fredag, augusti 31, 2007

Instant uppfostran

Är det inte märkligt vad svårt det är att uppfostra sina medmänniskor med suckar, menande blickar och himlande ögon? Det har nästan ingen som helst uppfostrande effekt. Nästan tvärtom. Och ändå försöker vi om och om och om igen, jag och mina motmänniskor.

torsdag, augusti 30, 2007

Plötsligt händer det!

Under en dag i kaos får jag plötsligt följande mejl:

Bra! Då kör vi så. Jag fixar det.
/x

Det är så man kan börja gråta av lycka.

Vad hände sen?

Bästa bloggläsare. Jag inser att jag lämnar er frågande och bekymrade över hur det egentligen går. Jag droppar trådar och tankar till höger och vänster men är usel på att följa upp. Ni måste ju undra! Hur går det med Djävulen på balkongen? Hur långt är det till mp3-verkstan från Kungsgatan? Får verkligen Allt plats i handväskan? Och har jag flest vänner på Facebook? Ja, det är sånt jag förstår att ni ligger sömnlösa och funderar över. Vrider er i svettiga lakan och lösryckta drömfragment. Och på dagarna, frånvarande framför tangentborden och i mötesrummen med blicken fäst på en obestämbar punkt i fjärran. Hur går det för kanalisera? Vad hände med cykelpunkan?

Men jag tänker mig att det också är tjusningen med livet. Det att själv fundera och hitta på möjliga vägar. Låta fantasin blomstra och tankarna gro. Vad vore jag för bloggare om jag grymt slet möjligheten till personlig utveckling ifrån er? Hur grymt vore det inte att med ett par snabba tangenttryckningar krossa era gryende funderingar och försiktiga förhoppningar? Att med ett snabbt knyck döda all er kreativitet och pulvrisera era fantastiska fantasier?

Eller okej då. Chilin är i princip död. Punkan är lagad. Det mesta får plats i väskan. Mp3-spelaren är fortfarande PÅ VÄG TILL VERKSTAD. Jag hittade ett par lågstadiekompisar på Facebook och fattade grejen. Och idag känner jag mig vansinnigt oinspirerad sådär i största allmänhet.

onsdag, augusti 29, 2007

Lärdomar på morgonkvisten

Oh. Lyckan ler emot mig. Redan 07:57 denna underbara onsdagsmorgon lär jag mig något nytt. Hur förunnad känner jag mig inte som redan i arla morgonstund ges möjligheten att växa som människa. Världen är ett fantastiskt ställe och jag har fått en egen plats. Det min kunskapsbank idag tillväxtes med var lärdomen om att det är en dålig idé att lägga en flaska hudlotion med snap-lock i väskan, utan att först lägga den i en påse eller necessär. Jättedålig idé. Stenkorkat.
Men nu vet jag det.

tisdag, augusti 28, 2007

Öppen ursäkt till sommaren

Kära kära kära sommar! Jag vet att jag varit hård och otacksam. Jag vet att jag har hånat dig och kallat dig otäcka saker som ”ingen riktig sommar”. Jag förstår att sådana påhopp gör djupa sår i en redan sargad självbild. Det var dumt av mig att vara missnöjd med dig och vilja ersätta dig med något bättre. Jag tycker om dig precis som du är! Och jag ska aldrig mer fnysa om moln och regn och blåst, för sådant är också del av en sommar. Hur dumt av mig att önska att alla somrar vore likadana! Så kära kära kära sommar, förlåt! Och snälla, kom tillbaka. Jag saknar dig!

Mina djupaste ursäkter,
Kanalisera

måndag, augusti 27, 2007

Välgörenhetsuppmaning


Luta huvudet 90 grader och se stans snyggaste tapet. Den skulle vara perfekt som fondvägg bakom min gröna soffa. Perfekt. Den kostar 1200 kr per rulle. Jag behöver ca 10 rullar. Nån som känner sig onödigt rik och givmild? Kom igen! Gör en insats för estetiken. Rädda mig från blomgirlanger och medaljonger!

fredag, augusti 24, 2007

Ansiktsburk

Jaha. Så har turen kommit till mig att falla för trycket och nyfikenheten och skapa mig en ansiktsbok. Jag har nu fyra vänner varav en är min pojkvän och en är en kollega och de andra två såna där människor man tycker om och har kontakt med lite då och då i alla fall. Jag måste erkänna att storheten med facebook inte riiiktigt uppenbarat sig för mig. Än. Mest känner jag mig blyg och tafatt och är övertygad om att jag kommer göra mig till allmänt åtlöje för hela Internet inom bara några knapptryckningar.

Sen är jag lite sådär filosofiskt skeptisk till att samla på vänner på nätet. Jag tycker att kvalitet går före kvantitet i vänrelationer, men det ena behöver kanske inte utesluta det andra.

Men men, skam den som ger sig och allt det där. Det kanske är någon som vill samla på mig, fastän jag inte vet hur man gör.

Flest vänner när man dör vinner!

torsdag, augusti 23, 2007

På Att göra-listan

Ibland blir jag som blockerad av små praktiska göromål. Att ringa och höra om jag kan frysa mitt gymkort, betala CSN eller gå till banken och byta dosan för internetbetalningar blir problem i vansinnesproportionsklassen. De hamnar på miljontals Att göra-listor och skänker mig timmar av jag borde-ångest. Fastän det bara tar minuter att fixa.

En sån grej, som jag faktiskt lyckades ta mig för att göra var att lämna in min trasiga mp3-spelare för reparation. Det skedde i söndags. Det skulle ta upp till två veckor fick jag veta av ynglingen på SIBA. För att förkorta min väntan erbjuder SIBA mig möjligheten att följa min mp3-spelares väg till pånyttfödelse. I måndags fick jag så ett sms som berättade för mig att jag snabbt och enkelt kunde få information om reparationen på nätet tillsammans med en personlig kod för just min mp3-spelare*. I måndags hade min mp3-spelare status ”PÅ VÄG TILL VERKSTAD”, vilket kändes rimligt eftersom jag lämnade in den i söndags. När jag idag är nyfiken på hur det går för min mp3-spelare och återigen loggar in på SIBAs sida visar det sig att mp3-spelaren fortfarande är PÅ VÄG TILL VERKSTAD.

Jag lämnade in min mp3-spelare på Kungsgatan i Stockholm och verkstan ligger i Hägersten. Så stort är inte Stockholm. Min mp3-spelare borde ha kommit fram för länge sen. Om den inte tar vägen via Dakar, men det verkar konstigt. Kanske står min mp3-spelare just nu på någon annans ångest- och jag borde-lista.
Det gör mig mycket bekymrad.

På väg till verkstad

*Och det är med denna mening jag ansöker till felsyftarnas intresseorganisation

Fredagstorsdag

Woho! Jag har en sån grym fredagskänsla idag. Härliga tider. Fast man har sagt mig att det är torsdag. Det gör inte så mycket. Jag känner att jag tar ut vinsten i förskott OCH dubblar den. Det kommer ju vara fredag imorgon också. Dubbelfredag. Oh joy.

Det är okej att ha fredagskänsla en torsdag. Mycket bättre än att ha typ onsdagskänsla en måndag. Såna veckor brukar vara lite kärva.

onsdag, augusti 22, 2007

Tillbakakaka

Det är punka på min cykel. Jag tar tillbaka alla goda tankar jag någonsin tänkt och hävdar motsatsen. Hela världen är emot mig och jag vet det.

Samma lag

Ibland tar Gandhi i mig över. Det är då jag tänker goda och förlåtande tankar. Man skulle kunna önska att det händer oftare, men jag antar att jag ödmjukt i min Gandhi-period får vara glad för det lilla.

Igår fick jag en Gandhi-flash: Vi spelar alla i samma lag. Det är så ofta jag glömmer det. Det är som att jag tror att cyklisten framför håller vänster med flit så att jag inte ska kunna komma förbi, eller att kollegan ställer de där korkade frågorna bara för att jävlas, för att inte tala om hur ofta jag tror att J avsiktligt gör ditten eller datten bara för att jag ska bli arg eller ledsen. Så är det ju inte. Alla gör hela tiden så gott de kan. Och även de som sätter sig själva i första rummet har en vision om att leva i ett samhälle där det funkar i alla fall hyfsat för alla. Väldigt få är vardagselaka bara för att. Vi spelar i samma lag. Ibland missar vi mål, ibland slår vi en felpass och ibland missar vi den uppenbara löpningen i korridoren, men vi försöker i alla fall. Ibland gör vi till och med självmål på jätteklantiga sätt. Fast det är inte med flit. Och om jag klarat av att spela fotboll med målvakter som skjuter utsparkar i en båge över sig själva och in i mål och bortslarvarade off side-fällor och mjölksyreben som inte orkat, då ska jag väl klara av att leva i ett samhälle. Fastän folk gör fel. Vi spelar ju i samma lag.

måndag, augusti 20, 2007

Rojalist javisst!

Tydligen är prins Carl Philip den perfekta dejten för mig. Vem hade kunnat ana! Och för J är det prinsessan Madeleine som gäller. Det är lustigt att det är vår förkärlek för unga kungligheter som förenar oss. Det känns väldigt väldigt främmande.

http://www.tiiamo.se/dmz/famedate/default.aspx

Tack modebranschen!

Jag har köpt mig en sån där over sized handväska som är på modet nu. Och när jag säger ”på modet nu” refererar jag till något som var ett måste för nåt år sen eller två. Den är svart och mjuk och jättestor och väger ingenting. Och Allt Får Plats. Och man behöver inte ens vika. Bara knöla ner träningskläder, matlåda, jobbgrejer och så sånt där vanligt skräp som alltid ligger i botten av handväskan och en extra tröja och kanske en sjal och ett par solglasögon. Fantastiskt. Det är lätt det bästa modebranschen gjort för mig sen stretchskjortan.

fredag, augusti 17, 2007

Det är jag och Sveriges bönder

I dagarna två har jag tvingats äta min frukostfil utan sällskap av någon dagstidning. Jag är förstås alldeles rasande och dessutom sur. Den automatiska anmäl utebliven tidning-funktionen på dn.se ska få sina fiskar varma. Tänker jag. Sen lugnar jag mig lite. Och sen skäms jag. För vad är det egentligen jag saknar mest bredvid tekoppen och filtallriken, är det uppdateringarna om oroligheter i mellanöstern? Eller uppgång och fall på börsen? Eller lite blandat småplock om människor som skadar och våldtar varandra? Nej nej. Är det TV-tablån? Eller kanske serierna? Njo, Rocky-strippen brukar sitta fint till müsliflingorna, men nej, det jag verkligen saknar och det som gör mig så arg och uppgiven att jag går miste om är vädret.

[kort paus för bloggens läsare att ta till sig detta]

Ja, vädret. Vädret vädret vädret. Herreugd! Hur ska jag veta om det är kjol eller jeans eller paraply eller jacka eller sneakers eller solglasögon eller sandaletter eller klänning eller scarf? Hur ska jag veta? Jag känner mig helt handfallen och hjälplös och så slår det mig att det finns jättemånga hushåll som inte prenumererar på någon morgontidning överhuvudtaget. Folk som läser Metro på väg till jobbet. Jiiisus. Då är det ju redan för sent! Jag menar, jag är ju utomhus säkert 25 minuter om dagen, om man slår ihop all tid. Förstår ni hur väderberoende det gör mig!!! Herregud. Det är jag och Sveriges bönder. Ge oss vårt väder!!!

torsdag, augusti 16, 2007

Djävulen

You're the devil in disguise
Jag skrev ju nyss om Gud och känner att jag för balansens skull måste skriva även om Djävulen. Jag har nämligen odlat Djävulen i en kruka på min balkong. Spretig och vanvårdad står han där i finaste planteringsjorden i en terrracotta-kruka från Plantagen. Matchande fat och en näve leka-kulor.

Häromdagen dristade jag mig till att snudda min tunga med en microbit av Djävulens frukter. Jag trodde att han skulle göra sig bra i mat. Jag började nästan gråta, sådär som barn gråter när de har gjort sig illa. Panik är ett pytteord i sammanhanget. Jag fick ha tungan i ett glas mjölk. Jag vet inte vad man gör annars. Under tiden fick J Djävulen på läppen, men då var mjölken redan slut. Sen fick J Djävulen i ögat. Det blev rött och svullet och ville inte sluta rinna fastän vi gav honom Ben & Jerry och Babel. Efter det bestämde vi oss att inte använda våra fingrar mer, eftersom de var smittade med Djävulsextrakt.

Jag tänker att det är märkligt att jag, en vanlig 29-åring i Solna, blivit hemsökt av Djävulen. Och att han visar sig i en så oväntad skepnad. Där står han i alla fall, Djävulen, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av honom. Äta upp är det inte tal om.

Tunnelbanemorgon de lux

På tunnelbanan i morse möts jag av vinterns första mössa. Notera gärna datumet på ett viktigt papper: 16 augusti, årets första mössa. Och då är jag inte så gammal att jag misstar hippa ungdomsattribut för vintermössor, nej nej, det här var en rejäl stickad sak värmandes huvudet på en medelålders man med medelmåttig uppsyn. Under mössan såg jag mannens blick. Den tittade lite snett på något en bit till höger och vips! Morgonens andra konstiga tunnelbanesyn. Tre stycken ryska huliganer (det där med ryska gissar jag lite, jag är trots allt ingenjör och inte humanist) med varsin starköl i handen. Notera tiden: 07:50. Dessutom fnissade de som stereotypa tonårstjejer så att de höll på att gå sönder. Åt någon/något till vänster. Nämen, vad har vi här! Morgonens tredje skitkonstiga sak på tunnelbanan. En ung asiat har släpat med sig en skrivbordsstol(!) på vilken han surrat fast ett gigantiskt knyte (tänk inlindad ponny) någonting inlindat i ett mörkblått överkast. Vad? Och varför?

onsdag, augusti 15, 2007

Duvor bajsar sönder bro

Kolla vad jag precis fick mejlat till mig:

Ur dagens Ny Teknik:
”Därför rasade bron
Korroderande duvspillning i lådbalkar. Inskpektionshål i brofackverket har gett duvor en möjlighet att ta sig in i stålbalkarna för att vila och bygga bo. Deras spillning är starkt korroderande på stål och kan ha försvagat enskilda balkar nära brottgränsen.”

Och utan att veta vilken bro det handlar om känner jag att jag vill skrika ett stort Vad var det jag sa!? Och fatta vad äckligt! En duva kan alltså typ bajsa ihjäl en hel häst! Eller, i alla fall om den är gjord i stål.

Det är tur att jag har kompisar som håller mig uppdaterad med sånt här.

tisdag, augusti 14, 2007

Mansförkylning kan vara dold kvinnosjukdom

En kvinna i Stockholmsområdet har påträffats med mansförkylning. Forskarna står lamslagna inför denna biologiska omöjlighet. Aldrig tidigare har en kvinna uppvisat de allvarliga symptom som tidigare endast varit förbehållna förkylda män. Forskare har i empiriska studier samt i djupintervjuer med drabbade män uppskattat smärtorna i mansförkylningen fullt jämförbara med graviditet och förlossningsproblematik.
- Det är ganska jobbigt, det susar i öronen och jag måste snyta mig ofta, säger den insjuknade kvinnan till Kanalisera.

Echinagard och Gud

Idag är jag hemma och sjuk. Igen. Jag roade mig lika kungligt igår. Om någon som läser detta någon gång hänger sig åt dagdrömmeri om att bli lite småsjuk för att få vara ledig från jobbet en dag eller två vill jag att ni lyssnar noga nu: Det är inte roligt att vara sjuk. Jag repeterar: Det är INTE roligt att vara sjuk. Och en tredje gång: Det är inte roligt att vara sjuk.
Det finns två scenarier:

1) Man är dödssjuk och ligger hemma i hög feber och vill inget annat än att det ska sluta susa i öronen och göra ont överallt, alternativt kan man tänka sig att dö. Omgående.

2) Man är lite sjuk och är hemma och jobbar fastän det gör ont överallt och har dessutom dåligt samvete och funderar på om man är en vekling.

Kategori 3) Man är bara lite sjuk och är hemma och kollar video och äter glass, finns inte. Den slutade finnas redan när man började skolan och lär inte komma tillbaka förrän man är pensionär.

Idag och igår roar jag mig inom kategori 2. Oh, joy. Mina öron brusar, näsan rinner och febern är precis lagom låg för att inte kunna sovas bort och precis lagom hög för att det ska ta emot att röra sig överhuvudtaget. Alltså sitter jag stilla vid datorn och jobbar. Dessutom har jag hittat Echinagard i medicinlådan. Jag tror inte på Echinagard. Jag tror på acitylsalicylsyra, vatten och mycket sömn. Och på placebo. Jag tror alltså att Echinagard fungerar om man tror på det. Men det gör jag alltså inte. Ändå har jag någon gång inhandlat det, förmodligen i tron att jag ska kunna tro på det i alla fall tillräckligt för att det ska hjälpa lite grann. Det gjorde det uppenbarligen inte för nu är flaskan gammal, men eftersom bäst före-datumet håller sig inom modern tid tänker jag att det vore dumt att inte testa. Fastän jag nu alltså, om möjligt, tror ännu mindre på det.

Man ska dricka Echinagard en gång i timmen, står det på förpackningen. Echinagard är skitäckligt. Alltså verkligen skitäckligt. En gång i timmen är väldigt ofta för att dricka något som är skitäckligt och som man dessutom inte tror på. Men Echinagard är lite som Gud när man var liten. Gud som haver barnen kär, alltså, inte för att jag tror på dig, men OM du finns skulle jag vilja ha sjörövarskeppet till Playmobil. Amen.

Som Gud.

måndag, augusti 13, 2007

Derbyrapport 2

J kommer hem från affären. På väg hem genom gångtunneln passerar han fyra hemlösa med skänk en slant-lapp framför sig. I kör skrålar de lite sådär hemlöst osynkat:
- Heeejaa Baaajen! Hejjja Baaaajeen!

Entreprenörsmässigt och kreativt, måste man tycka.

Derbyrapport

Utanför mitt fönster hördes alldeles precis nyss:

- Rika föräldrar, dålig hygien! Rika föräldrar, dålig hygien!

Det tycker jag var roligt. Annars är det samma svada om suga kuk och dricka bärs och hata hata hata hit och dit.

Det är sån förlust på organisation och mansröst att inte ta tillfället i akt och vara lite mer slagkraftig och fyndig när man ändå brölar.

Tvångstankar

Huvudnyheten just nu på http://www.dn.se/ pryds av rubriken Bushs hjärna avgår.
Bushs hjärna avgår.

Roligt...

Känner ni tvångstankarna komma krypande? Hur något plågsamt och tvångsmässigt sakta tar skepnad i en formulering.

Bushs hjärna avgår...

En fyndig one liner på den, någon?

Aaaarrggh...

- Perfekt, kan vi stänga av de andra livsuppehållande maskinerna också? *

Gaaaaah...

- Den har väl varit arbetslös länge? **

Mmmmffff...

- Åh. Jag visste inte att han hade någon! ***


Dessutom visas en bild av Karl Rove (aka Bushs numera avgångna hjärna) med slipsen fladdrande i vinden och under det en klämmig bisats om att Karl minsann länge varit i blåsväder. Där fick dom till det. Inte bara jag som har tvångstankar.

*, ** och ***: Åh, herregud, förlåt mig detta inlägg. Jag har ont i halsen. Jag visste inte vad jag gjorde. Jag åt äcklig lunch framför jobbdatorn. Jag kunde inte låta bli. Det var rösterna i mitt huvud som tvingade mig! Gah!

Helgens överlägset dummaste

...är att försöka bota en svidande hals och onda öron med regn, lera, musik och massa öl. Det är en väldigt kortsiktig lösning.

söndag, augusti 12, 2007

Way out Vuxen

Förresten. Vad skönt det är med vuxenfestival. Att kunna fly leråkern i en taxi till en inomhusklubb, med drinkar och stolar och golv och tak och sen traska hem till ett hotellrum utan lera på golvet och med rena lakan i sängen och fungerande toalett och dusch. Lyx. Och jag tänker på årets tappra Roskildesoldater i evigt regn och översvämning och att jag med största sannolikhet skulle förpassas till ett kroniskt apatitillstånd om jag tvingades genomlida en sån festival. Inte klokt vad skönt det är att vara vuxen. Om man skulle ta och plantera om lite pelargoner eller se över pensionsfonderna en snabbis.

Helgens dummaste

...är inte att åka vidare på klubb fastän man har druckit öl hela dagen i lera och regn och är astrött, bara för att se Though Alliance.
...är inte heller att försöka kickstarta bort från tröttheten strax efter midnatt med en Fernet och mera öl.
...är inte ens heller att följa upp Ferneten och ölen med en kaluha-rom-shot och ännu mera öl och börja yra om shotstema och alla köper sin favvisshot och bla bla bla
...ÄR att vara så upptagen med att välja mellan Jäger och Sambucca till gud-vet-vilken-i-ordningen öl, att man inte fattar att man missar hela spelningen och vaknar bakis som ett djur dagen efter och inte blir människa förrän framåt middagstid.

Det var ganska dumt.

Fast såhär i efterhand gör det inte så mycket. Det var kul också.

fredag, augusti 10, 2007

Rock'n roll


Och så hittar vi baren med vin och så spelar New Young Pony Club och sen mer vin och sen The Go! team och sen sparkar Hives-Pelle rumpa så man vet inte vad man heter och sen är allt så jävla jävla bra!

Räddningen


Allt ska bli bra.

Hata hata hata Göteborg!


Korta fakta Way out west: folköl 40 kr, betalkort: accepteras ej. Bankomater: 2. Antal besökare: 16000. Väder: regn. Bankomatkö: 1h 30 min. Publicerat spelschema: ändrat. Nytt spelschema: 10 kr.

torsdag, augusti 09, 2007

Thaiboxarsmalben

Idag har jag lärt mig att folk som tränar mycket thaiboxning och alltså parerar många slag och sparkar med smalbenen, utvecklar ett knöligt brosklager på smalbenen. Mellan huden och benet. Och sen gör det inte ont när nån sparkar dem på smalbenen. Som inbyggda benskydd. Det är väl konstigt? Och lite läskigt.

För den skadeglade

Bitter efter en regn- och begravningstung semester beslutar vi oss för att förlänga sommaren med en helg i Göteborg och Way out West. Bra musik, öl i plastglas och trevliga människor i solen.

För den skadeglade: kolla in Göteborgsvädret på www.smhi.se

onsdag, augusti 08, 2007

100 kr förnedring

Igår hamnade jag i en … eh…situation, där jag tvingades göra 100 armhävningar. Bra dagar kan jag göra 7 på tårna. Kämpar jag riktigt hårt klarar jag 20 på knäna. Alltså: under mina sista 40 armhävningar igår stod jag på alla fyra och skakade på armbågarna. En skakning = en armhävning. Ändå var jag tvungen att skippa de fem sista. Man skulle kunna kalla det total förnedring. Dessutom fick jag frågan om min jämngamla kompis, var min dotter. Jippi. För detta betalade jag 100 kr.

tisdag, augusti 07, 2007

Dagens i-landsproblem

Vår fjärrkontroll är liksom seg. Man måste rikta den alldeles rakt mot TV:n och trycka ganska hårt. Ändå tar det lång tid innan signalerna registreras och TV:n byter kanal. Det går inte bara att höja armen lite lojt och småtrycka lite. Nej, här krävs engagemang och fokus. Framförallt fokus. Jag är sällan engagerad eller fokuserad när jag tittar på TV. Ännu mindre när jag vill byta mellan olika kanaler. Det gör att jag och TV:n kommunicerar dåligt. Bristande kommunikation leder som bekant till frustration och i frustration är det mycket svårt att vara fokuserad och engagerad. I stället tenderar man att bli ofokuserad och satsa energin på att vara arg i stället för att konstruktivt lösa problemet (läs: byta kanal). Det blir en nedåtgående spiral där det till slut är helt omöjligt att byta kanal. Till slut får jag panik. Speciellt om det är trav. Eller - ve och fasa - buskisteater.

Bajsborste

Vecka två efter semestern. Solen hittar äntligen till stan och kollegorna återvänder till bittert muttrandes från en semester i regn. Arbetet återgår till det normala på gott och ont. En ond sak är missbruket av toaborsten på min arbetsplats. Eller snarare ickebruket. Toaborsten brukas inte alls. Under gårdagen var jag på toaletten tre gånger och möttes vid samtliga tillfällen av stark lukt och bruna mönster under toalocket. Vem gör så? Och varför? Är det så att det bland de högutbildade akademiker mitt företag valt att anställa, finns människor som faktiskt inte vet vad den stora borsten bredvid toaletten används till? Eller är det så att de i åratal har studerat orsak och verkan kring kost och avföring för att hitta den perfekta dieten för en krämig nutella-färg och nu vill visa upp sina framsteg? Eller tycker de att de gjort tillräckligt när de BÅDE torkat sig OCH spolat? Eller är de bara elaka? Jag förstår det faktiskt inte. Däremot förstår och tycker jag att ett lämpligt straff för alla ickebrukare borde vara att alltid rengöra toaletten efter sig. Utan borste. Ha!


torsdag, augusti 02, 2007

Förtydligande

Det hade ju varit klämmigt om jag redan i inlägget nedan haft vett att förklara varför jag fastnade så starkt för manipulationsformuleringen. Jo, manipulation är en av narcissist-Kanaliseras allra starkaste sidor och vi arbetar gemensamt på att göra något åt det. Det skulle ju vara fint om jag kunde just lita på att folk tycker om mig utan att jag med oändlig list och skicklighet tvingar dem till det.

Över huvud taget vore det fint om jag kunde inse att en av de många skillnaderna mellan mig och solen är att jorden INTE kretsar runt mig. I praktiken betyder det t.ex. att om jag småundviker en gammal klasskamrat på tunnelbanan betyder det inte självklart att han/hon absolut vill/inte vill prata med mig. Personen i fråga kan faktiskt förhålla sig helt neutral. Eller rentutav inte ha sett eller känt igen mig. Sånt händer. Tydligen. Vidare hade jag inte behövt bli djupt bedrövad de gånger jag skärper idioten ur mig och går fram och säger hej och före detta parallellklasskamraten svarar hej och sen ganska snart markerar att samtalet inte blir längre än så. Sånt händer också. Tydligen... självupptagna jävla as... jag ska aldrig mer... mutter mutter...

Poetiskt träffsäkert om manipulation

Ibland läser eller hör jag saker som blir fastnar som semi-aha-upplevelser. Jag kan gotta mig åt en formulering eller åt att något beskrivits så träffande i flera veckor. Lite som när jag såg Döda poeters sällskap första gången i tonåren och tyckte att jag verkligen verkligen förstod meningen med livet och carpe diem och allt det där, asså fatta, fånga dagen, fatta hur viktigt det är! Så himla stort liksom, ba seize the day liksom. Jag återkommer till stället i boken/på Internet/i inboxen/i filmen flera gånger tills jag nästan kan formuleringen utantill och jag vänder och vrider på betydelse och tanke. Kanske är det är så poesiintresserade relaterar till vad de tycker är En Riktigt Bra Dikt.

Det här är en sån sak som jag hittade tidigare i somras i Brudens blogg om brudar och som jag har letat upp och återvänt till flera gånger. Åååh vad bra det är:

”Att vara totalt rak och ärlig är svårare än man kan tro, för det betyder att man måste lita på att man räcker till som man är och inte behöver manipulera folk till att vilja vara med en. […] Det har tagit mig ett tag att urskilja gränsen mellan kommunikation och manipulation, de går in i varann mer än man först tänker sig. Vet man hur man ska göra för att frammana diverse reaktioner är det bara avvänjning som gäller, för manipulation är att fokusera på sig själv genom att låtsas fokusera på den andra och genom det lär man sig inte ett skit. Lär sig ett skit gör man genom att lyssna på den som faktiskt vill kommunicera på riktigt”

Det allra finaste är ”…för manipulation är att fokusera på sig själv genom att låtsas fokusera på den andra och genom det lär man sig inte ett skit.”

Åååh åååh åååh vad bra det är och åååh åååh åååh vad jag önskar att det var jag som skrev det först och åååh åååh åååh vad jag önskar att alla alla alla läste det och tänkte det och förstod förstod förstod.

onsdag, augusti 01, 2007

Lugnet hos ålderdom light

Det finns en förunderlig tröst i ålderdom light. Ålderdom man kan relatera till. Alltså inte vithåriga sekelskiftsoffer (förra sekelskiftet alltså) med förstoringsglas och löständer, utan sladdriga gråhåriga ryggskottare med läsglasögon och elektrisk tandborste. Människor i min föräldrageneration som blickar tillbaka på sin tid som ambitiösa 29-åringar och minns en diffus sörja där det enda urskiljbara är arbetsplatser, någon crazy fest eller semestertripp och vem de för tillfället hade tvärgängat alterntivt inte ännu träffat. Mer än så är det inte. Världen varken går under eller får en extra skjuts av min dagsstatus framför arbetsstationen. Det rullar liksom på helt oberoende av hur jag i detalj känner och tänker den 1 augusti mitt 29:e levnadsår.

En svindlande känsla som i de mikrosekunder jag verkligen förstår den, skänker mig ett stort behagligt lugnt.