lördag, december 27, 2008

Kanalisera på kvinnofällans kant

Hittills har det gått förvånansvärt lätt att jämställt dela lika på graviditeten. Det enda som krävts är medvetenhet och vilja. Vi hade ett mindre bakslag för någon vecka sedan då vi insåg att J började slappna av och läsa på mindre i takt med att min nyfikenhet ökade, vilket i kombination med diverse foldrar vi fått hem skapade en ojämn situation. Väl noterat lyfte vi upp det och nu är vi på banan igen.

Jag får träna och tygla mitt kontrollbehov, vilket känns oändligt nyttigt. Kommande tre månader är en hysterisk parad av olika föräldrautbildningar och MVC-besök. J:s almanacka är fulltecknad men jag har inte riktigt koll, varken på helheten eller detaljerna. Det känns lite läskigt. Men väldigt bra träning. Om jag inte klarar av att backa bort från ansvaret nu, hur ska det då bli när det finns ett litet barn att dela lika på. Jag tränar mig på att förstå att det finns fler sätt att lösa saker på än mitt sätt och att de sätten är minst lika bra. Och på att jag inte alltid måste veta och ha koll på allt. Det låter väldigt sorgligt att nå den insikten först vid trettio års ålder, men har det inte skett fullt ut tidigare är det ju bra att det händer nu. Jag ser också att det är just i den fällan många kvinnor går - kontrollfällan aka projektledarfällan. Skönt att vi tar i det innan jag trillar dit och väldigt bra med en så tydlig regel.

En annan sak jag hör när jag pratar med andra om jämställdhet och graviditet är just att det inte är jämställt, eftersom graviditeten så påtagligt är inuti mammans kropp. Alla besök på MVC handlar ju ändå om mamman, menar man. Jag känner inte att jag håller med. Kanske har jag en ovanligt distanserad kroppsuppfattning, men det som händer i min kropp just nu känns inte som Jag och Mitt Intresse och Ansvar utan mycket mer som Vi och Vårt Intresse och Ansvar. Mina blodvärden och livmodersmått angår oss båda lika mycket. Jag hoppas att det fortsätter att vara så.

Sammanfattat går det alltså fortsatt bra att dela lika, vilket verkligen glädjer mig. Jag är också glad att ansträngningen inte är större än den är (lite medvetenhet och lite vilja - inte värre än att välja ekologisk mjölk för den miljömedvetne).

MEN! Det som händer är att jag går och svajar på kanten till en annan kvinnofälla. Plötsligt tycker jag nämligen inte att mitt jobb är lika viktigt som tidigare. Plötsligt är det bara något jag ska sköta tills barnet kommer och då ska jag ju ändå vara hemma några månader. Redan i december börjar det kännas som sista veckan före semestern, fastän det alltså är månader kvar. Och jag som argt har fnyst åt kvinnor som slutar prioritera sina jobb och helt går upp i sitt familjebildande - svikare, det är såna som Dom som skapar den ojämställda situationen på arbetsmarknaden! Och nu är jag en av dem, nästan.

Det var en väckarklocka och jag har tänkt på det massor. Jag kommer fram till att det är en sund reaktion att lägga tid och engagemang på stora förändringar i livet - att gå upp i elitserien med bandylaget, att köpa hus, att träffa en ny partner, en nära anhörigs eller väns bortgång, att skaffa barn. Självklart måste tankar kring såna saker få konkurrera med arbetet och vardagen. Det som däremot är ojämställt är två saker:

1) Bägge parter låter inte det nya fenomenet ta lika mycket engagemang och tid.
2) Att ändra sina handlingar utifrån de tankar man har.

Här är jag inte säker på att vi når hela vägen. J har lättare att distansiera sig och glömma bort än jag. Inget sparkar fysiskt i hans mage och han blir inte på samma sätt påmind, även om det förstås tar mycket tid och tanke från hans vardag också. Här är vi alltså inte helt hundra jämställda.

Jag tröstar mig med att jag gör samma jobb som annars. Handlingarna är alltså desamma. Kanske att jag inte lägger i den där sista racerväxeln lika lätt som annars, men jag vågar påstå att skillnaden är liten. Och jag kommer inte drista mig så långt att jag vill dela annat än lika på kommande föräldraledighet.

Men faktum kvarstår, här finns en liten differens. Jag hoppas att vi kompenserar för den på andra sätt och jag är väldigt tacksam att vi är medvetna om det. Då har vi i alla fall möjlighet att göra bättre.

onsdag, december 24, 2008

Julkalendern Lucka 24 - Eva

I år hade det varit nära. Det var i sista delfinalen som domarna hade upptäckt att Evas skägg inte var något riktigt skägg, utan hennes vanliga hår som hon snillrikt knutit fast under hakan. Till nästa år skulle hon vara bättre förberedd. Årets tomte 2009 - here I come!

Bild: www.aftonbladet.se

tisdag, december 23, 2008

Granchock


Whoah! Vi har gran. Sjukt vuxet. Nästan som att köpa hund.

Julkalendern Lucka 23 - Adam

Och under resten av Adams liv skulle just denna bild visas i alla möjliga och omöjliga sammanhang och folk skulle skrocka att jo, det såg man tidigt att det skulle bli en popstjärna av den där.


Givmilda juletankar

Och så skänker vi en julens givmilda tanke till alla de (jag! jag! jag!) som idag försakar julefrid och pyssel för att ståndaktigt bidra till det svenska rikets välfärd och BNP; de vars enda förmån en gnistrande dan före dan som denna är att för en gångs skull få välja sittplats på tunnelbanan. Vad vore vi utan dem?

måndag, december 22, 2008

Julkalendern Lucka 22 - Jonatan

Jonatan är bara den han är. För honom är mode och trender helt oviktigt. Han gör bara sin egen grej. I vår flyttar Jonatan till Stockholm. Det ska bli jävligt skönt med lite storstad. Han har varit i både New York, Berlin och London i höst och liksom fått smak på storstadslivet. Jonatan är en äkta stadsmänniska.I Stockholm kommer han trivas som fisken i vattnet. Där får man vara precis den man är. Han ska bara träna bort Skara-dialekten först, så han smälter in bland alla andra.


söndag, december 21, 2008

Julkalendern Lucka 21 - Tomas

Vid en första anblick kunde man tro att Tomas inte var särskilt mån om sitt utseende. Inget kunde vara mer fel. Tomas lade ner timmar och åter timmar på att välja de rätta glasögonen, de rätta chinosen med rätt hög midja och den rätta dåliga passformen över rumpa och lår, lagom för korta för att åka upp och visa lite blekt hårigt underben när Tomas satt med benen i kors, vilket han följaktigen gärna gjorde. Och förstås de rätta foträta skorna och den blå täckjackan från ett annat årtionde. Är man inte smartast i kollegiet kan man ändå komma långt genom att se ut som att man är det.


lördag, december 20, 2008

Julkalendern Lucka 20 - Israel

Här är en kul bild ur Israels fotoalbum. Han var med gubbarna i Israel. Eftersom de sedan lumpen kallat varandra för Israel tyckte Israel att det var roligt att ta med gubbarna på en ny muckarresa - till Israel! En av fördelarna med att vara egenföretagare är ju att man kan ta ledigt lite när man vill och dra av nästan alla kostnaderna i deklarationen. En nackdel med att vara egenföretagare är välmåendet som breder ut sig kring midjan. Israel, Israel och Israel har börjat jogga på onsdagar för att få ordning på go'maggen, som de kallar den. Men det är hemma i Göteborg, nu är det semester och då får man la unna saj litte.


fredag, december 19, 2008

Julkalendern Lucka 19 - Isak

Isak var känd som gängets spjuver. Hittade man tandkrämsrester på dörrhandtaget, aluminiumfolie i telefonluren eller vedträn i sängen ja då kunde man ge sig den på att det var Isak som varit i farten. Men det var omöjligt att bli arg på honom. Isak log sitt allra oskyldigaste leende och plirade med de små pepparkaksögonen och vips gick all ilska och irritation upp i rök. Sån var han, Isak. Så döm om barnbarnens förvåning när de hittade travar med tysk naziporr under Isaks säng, när de städade ur hans lägenhet.


torsdag, december 18, 2008

Julkalendern Lucka 18 - Abraham

- AaaAaAAAktaaa! vrålade Abraham. Jag är så väldigt väldigt spruträdd!

Sköterskan sänkte botoxsprutan med en suck.
- Abraham, om man vill bli fin får man lida pin. Vi har pratat om det här.

onsdag, december 17, 2008

Hitta humorn


Min bror och jag har en stående utmaning. Varje morgon läser vi seriesidorna i DN och där speciellt serien Medelålders plus. Utmaningen ligger i att lista ut det roliga i serien. Man behöver inte själv tycka att det är roligt, men man måste förstå var humorn finns. Det är svårare än man kan tänka sig. Idag var det omöjligt. Nån som fattar det roliga? Någon!?
Ruta 1: Idag i "Fråga barnen" frågar jag dig, lille Enfrid: Är det bra att mamma
Ruta 2: slår pappa på julafton? - Nä, vuxnarna ska inte slåss, tycker jag.
Ruta 3: Å mamma är mycket större än pappa å e man stark ska man vara
Ruta 4: snäll för de säger Bamse! -Tack lille Enfrid och alla våra kloka fina barn.

Julkalendern Lucka 17 - Stig

Stig hade kommit på ganska sent i livet att han ville bli skådespelare. På audition till Änglagård 2 hade han inte räckt riktigt hela vägen och annars var det ont om roller för hans målgrupp. Det var lite stressande, men Stig försökte ändå att se positivt på tillvaron. Han skickade ofta insändare och dagens ros till olika tidningar, där han berömde andra manliga skådespelare ur den äldre generationen. Man måste hålla ihop.


tisdag, december 16, 2008

Julkalendern Lucka 16 - Assar

Vid 79 års ålder var Assar ett rutinerat mobboffer. Han försvann snabbt till sitt happy place, satte upp sitt välrepeterade introverta lugna ansiktsuttryck och väntade stoiskt på att stunden skulle gå över. Att kalla på personal hade ingen effekt, då blev det bara etter värre vid kvällsmaten senare. Snart skulle Edwin, Einar och de andra balla grabbarna på Skutans ålderdomshem tröttna och rikta ficklampan mot någon annan.


Det finns inget heligt systraskap

Igår var jag på amningsinfo på Mödravårdscentralen. Det var uttalat att det bara var jag som var välkommen på mötet, inte J. Det gjorde mig till en början vansinnigt provocerad och feministiskt arg och jag ifrågasatte det tre gånger på raken till vår barnmorska. Hon försökte släta över med att J sedan fick gå på något slags pappautbildning, som alltså bara var för männen (mycket oklart hur de sorterar den andra föräldern i homosexuella föräldrapar), vilket egentligen bara var att göra saken värre.

I alla fall funderar jag en del på amning och allt fuzz omkring det och vill gärna ta del av den information som står till buds. Jag har därför försökt lugna mig och motivera amningsinfons könsrasism* med att det kan vara ett diskussionsforum för kvinnor, om hur man förhåller sig till sina bröst. Jag har förståelse för att alla kvinnor inte är bekväma med att prata om bröstens symbolik, sexualitet, närhet och intimitet med vilt främmande män. Jag tycker själv att det känns komplicerat att bröst som är en så stark sexuell symbol och föremål för objektifiering och plumpa kommentarer och skämt liksom för njutning, sexuell samvaro och intimitet**, ska förvandlas till matstationer som plockas fram i tid och otid. Det är alltså en god tanke av MVC att bereda plattform för diskussion om detta och om det kräver uteslutning av männen så må det vara hänt, tänkte jag.

Först på väg till mötet slog det mig, det uppenbara; är jag mer bekväm med att diskutera detta med andra främmande kvinnor än med andra främmande män? Känner jag något slags samhörighet med just kvinnor, bara för att vi är av samma kön och gravida? Nej, det gör jag inte. Inte alls. Jag känner samhörighet med människor som delar mina värderingar och tankar och den gruppen utgörs av både män och kvinnor. Jag känner inte att jag har någonting gemensamt med kvinnorna som sitter med sina magar i en halvcirkel. Ingenting. Jag tycker att de är konstiga ufon och de tycker att jag är ett konstigt ufo. Låt mig exemplifiera! Följande frågor ställdes spontant under mötet:

Gravid kvinna 1: Hur stor del av näringsinnehållet i bröstmjölk försvinner vid nedfrysning och upptining?
Gravid kvinna 2: Min man är 12 år äldre än jag och han ser fram emot vårt barn så himla mycket… [lång alldeles för personlig harang] …mata barnet i bar överkropp… [fler privata detaljer] …och jag vill verkligen ge honom det här.
Gravid kvinna 3: Asså, en grej jag typ inte fattar. Varför kan en del typ inte amma?
Gravid kvinna 4 (aka Jag): En problematik som jag ser med amning är att det försvårar jämställdheten i relationen. Vi pratar om olika trix för att väga upp det, men känner att vi inte når hela vägen. Vad kan man mer göra?***

Vi är fyra karikatyrer med helt olika tankar kring hela barnaalstringsprocessen. Vi kan inte mötas i intima diskussioner om bröst och amning en måndag morgon klockan 08:00, för vi tycker att alla andra i gruppen är skitkonstiga. Vi har ingenting gemensamt, utöver att vi alla är gravida (och att vi tycker att alla andra i gruppen är skitkonstiga). Det går inte att bygga en gemenskap på det. Det finns inget heligt självklart systraskap kvinnor emellan, inte ens om de är gravida. Och jag blir sjukt provocerad när man förutsätter att människor av ett visst kön ska ha vissa gemensamma egenskaper, erfarenheter eller funderingar. Alla män är inte motorintresserade, alla kvinnor drömmer inte om dyra handväskor och alla gravida vill inte prata om amning med varandra.

Sedan toppade barnmorsketanten med att berätta för oss att det manliga sättet att förbereda sig för ett föräldraskap (”vara gravid”) är att tapetsera och se över försäkringarna. Hejsan hoppsan! Typiskt manligt. Inte typiskt ”nära partner som vill hjälpa till på alla tänkbara sätt”. Nix. Manligt. Det sitter bergis en tapetserargen kopplad till testosteron och spermaproduktion. Redan på stenåldern kunde man se hur män i närheten av gravida kvinnor började klä grottan med mossa och vässa sina yxor och spjut. Kanske är det ett av ämnena de ska diskutera i pappagruppen, män emellan.

Uppdatering: Jag känner att jag måste rentvå Solna MVC lite här. Vi kommer alltså få vanlig amningsteori i samband med föräldrautbildning som välkomnar båda föräldrarna. Det var endast på den här info/diskussionsträffen som den andra föräldern uteslöts. Det ska också sägas att barnmorskan vi går hos sköter sig alldeles utmärkt på det här planet, även om informationshäftena hon delar ut är uppåt väggarna.

* Jajemän, här använder jag de hårda orden!
** Redan den kombon tycker jag är svår
*** Svaret på den frågan var ”men under det första halvåret ÄR det inte jämställt”, följt av ett nedlåtande lilla vännen-leende.

Den nakne stalledrängen som kanske plägade


På lucia i den arla morgonstund väcktes jag till min stora häpnad av skönsång och frukost på sängen. Det var den nakne stalledrängen J som gjorde sitt första bejublade framträdane endast iklädd strut och pappersstjärna. Det finns bättre bildbevis men jag är strängeligen förbjuden att publicera dem på internet, av den nakne själv. I alla fall väckte händelsen liv i min textfråga: i den vanliga stalledrängvisan, sjunger ni i vers två om fålen apelgrå 'den rider Staffan själv uppå' eller 'den plägade Staffan rida på' eller rentutav 'den plägade Staffan själv uppå'? Förvirring råder och har så gjort sedan lågstadiet, tydligen.

måndag, december 15, 2008

Julkalendern Lucka 15 - Gottfrid

Gottfrid var sedd som den milde, nästan mjäkige, bland sina gelikar i ordern. Han trivdes i köket, var barnkär och deltog ogärna i jakt. Å andra sidan var han imponerande snabb i såväl tanke som ord. Det ansågs vara en merit att få sista ordet i en diskussion med Gottfrid. Han var flerårig mästare i både Schack och Dam och hade ett digert välbläddrat bibliotek. Det endast ett fåtal av Gottfrids nära bekanta visste var, att Gottfrid kunde andas under vatten.


söndag, december 14, 2008

Julkalendern Lucka 14 - Sixten

Bröderna Landby har en liten kultstatus runt om i Västerbotten. Sixten var känd som kraftkarl, filosof, diktskrivare och konstnär och han kallades till och med ”Buffeln från Hissjö”. Lillebror Kurt var mera känd som konferencier på den Sverigeturnerande ”The Landby Show”. Under denna show gjorde kraftkarlen Sixten allt från att lyfta cyklar med ett pekfinger till att räta ut hästskor med bara händerna. De besökte regelbundet Kiviks marknad och andra marknadsplatser. Ett av Sixtens mest kända verk är ”Killa mig på Kilimanjaro”. Det har utgivits två episka verk, ”Sixten Landbys teser” samt ”Millennium” som utgivits efter hans död.

Några av Sixtens teser:

Löning
Trots att man arbetar varje dag verkar det som Djävulen tog hand om pengarna

Storbjud
Även grisen kan rata när man den ska mata.

De odrägliga
Somliga människor liknar bulldoggar ty de släpper aldrig greppet.

I förtid
De som redan börjat ruttna i livet behöver inte vänta länge på döden.

Ibland överträffar verkligeheten dikten, som de säger. Det här hade jag aldrig kunnat skriva själv.
Bild OCH text: www.hissjo.net

lördag, december 13, 2008

Nej till livet!

Igår upptäckte jag till min fasa att abortmotståndarna Ja till livet glatt håller med mig och länkar till mitt inlägg om ultraljud. Jag känner mig lite smutsig, men faktum kvarstår - i just den här frågan tycker vi alltså lika, om än av olika anledning.

Jag har ett behov av att rentvå mig själv och skulle kunna skriva långt och mycket om vad jag tycker om aborter, men det skulle vara att skriva er alla på näsan. Självklart vill ingen människa gå igenom en abort, men om det är det bästa alternativ man har till hands är det inget snack om saken. Att däremot välja bort ett barn p.g.a. avvikelser från normen tycker jag vittnar om en människosyn i sann nazianda.

Julkalendern Lucka 13 - Lucia

Lucia hade sen barnsben fått höra att hon var söt som en kattunge. På tips av sin pojkvän sökte hon därför Michael Jackson-stipendiet och vann! Nu väntar fyra år av operationer, innan förvandlingen är helt klar och karriären kan ta fart på allvar. Som plan B ska Lucia utbilda sig till nagelterapeut eller kanske jobba med barn som har det svårt.


fredag, december 12, 2008

Julkalendern Lucka 12 - Alexander

Alexander trodde inte sina ögon. Frisörsalongen var fortfarande stängd för renovering. Situationen började bli akut.


torsdag, december 11, 2008

Ultraljud - att inte vilja veta

Inuti min mage för en månad sen

För lite mer än en månad sen var vi på ultraljud. Det är en konstig sak. Ultraljudet syftar i första hand till att kontrollera om det är något "fel" på barnet. Utöver det "vanliga" ultraljudet kan man göra andra kontroller för att ta reda på om barnet har för många kromosomer eller några fysiska defekter. Till exempel erbjuds alla mödrar över 35 att göra ett s.k. NUPP-test, eftersom risken för Downs syndrom ökar med stigande ålder hos modern. Ett NUPP-test visar sannolikheten för kromosomfel.

Det är väldigt märkligt att alla barn regelmässigt kontrolleras för missbildningar och andra fel, för varför gör man det, egentligen? Vad ska man göra av informationen om något inte är "normalt"? Abortera barnet? Det är ju oerhört cyniskt, att det svenska samhället bekostar framtagningen av en renare ras. Jag har väldigt stor förståelse för att man som blivande orolig förälder kan tänkas vilja veta, men väldigt lite förståelse för att man som stat erbjuder möjligheten att välja bort annorlunda barn.

Sen kan man förstås mena att det är bra att få informationen tidigt, så att man har möjlighet att anpassa sig till den omställning det kan innebära att få ett "onormalt" barn.* För så onormala är de onormala barnen att vi inte för våra liv kan föreställa oss att just vi kommer få ett sånt förrän vi har det svart på vitt och då alltid som ett slags sorgebesked. Jag tror ändå att jag skulle ha lättare att hantera eventuella vanskapningar hos mitt barn om de uppdagades först när barnet föddes. Då skulle nog glädjen över det födda barnet överskrida den eventuella sorgen över skadan. För mig skulle det inte vara konstruktivt att veta om det månader i förväg.

Allt det här kom jag på i stundens allvar, på väg till ultraljudet. Först då slog det mig att det kunde vara något "fel" och hur skulle vi i så fall hantera den informationen? Ville vi veta? Hade jag varit modigare hade jag ställt in. Men nyfikenheten och fegheten tog överhand och vi gick dit på utsatt tid.

Allt såg bra ut på ultraljudet och jag kan inte egentligen veta hur jag skulle reagera om det inte hade gjort det, bara spekulera. Jag har också full respekt för att det här är oerhört känsliga frågor och full förståelse för att inte alla resonerar likadant som jag.

På kallelsen stod det tydligt att det i besöket vid ultraljud inte ingick könsbestämning av barnet. Det tycker jag var jättebra! Ändå kände vi oss nödgade att förklara väldigt tydligt för barnmorskan att vi inte på några villkor ville veta vilket kön barnet har. Hon förklarade att det var svårt att se och lovade att snabbt byta vinkel om hon såg något avslöjande. Lite senare fick hon hjälp av en mer senior barnmorska. När hon inte berättade för den äldre kollegan att vi inte ville veta barnets kön greps jag av feministisk panik och skrek i desperat falsett att vi inte! ville veta! barnets kön!!! Den äldre barnmorskan såg lugnt på mig och svarade att de inte berättade det heller, om det inte verkligen efterfrågades. Glada nyheter.
Att döma av de frågor jag får från omgivningen om vi vet vilket kön barnet har, kan man tro att det är regel snarare än undantag att ta reda på det. Det är sorgligt. Det är sorgligt att folk frågar mig över huvud taget, för det betyder ju att det skulle spela roll. Att det skulle vara annorlunda för oss eller för våra vänner om vi fick en pojke eller en flicka. Det är väldigt väldigt ledsamt. För det spelar förstås ingen som helst roll.
*) Det händer förstås att man under ultraljudet hittar så allvarliga missbildningar att barnet inte kommer kunna överleva alls. I de fallen kan man sätta igång en tidigare förlossning i stället för att låta den dömda graviditeten fortgå. Ultraljud visar också på om det finns fler än ett foster i magen, vilket kan vara skönt att veta på förhand. Det är fördelarna. Frågan är om de väger upp nackdelarna.

Julkalendern Lucka 11 - Daniel

Om några dagar drar Daniel till Thailand med grabbarna. Det ska bli fett skönt. Daniel kommer inte ihåg så mycket av förra årets resa, mer än sjukt billiga mekongdrinkar i hink och en jävligt fräsch tjej. Inte flickvänsmaterial direkt, men jävligt fräsch, om ni fattar. I år tänker han passa på att tatuera sig. Antingen en fet tribal eller Carpe Diem över skulderbladet. Han har tränat axlarna rätt hårt, så det skulle bli snyggt.


onsdag, december 10, 2008

Julkalendern Lucka 10 - Malena

Malena säger alltid sanningen och hon tar vad hon vill ha. Om folk inte kan ta det är det deras problem. Malena tar ingen skit, hon är en stark kvinna som vet vad hon vill. Hon har massor av killkompisar men kan inte fatta varför de alltid blir ihop med så meningslösa våp. Själv är hon singel, men får ligga ändå. Bland annat har hon legat med chefen på förra jobbet och en på TV4 med skitstor kuk. Så de där feministsubborna som gnäller om att kvinnor skulle vara förtryckta kan ju bara ta och hålla käften. Det är hennes kropp och hon har full kontroll. Men ibland gråter Malena så att kudden blir alldeles svartfläckig av mascara. Om hon bara slapp vara så förtvivlat ensam!


tisdag, december 09, 2008

Vattengympa

Det faktum att min kondition försämras i ett sådant rasande tempo att jag snart inte kommer orka andas överhuvudtaget, har nödgat mig att vidta desperata åtgärder. Som djupvattengympa.


För att förstå vidden av desperation i det tilltaget måste man veta följande:

1) Jag hatar badhus. Hatar. Det luktar ålderdomshem och klor och kiss och långa mörka hårstrån slingrar sig mot mig från alla håll.

2) Jag har väldigt lite gemensamt med människor som väljer att på sin fritid leda vattengympapass och jag har ännu mindre gemensamt med deras musiksmak (tänk er Markoolio, Nanne Grönvall och resten rama-lama-ding-dong-tokigt 60-tal i en klämmig blandning med en touch av hits for kidz)

3) Jag har väldigt svårt att relatera till levnadsglada tjejkvinnor som ses regelbundet varje tisdag i badhuset och tycker att det är urkul med vattengympa och att frigolittuberna är festliga.

Och ändå var det precis det här jag skänkte 45 minuter av mitt liv åt ikväll. Så desperat är jag alltså.

Julkalendern Lucka 9 - Anna

Anna är en riktig ”doer”. Hon har redan nästa års almanacka fulltecknad med olika saker hon ska göra. I januari ska hon t.ex. ha återförening med gamla scoutgänget och hjälpa sin kusin att flytta och i februari ska hon köpa tyg till en klänning hon ska ha på ett bröllop i april och så är det alla körrep förstås och kopiera upp noter till dem och kanske ordna med nya pärmar i stället för de gamla mörkblå. Rött är ju fint till exempel. Och så håller hon på att dra ihop en bokklubb på jobbet. Hon har redan satt upp lappar på alla anslagstavlor och i köket. Som första bok tänker hon föreslå något av Paulo Coelho. Hans böcker är verkligen tänkvärda och speciella och det skulle vara kul att ha någon att diskutera dem med. Då skulle hon kunna baka sina specialmuffins med päron också.


måndag, december 08, 2008

Julkalendern Lucka 8 - Virginia

Virginia och Virginia träffades första gången på BB när de födde barn samtidigt. Sen dess har de hängt ihop. Det har blivit semestrar på Öland och i skärgården, otaliga liter lådvin och oräkneligt många Blend Ultra Light-fulla askkoppar. Virginia finns på nästan alla sidor i Virginias fotoalbum och vice versa. Till jul pysslar de söta garntomtar tillsammans, som Virginia säljer på genom en hemsida på Internet som Virginia har gjort själv.


Sista dagen i Kiruna


Titta! Idag är sista dagen i Kiruna. Den är 24 minuter lång. Imorgon går solen inte upp alls. Nu börjar en månads natt. Jag undrar hur de förbereder sig, Kirunaborna. Äter sig feta och boar in sig i granris? Tar ledigt från jobbet? Köper espressobryggare och lysrör? Bokar tid för ljusterapi? Eller bara borstar tänderna och går och lägger sig.

söndag, december 07, 2008

Julkalendern Lucka 7 - Angela

Det finns en helgalen bild av Angela. Den är från när hon var elevrådsordförande i Vallundaskolan 1987. Hela elevrådet hade klätt ut sig till fotograferingen för årets skolkatalog. Angela hade en tvärrandig slips och solglasögon. Dessutom hade hon touperat håret så att det nästan såg rufsigt ut. Hon vet inte varifrån hon får allting, men ibland gör hon verkligen helgalna grejer. Man mår bra av att släppa loss ibland, har hon hört.

lördag, december 06, 2008

Julkalendern Lucka 6 - Niklas

Faktiskt så har Per Gessle oförtjänt dåligt rykte. Han är liksom inte alls så dålig som alla säger. Typ skitmånga gillar Gyllene tider och så, men Niklas tycker faktiskt att Mazarin är Pers bästa platta. På flera låtar sjunger Per precis samma sak som Niklas känner! Och det är äkta känslor. Från hjärtat. Niklas hoppas att han ska få en gitarr i julklapp. Då ska han lära sig Kung av sand, så att han kan spela den för Emma på nyårsafton. Det är typ som ett hemligt nyårslöfte.


fredag, december 05, 2008

Julkalendern Lucka 5 - Sven

Svens näsa levde under ett ständigt hot från resterande delar av Svens ansikte. Det var en fråga om dagar hur länge den skulle få finnas kvar innan den helt förminskades till ett ingenting, knoppades av som en rosa ärta och ensam rullade bort bland pärmar och gem på Svens skrivbord.


torsdag, december 04, 2008

Julkalendern Lucka 4 - Barbara

Barbaras tålamod hade tagit slut för länge sen. Det är precis som de säger, att jobba som modell är verkligen inte så glamouröst som man kan tro.


Julkalendern Lucka 3 - Lydia

Det är många som inte vet, men Lydia gör världens godaste köttbullar. Dessutom blir de perfekt runda. Hemligheten är att hon använder fiberhavregryn i stället för ströbröd och att hon förgräddar dem i ugnen. Till jul har hon lovat att göra köttbullar till hela tjocka släkten. Det blir många köttbullar det. Själv är Lydia vegetarian och äter inte köttbullar, åtminstone har hon skrivit det på sin Match.com-profil. Hon tänker att det gör henne mer intressant. Sen har hon valt en bild ur en spännande vinkel också.


Julkalendern Lucka 2 - Beata

Flöjer är full av smak, men hälften så fet. Ett lättare sätt att njuta. Det var 1993 och det är fortfarande helt osannolikt att de inte valde Beata till reklamfilmen. I åratal har hon jobbat både på sitt utseende och sin feminina framtoning. Hon har till och med lärt sig att spela stråkinstrument! Och så väljer de den där balettslampan. Men Beata vet var hon bor. I 15 år har hon laddat för hämnd och sparat allt sitt könshår i en burk. Nu är det bara dagar kvar…

Bild: www.lira.se

Julkalendern Lucka 1 - Oskar

Det är ändå mycket viktigare att vara bra på fysik och att vara lite finurlig, än att vara populärast i klassen, säger Oskars pappa. Och Oskar håller med. Oskar har tillsammans med sin pappa och sin kusin från Hallstahammar byggt en speciell cykel som Oskar ska tävla med i mars. Oskar gillar att hänga med sin kusin och sin pappa. De brukar komma på kluriga ordvitsar eller spela schack. Ibland skruvar de isär olika tekniska apparater för att se hur de ser ut inuti.

Bild: www.parnes.se

Kanaliseras julkalender - Nu kör vi!

Era smådjävlar. Det bor en liten pennalist i oss alla. Jojo, i juletider ska man inte vara fröjdig och god och vända andra kinder till. Nänä, då ska man gotta sig i fördomar och vara elak.

Jag väljer en kombo. Jag bildgooglar på dagens namnsdagsbarn, väljer den första som inte är en modellbild och skriver en liten historia fritt ur mina fördomar om personen på bilden. På så sätt får vi med det obligatoriska historieberättarmomentet i julkalendern också och jag slipper undan den pennibla situationen att låtsas vara fördomsfull mot folk jag känner väl. Håll till godo!

onsdag, december 03, 2008

Önska din egen adventskalender!

I år jävlar känner jag att det blir jularnas jul. Finkonfekt och dag-TV så långt ögat når och idel harmoni och julefröjd. Dessutom ska vi både köpa gran och tusenbitarspussel. Julen är komplett. Så för att verkligen maxa julmyset laddar jag redan nu. Om det inte blir så idylliskt som jag tror*, så är det bra om jag har hunnit gotta mig så mycket som möjligt innan smällen kommer. Det går sådär. Jag äter lite mer pepparkakor än vad som kan anses socialt gångbart, men utöver det är det inte så mycket jul. Jag har inte ens någon adventskalender!

Men här ser ni en handlingarnas kvinna – jag låter bloggen bli min julkalender. Så, bästa läsare, vad vill just du läsa om i Kanalisera-adventskalendern?
Det går bra att rösta på något av nedanstående förslag eller komma med ett ännu bättre:

  • Fotoblogg från min väg till jobbet/min frukost/annat intressant i min morgonvardag
  • Google + ”jag har tur” på dagens datum
  • Det i DN jag fastnar mest för respektive dag
  • Fördomar om personer som har namnsdag respektive dag

Sätt fart och önska. Vi ligger redan tre dagar efter!

*) det har hänt att jag sätter förväntningar på ledighet och familjesammankomster lite för högt, jag minns t.ex. en postpubertal semester på Sveriges sydspets som jag gärna skulle glömma

tisdag, december 02, 2008

Sjömansbiff efter Y2K

Idag hade jag resultatet av den gångna veckans märkligaste utrop i min lunchlåda. I söndags utbrast nämligen J, som från ingenstans: "Åh, ikväll vill jag laga sjömansbiff!". Sagt och gjort. Och säg den husmanskost som går att laga för den lilla tvåpersonersfamiljen, nä. Alltså finns det finfina matlådor i kylen på Östervägen.

Jag har inte ätit sjömansbiff sedan lågstadiets skolbespisning. Jag trodde inte att sjömansbiff överlevde Y2K. Jag konstaterar förvånat två saker:
1) det är jättegott
2) det finns personer på den här sidan 2000-talet som bemästrar konsten att tillaga sjömansbiff. Unga personer! Herregud, gossen är inte ens 30 fyllda och redan så bevandrad bland innanlår och lagerblad.

Vad blir det imorgon undrar jag. Salta biten? Dillstuvad potatis? Odefinierbar fläskbit tillagad meddelst bräckning?

Färdiggnällt!

En påminnelse: till alla oss som ägnade november åt att gnälla på mörker, regn och håglöshet – nu är det färdiggnällt! Nu är det nämligen december och även om vädret inte gör någon skillnad på månader så gör vi det. Årets gnällkvot är tömd. Jag hoppas att ni känner att ni har utnyttjat den väl. Nu tänder vi ljus och äter pepparkakor och kommer ihåg att ingenting blir bättre av att man gnäller. Glöm inte det!

måndag, december 01, 2008

Bästa brödbakande grannarna strikes again

I morse hade jag följande sms på min mobil:

"Nybakat bröd hänger på er dörr. Grannen"

Jag kan tänka mig sämre sätt att börja måndag morgon.