Föräldrautbildning

Idag ska jag på del 2 av 2 i en föräldrautbildning som Solna MVC/BMM anordnar. Inför det presenterar jag här lite highlights från förra tillfället:

1) Barnmorsketanten håller upp ett rosa mjukishjärta i plysch och säger med eftertryck "Det här, det ska vi prata om idag. Kärlek."

2) Barnmorsketanten går varvet runt och pekar på alla deltagare i tur och ordning med orden "Grattis till att du funnit mannen/kvinnan i ditt liv" (vilket alltså bevisades genom att vi skulle ha barn). 18 blivande föräldrar önskar sig långt långt bort.

3) Barnmorsketanten ställer frågan om det är någon skillnad på män och kvinnor, jag blir topp tunnor rosenrasande och häver ur mig en lång osammanhängande harang om hur jag tror att bemötandet av män och kvinnor i samhället kan forma stereotypt beteende men att jag inte tror att det finns några större genetiska orsaker till eventuellt olika beteende hos män respektive kvinnor. Jag förstår att jag varit lite för abstrakt när en annan kvinna i gruppen "håller med" genom att säga "Ja, precis. Jag läste en bok om det där och där stod det typ att män och kvinnor var från olika planeter och så är det verkligen med mig och min man!" (som för övrigt inte var där).*

4) Barnmorsketanten placerar oss i grupper om 8 och ber oss skriva på post-it-lappar vad som är viktigast i en relation. Grupperna reagerar med total tystnad och blossande kinder.

5) Barnmorsketanten lägger en timme (1h! 60 min!) på att gå igenom de till slut framkrystade lapparna med uppföljande frågor av typen "Vad innebär egentligen tillit i en relation?" eller "Vad är respekt, för dig?". Alla svarar kort, opersonligt och generat. Förväntad diskussion uteblir helt.

Efteråt tog vi upp med vår barnmorska att vi inte tyckte att det var fyra så väl förvaltade timmar, men hon har lovat att del två är bättre. Jag känner mig inte helt övertygad...

*) Barnmorsketanten säger sen att det inte är någon skillnad på hur män och kvinnor känner inför det kommande föräldraskapet och jag fick skämmas för att jag blev så arg.