Cirkeln är sluten
Det går så fort nu, livet. Jag hinner inte blogga. Jag läser introtexten ovan som jag skrev för tre år sen när jag började och inser att jag är klar, för den här gången.
Jag är tillbaka på jobbet efter föräldraledigheten och har ett sjukt momentum. Jag är en maskin av driftighet, effektivitet och arbetsglädje. På riktigt. Jag är plötsligt den driftiga kvinnan i karriären som jag lät bli att vara för tre år sen. Jag formulerar förvisso mina tankar på ett tvångsmässigt sätt, men inte i samma utsträckning som tidigare. Och jag har världens finaste unge med världens finaste unges finaste pappa hemma, som fyller mitt svarta hål av bekräftelsebehov.
Återstår min hemliga dröm om krönikan som alla måste läsa. Jag låter det vara anledningen att jag inte stänger ner bloggen. Jag kommer fortfarande behöva ventilen, om än mer sällan.
Under tiden rekommenderar jag er att följa mig, A-barnet och jämställdhetskontraktet på blogglängds avstånd: Jeppehej