet både på jobbet och privat, jag har till exempel satt upp en pjäs. Hallå! Hallå! Jag har satt upp en pjäääs! Sååå viktigt tycker jag att det är! Jätteviktigast! Sen började jag dra andra paralleller om hur vanligt det är att göra såna här fel, men att det minsann inte är okej ändå. Shame shame shame , shame on me.

Förskoleföreståndaren log bara lite snett och sa att det är lätt hänt att man inte tänker sig för. Näää! Verkligen! Har du hört den där historien om läääkaren och baaarnet!? skränar jag, för att få syndernas förlåtelse. Förskoleföreståndaren verkar inte tycka att mitt övertramp är så farligt, det händer förmodligen värre saker på den platsen dagligen, så jag får ingen förlåtelse.

I oförlöst feministisk samhörighet är jag nu en hysterika på öppna förskolan. Jag ler entusiastiska jättegrin åt förskoleföreståndaren och skränsjunger högt och tydligt "hon" i stället för "han" så fort jag kommer åt på babysången, för att alla andra föräldrar och förskoleföreståndaren ska förstååå hur upplyst och jämställd jag minsann är i min medelklasspanik.

I samma desperata anda är jag nu tvungen att, under stor skam, bikta mig för var och varannan människa jag möter. Eftersom ingen tar det på allvar, utan bara skrattar och rycker på axlarna, vänder jag mig nu, genom bloggen, till hela Internet. Förlåt mig, ty jag har syndat! Giv mig mitt rättmätiga straff och jag skall sona mitt brott.

Äntligen skitsnygg

I fredags fyllde jag 31. Det är ingen ålder för en häst. Och definitivt inte för en förstagångsföderska i Stockholmsregionen. Herregud, jag är purung i sammanhanget. Ändå har det sedan i fredags, som alltså inte är så fasligt länge sedan, vid två tillfällen påtalats att jag inte ser lika purung ut som jag känner mig.

Först blev jag refererad till med meningen "vi som är lite äldre" och sen fick jag höra att jag såg annorlunda ut, liksom "äldre och lite sliten". Vaffan. Föd barn själva då!

Fast det bästa med att vara över 30 är att man inte behöver lyssna på andra längre. Jag kan lugnt tycka att jag är skitsnygg, oavsett vad andra säger. Och det är lättare att vara skitsnygg när man är 31 än när man är 17. Är man 31 och har fött barn räcker det att klippa sig lite tufft eller ha en helt okej jacka, för att vara typ skitsnygg. Även om man har pizzadegsmage och ser "lite äldre" eller "lite sliten" ut. Jag har på riktigt aldrig varit så snygg som nu. Ni skulle se mig live! Tänk om jag hade haft det här självförtroendet när jag var 17. Jag hade varit direkt livsfarlig.

Invasion

Helvete, nu har gatumimarna kommit till Stockholm. Jag har aldrig sett dem norr om Köpenhamn tidigare. Det är den här jävla globaliseringen.

A-sambo

Det har under förmiddagen visat sig att jag begåvats med inte bara ett A-barn, utan även en A-sambo. Detta uppdagades när jag i kaffeburken hittade första lappen till en spännande födelsedags-skattjakt med ledtråden "Fester fester!". Jag är oförskämt lyckligt lottad. Och imorgon ska jag få massage.

Dagens irrationella mammagråt

Sjunger sista låten från Nationalteaterns Kåldolmar och kalsipper (javisst, jag när en kommunist vid min barm) och kommer till raden 'i hamn, i hamn, i mammas hamn, i hamn i mammas famn' och gråter en liten skvätt för att det är jag som är mamma till världens bästa bebis som är så fin och det är så fint och allt är så fint faktiskt när man tänker på det.

Föräldragrupp - BVC:s smartaste uppfinning

Tycka vad man vill om barn- och mödravården (och det gör man), men en sak ska de i alla fall ha oändligt med kredd för: att de kom på att skapa föräldragrupper!

Herregud, vad smart det är. De tussar ihop ett tiotal föräldrar i samma bostadsområde med lika gamla bebisar, sen ser man till att alla skriver upp sina mejladresser på en lista och låter alla berätta om hur deras bebisar äter och sover. Sen är det klart. Alla föräldrar går i självspinn och börjar mejla varandra och stämma träff och trampa runt i områdets promenadstråk medan de med stor inlevelse berättar om kräks, bajs och sovrutiner som vore de de första föräldrarna i universum.

Förstå vad mycket tid det här sparar för den svenska barnavården (läs: föräldravården); skattemedel nog att bygga ett nytt JAS-plan. Hatten av för hjärnan bakom den idén. Och nej, jag är inte ironisk. Jag har trampat runt i områdets promenadstråk med grannföräldrarna och pratat om när A-barnet sover och kräks och lyssnat på hur andra barn gör och sköts och tyckt att det är alldeles fantastiskt. (Dessutom fungerar det förhoppningsvis som en ventil och gör att jag kan prata om andra saker när jag träffar vänner som inte är lika intresserade av bebisdetaljer.)

Men jag måste ändå fnissa åt tre saker, för att liksom visa att jag inte är riktigt lika töntig som de andra föräldrarna*:

1) På BVC har man varit PK och kallat det för Föräldragrupp i stället för Mammagrupp, vilket jag verkligen uppskattar. Tyvärr blev det lite knas när de tryckte upp schemat för alla träffarna och på några träffar förtydligade "Bra om så många pappor som möjligt kan komma".

2) BVC måste ha betalat dyra pengar till en helt värdelös teambuilding-konsult, förmodligen samma som hjälpt till med föräldrautbildningen (här och här). Under första träffen fick alla föräldrar välja varsin inplastad bild med motiv av typen "en solstol på en strand", "några fina höstlöv", "solnedgång över en paradisö" etc. och utifrån bilden berätta något om sig själv för resten av gruppen, i syfte att lära känna varandra. Leta efter tjockare stämning. Tio nyblivna föräldrar håller upp en plastad bild av valfritt semestermål och mumlar något om att snart är det semester och det ska ju bli skönt...

3) Innan vi ens lärt oss varandras namn i föräldragruppen pratar vi vitt och brett om bröst, underliv och urinläckage, men när det kommer till åsikter tassar alla på tå och vågar inte uttrycka någon. Naturligt eftersom man vill pejla av gruppen innan man stövlar på för hårt. Tyckte alla utom mamman med den illrosa vagnen och den matchande illrosa sjalen som, apropå hur länge man tänkt vara hemma med sitt barn, glatt hävde ur sig:
- En kompis till mig ska liksom dela upp så att de är hemma exakt sju månader var, bara för att vara JÄMSTÄLLDA!!! som om det var det knasigaste hon hört sen Melander och Catos selleriskämt. Som tur var verkar resten av gruppen lite mer med i matchen.

Idag har nästan alla föräldrar tid hos barnläkaren och sen ses vi på Öppna förskolan och jämför våra barn. Jag kan knappt bärga mig!**

* Jag lurar ingen, inte ens mig själv
** Nix, inte ironisk här heller

Svankvinnan - nu i en förort nära mig!

Kolla på den här sjuka sjuka människan. Vet ni vad hon precis gjorde?! Nä. Hon satt ner på marken bredvid den gigantiska mördaräckelsvanen och matade den ur hand i mun! Jag repeterar: satt ner, jättesvan och ur hand i mun. Ingen frisk människa gör nåt sånt. Själv tog jag just en jätteomväg på en gropig gräsmatta med vitnande knogar i ett stenhårt grepp kring handtaget på min citybarnvagn, för att slippa passera mina ärkefiender kanadagässen, vilket, som alla vet, är ett mycket sundare beteende vid en fågelsjö.

The båtten is nådd eller dagens musiktips

Man vet att man nått något slags bottentoppen när man sitter i nedkräkta underkläder vid köksbordet och sjunger för en gurglande glad bebis:

Mammas lilla A-barn ifrån Plaskeby
Jättebra på å bajsa, bättre på å spy

Dagens namnsdag: Beda

Hela sommaren hade Beda suttit på ett grässtrå med armarna i vädret och väntat och väntat. Hon hade så gott som gett upp hoppet när labradoren Flisa plötsligt lagt sig ner och rullat omkring i gräset på räckvidds avstånd. Snabbt kastade sig Beda över, letade sig ner genom pälsen och borrade in sitt hungriga huvud i hundens skinn. Hon var nu inne på sitt andra dygn av svullande och mådde som en prinsessa. Försöker de ta bort mig lämnar jag frambenen kvar inne i hunden och de har varit på otänkbara ställen, det säger jag bara, passa er jääävligt noga, väste Beda och tänkte på vårens träff med Alf Svenssons intimare delar.

Bild: www.tickremover.com

Prutt eller bajs

Haha! Nu har det googlats festligt här igen.

igår 17:56 "bajslukt ur munnen"

Jag undrar till vilket av mina inlägg man hänvisas efter en sådan googling. Och vad som visas i google-fönstret, som dristar den nyfikne googlaren att klicka på Kanalisera-länken och tro att här, här finns nog svar på min undran. Uppenbarligen hittade inte den undrande vad han/hon sökte utan nödgades timmar senare att förfina sin sökning och på så sätt återigen hitta min blogg:

igår 19:55 "pruttlukt ur munnen"

Det kan ju vara lurigt det där, att känna skillnad på bajs- och pruttlukt.

Och gissa vilka festliga googlingar det här inlägget kommer locka till sig. Jag skulle kalla det en uppåtgående spiral. Fester fester!

Dagens namnsdag: Vilhelmina

Snart skulle Vilhelmina sparka av sig sina flipflops, rycka fram brandyxan ur sportbagen och gå bärsärk i den här jävla tråkiga bussen. Snart. Hon skulle bara få bukt med det där flikiga nagelbandet först.

Bild: blogg.aftonbladet.se

Mamma

Innan jag fick barn tänkte jag mycket på det här med att bli mamma. Som mamma är man mer funktion och mindre person. Man tar ett kliv ifrån sin egen person och in i den allomfattande mammarollen, blir del av det stora mammakollektivet av självutplånade, självuppoffrande, goda kvinnor. Det skrämde mig. Jag var ingen mamma-typ, ville inte vara. Jag ville vara jag. Att kalla mig själv för mamma kändes jättekonstigt. Jag trodde att det skulle vara svårt att lämna ifrån mig bitar av mig själv till förmån för mammarollen, att jag skulle känna mig ofri och bunden.

Icke.

Det tog inte många Mc Donalds-minuter innan jag hörde mig själv nöjt jollra saker som "mammas lilla superbebis" och "kom till mamma" och mamma hit och mamma dit. Och det kändes inte det minsta konstigt. Tvärtom känns det alldeles utmärkt. Om jag kan få vara den institution av trygghet, kärlek och bekräftelse för mitt barn, som mammarollen innebär, är jag inget annat än oändligt tacksam. Det är rätt fantastiskt faktiskt.

Nu tränar jag på att komma ihåg att också vara jag. Att fylla mammarollen med en person med egna intressen och drivkrafter bortom barnet. Och att inte likställa mammarollen med hemmafru-rollen, vilket är mycket svårare än jag någonsin kunde tro.
Då är det tur att det finns en pappa också.

Generation E-type

Idag fnissar vi åt att E-type är med i Melodikrysset, där vi sitter vid köksbordet med våra koppar hederligt bryggkaffe framför radioapparaten och är osäkra på vilken generation vi tillhör.

Nära döden-upplevelse

Idag åstadkom jag nästan mitt första road kill. En ensam liten andunge som struttade över vägen. Tvärnit! En annan sak om det varit en äcklig svanunge eller vidrig kanadagås. Då hade det legat en blodig fjäderhög på asfalten och varit platt nu. Men det var det alltså inte. Tur att jag är så bra på fåglar. Tur att jag är gud.

Proffsrött

Jag gav nyss alla mina pengar till en frisör, tillsammans med instruktionerna 'den här amningströjan använder jag varje dag, det är mycket viktigt att håret matchar den'. Jag har nu exakt samma färg på håret som på tröjan (se bild). Man vet att man har att göra med ett proffs när sånt händer. Dessutom fick jag sitta i massagestol och dricka finvatten.

Nybörjare

Jag åker tunnelbana för första gången på två månader, fatta spänningen! Har fått låna ett sånt där modernt accesskort och tagit med ett korsord att förströ mig med. För säkerhets skull har jag satt mig på korsordsplatsen också. Resan tar ändå nio minuter.

Skrivmaskin, det är typ som en dator fast helt jävla värdelös*

A-barnet tränar idag på ett gnällande knarrande läte. Först var det roligt. Nu börjar det bli tjatigt. Så jag testar att säga samma sak som min mamma sa till mig när jag var gnällig och tjatig: "Så, nu räcker det, nu vänder vi på skivan".

Det har noll effekt. A-barnet fattar ingenting. Men det är inte så konstigt. Barn födda efter 1990 har aldrig sett en LP-spelare, de har helt andra referensramar.

* Riktigt citat från riktiga kids på en riktig buss

Dagens namnsdag: Erik

Det knepigaste var att få till ett matchande tribalmönster i öronen. Erik hade hårresurserna, men saknade en tillräckligt avancerad trimmer.

Bild: www.fotoskolan.com