Föräldrautbildningen del 2 eller Att förbereda sig för en tapir

Nej. Del två av föräldrakursen gav inte mer än del ett. Under den fyra timmar långa utbildningen snappade jag upp relevant information motsvarande max 10 minuter. Resten var rosa plyschhjärtan och ”hur känns det?”.

Barnmorsketanten inledde kursen med att hålla upp två inplastade bilder med pappa + bebis samt mamma + bebis och bad oss ”reflektera fritt kring dem”. Det kan ha varit mitt livs trycktaste stämning i rummet. Till slut sa en barnmorskestudent att det såg ut som att mamman och barnet hade ”god kommunikation”. Sen blev det vakuumtyst igen tills barnmorsketanten tvingade en kille att kommentera bilden. Han mumlade att ”det ser väl fint ut” och sen var det tyst igen.

Överhuvudtaget jobbar hon mycket med att hålla upp inplastade bilder och fråga vad vi tänker om dem. Det kan vara en fotbollsspelare eller en ”skojig bild” på en ammande mamma. Det känns lite som i lågstadiet med den stora skillnaden att pedagogiken inte funkar längre. Alls.

Det provocerar mig oerhört att vi som kunskapstörstande blivande föräldrar snällt lämnar våra jobb för att ta del av ”viktig” utbildning om barn och föräldraskap och sedan sitter i 2*4 h och lär oss ingenting.

Efter den här kursen är jag precis lika oförberedd på att föda och ta hand om ett barn som jag var innan. Det känns ungefär som att någon snart kommer att ge mig en tapir, eller annat konstigt djur jag bara sett på avstånd eller lekt med i plast som barn, och den enda förberedelse jag får är att gruppterapiprata om hur det kommer kännas.