lördag, juni 30, 2007

Som att fylle-sms:a hela Internet


Innan halvåret var till ända hann vi lära oss varsin ny sak, jag och J. J har lärt sig att om man snyter en näsborre i taget så tutar det inte så högt att folk vänder sig om på gatan. Jag har lärt mig regeln att om man shoppar duktigt får man dricka vin till lunch. Och fortsätta hela eftermiddagen och kvällen. Jag känner att jag vann.
Bilden har ingenting med inlägget att göra, mer än att en bild är ett måste för att kunna publicera blogginlägg via mobilen. Fantastiskt. Som att fylle-sms:a hela internet. Tekniken går verkligen framåt.

fredag, juni 29, 2007

Är det här allt?


Burgare och bärs i solen vid vattnet i goda vänners lag. Timbuktu i explosiv glädjekonsert på Grönan. Mjukglass med lakritsströssel. Precis allt det där man längtar efter och lever för i november. Och i samma millisekund som den tanken verbaliseras i mitt huvud: är det här allt? Blir det inte bättre än såhär? Och hur ställer jag mig i så fall till det?

Inte Nikkaluokta

Jag tror att J blev inspirerad av mina semesterbilder, för plötsligt har han börjat tanka bilder från mobilen till datorn och jag fick precis det här via mejlen.



Jag tror att det är indisk take away, men jag har ingen aning. Det kan vara vad som helst. Det är i alla fall inte Nikkaluokta.

torsdag, juni 28, 2007

Mitt sommarlov

Okej. Jag vet att jag pensionärsstämplar mig själv lite lätt nu, men jag är van. Det händer att jag löser korsord och planterar om mina pelargoner, så inget nytt under solen. Så nu tänker jag plocka på mig fler pensionärspoäng genom att låta er ta del av vackra vybilder från min semester i Norrland. Det går bra att scrolla för den ungdomligt lagda.

Kebnekaise på väg upp i helikoptern. Sydtoppen är högst och varierar några tiotals meter i höjd beroende på glaciärens tjocklek.


Sveriges högsta punkt. Snön på platån var vid tillfället midjedjup och skaren bar inte riktigt 70 kilo kanalisera. Som lämplig snöpuls- och bergsbestigarkläder hade jag valt uppvikta jeans och mina allra finaste sneakers. I efterhand tänker jag att jag kunde ha gjort ett smartare klädval.

Toppen bredvid Kebnekaise ser ut som en gryta och döptes på samiska till Kebnekaise, som betyder typ Grytfjäll eller nåt ditåt. Tyvärr brast kommunikationen något mellan samer och icke-samer och topparna blandades ihop, varför den södra toppen nu heter Kebnekaise och riktiga Kebnekaise heter typ Högsta toppen, fast på samiska.


Fatta sjukt coolt att jag suttit i den där och hovrat upp och ner över Sveriges högsta punkt! Jag fattar det inte själv.
Fint så det duger.

Vad man ser om man står högst upp i Sverige.

Heeeey Magdalena!

DN:s vett & etikett-expert Magdalena Ribbing har länge tillhört en av mina favoriter. Hon förespråkar vanligt hyfs och förklarar etiekttsregler på ett modernt sätt. Jag har vid två tillfällen mejlat henne och i utmärkta svar fått veta att:

1) min pappa aboslut inte måste klä sig i frack på bröllopet om han anser att "det strider mot hans innersta principer att spöka ut sig i ett sånt spektakel"; dresscoden anger en nivå och är inte på något sätt tvingande

2) ett bröllopstal ska vara ett hyllningstal (detta i sig var ingen nyhet, men en fin inspirationskälla till ett tal jag höll och fortfarande är väldigt stolt över på flera sätt)

Hon har dessutom strängt tillrättavisat en undrande som hade bekymmer med bordsplacering av homosexuella på parmiddagar, då hon skarpt tillrättavisade den frågande och förklarade att parmiddagar är en förfinad form av mobbing och att sexuell läggning inte har betydelse vid middagar.

Heja Magdalena Ribbing alltså!

Men så kommer det här svaret på en fråga om att hålla upp dörren. Nej nej nej. Jag tycker att det handlar om vanlig hyfs och artighet att hålla upp dörren för sina medmänniskor. Och att hjälpa dem med väskor, att kliva i och ur båtar och hänga upp kläder också. Det handlar bara om att se varandra och vara vänlig. Det spelar ingen roll om man har snopp eller inte.

Och jag tycker inte att jämställdhet är att män hjälper kvinnor. Jag tycker jämställdhet är när människor hjälper människor, oavsett kön.

Bildkälla: www.dn.se

tisdag, juni 26, 2007

Öppet brev till dig med fungerande billarm i Solna

Bäste bilägare,

Jag vill härmed meddela att ingen stulit din bil. Den står kvar där du ställde den. Tryggt och säkert. Det vet jag och det vet hela Solna. Det hörs. Nämligen.

Nästa gång du använder ditt billarm, vänligen gör det inte i förebyggande syfte. Det är inte så de är ämnade att fungera. När de drar igång skrämmer de iväg tjuven och då går det bra att stänga av dem. Direkt. Då har tjutet fyllt sitt syfte.

Om du inte omgående justerar inställningarna för ditt billarm dömer jag dig till livstid i samma sovrum som en pollenallergiker utan Clarityn.

På gränsen till nervsammanbrott,
Kanalisera

måndag, juni 25, 2007

Vuxenversion av stjärnstopp

Jag känner att det är hög tid för mig att ta på mig den upplysande och pedagogiska minen och berätta för de av mina läsare som egentligen inte läser bloggar men ändå gör mig den stora äran att besöka just min... blogg... om det krig som just nu råder i den så omtalade bloggosfären. Så här är det nämligen, precis som den uppmärksamme kollektivtrafikanten uppmärksammat på grönvita löpsedlar, att gratistidningen Metro har gett sig in i kampen om bloggarna genom att starta... Metrobloggen!

Snillrikt såg Metrobloggen först till att säkra några stora välkända bloggnamn som fick lägga upp några av sina bästa alster i varsina metrobloggar, redo för premiären. Sen tryckte man på stora knappen och metrobloggen blev ett faktum i varje medveten bloggares åsiktsmaskineri. Metrobloggen ger nämligen betalt, 3 öre per sidvisning, förutsatt att man har si och så många läsare och förutsatt att man har ett kreditkort att ta emot betalningen på. Metrobloggen har blippande reklam (senast jag tittade gjorde Metroblogen reklam för spel över internet och precis därunder för snabba enkla lån). Metrobloggen tar ifrån skribenten rättigheterna till all text som publiceras i bloggen. Och roligast av allt, Metrobloggen har enligt avtalet rätt att ändra alla villkor i avtalet och det är upp till bloggaren att hålla sig uppdaterad om detta. Ett slags vuxenversion av stjärnstopp.

En kreativ bloggare passade på att utnyttja Metrobloggens godhet med att starta miljonbloggen, som med målet 33 000 000 sidvisningar skulle rendera 1 000 000 kr till kreditkortet som oavkortat skulle gå till Röda korset. Bra kan man tycka. Om man inte heter Metrobloggen. Den kreativa bloggaren har gjort en film av det, se nedan.


Som ni förstår är det viktigt att ha en åsikt. För mig är det lätt. Jag tycker att det är viktigare att förfoga över sina egna texter än att tjäna pengar på en hobby. Och så gör jag ogärna reklam för sådant jag inte står för. Och jag kan vara så här hård och krass eftersom jag inte är i närheten av den läsarkrets som krävs för att kunna göra några pengar alls.

onsdag, juni 20, 2007

Skitfågelbajs


På mitt cykelstyre! Och först halvvägs hem slår det mig att det kan ha varit en duva. Jag blir aldrig mera ren. Aldrig.

tisdag, juni 19, 2007

TV-chock!

Okej. Först: Jag vet inte om ni tittar på Yippee Ki-Yay MF som går på TV6 på söndagkvällar. Jag gör det ibland. Efter att ha mumlat argt för mig själv och andra i min omgivning och formulerat ett antal mejl till genuströga idioter i TV6-teamet har jag gett med mig och tvingats erkänna att det är rätt kul. Trots att inga tjejer får vara med och såväl manusidén som utförandet är fördummande könsrollscementerande. Ibland är det till och med skitkul.

Sen: Jag inser att jag säkert är sist i världen med att nås av den här informationen. Först igår brakade nyheten in innanför mitt pannben. Chock! Skitskumma Jarmo Ek-karaktären är ingen riktig människa (gud, vad jag känner mig korkad, jag borde ha fattat) utan spelas av Skilda världar-Lukas*. Herregud. Det kommer ta veckor att smälta det här. Veckor!

Och förstås ett bittert tack till Fjärrkontrollen och Det är grejen! som tvingat mig att inse den ofattbara sanningen.

*) Eller eh... samma kille som spelade Skilda världar-Lukas. För Skilda världar var ingen dokusåpa. Eller...? Ingenting känns självklart och säkert längre.

Det enda lilla positiva är att det i alla fall rättfärdigar att jag tycker att Jarmo Ek är lite snygg, i smyg. Jag vill minnas att jag tyckte att Skilda världar-Lukas var en hunk när den serien gick. Fast det här har jag aldrig publicerat på internet. Glöm det kära läsare. Det här har ni a-l-d-r-i-g läst.

torsdag, juni 14, 2007

När döden kommer på besök

Igår kom döden på besök. Oväntat och ovälkommet. Fyra missade samtal på mobilen och sen söker han mig genom växeln på jobbet. Skärrad. Ring upp mig, det är på riktigt! Farmor svarar inte i telefon. Inte idag och inte igår. I förrgår fyllde hon 86. J budade blommor och de pratade på kvällen. Farmor var så glad. Vackra pioner och det var alldeles för mycket och inte skulle vi… Hon skulle minsann skicka en slant, så att vi kunde köpa oss varsin glass i sommar. Sen långa tomma toner i telefonen hela tisdagen och hela onsdagen. Pappan och mamman försöker flera gånger. Barnbarnet börjar undra. Farmor brukar inte vara borta länge. Brukar svara i telefon. Har ofta ont i huvudet och besvär av värmen. Brukar vara hemma. Svara i telefon. Pappan ringer till J. Vet han något? Dålig känsla i magen och tunnelbana till Skärmarbrink. Snabba steg genom 40-tals området. Det ser ut som i Traneberg, fast på andra sidan stan. Tallar och gula hus med gröna balkonger. Små lägenheter för hela familjen. Rinnande vatten och vattenklosett i lägenheten, när det var nytt.

I trapphuset utanför farmors dörr. Telefonen ringer inifrån lägenheten. J ringer på dörrklockan. Ingen av signalerna besvaras. J tittar in genom brevinkastet i lägenheten. Åt vänster vardagsrummet, allt i sin ordning. Läsglasögon och TV-bilagan på soffbordet. I hallen skor och jackor. Inget konstigt. Så lite till höger. Toalettdörren öppen. Något som ser ut som blod i badkaret och två bleka ben som sticker fram. Sitter farmor på toaletten? Varför svarar hon inte? J ropar. Och ropar. Farmor rör sig inte. Benen är som fastmejslade i golvet och allt är skrämmande fel och stilla. Ingen reaktion på telefonsignaler eller rop. Pappan får ett telefonsamtal. Farmor rör sig inte. Hon sitter bara där. Vad ska jag göra? Kort diskussion om vem som ska ringa polisen. Och sen väntan. Och så ljud av bilar. Polis och ambulans. Snälla poliser och ambulanspersonal agerar tydligt och pedagogiskt. Följer med till lägenheten. Knackar på och tittar in. Nej, farmor rör sig inte. Låssmeden kontaktas och man förklarar att gamla människor ibland kan bli förvirrade och hamna i chock och att kanske kanske mår farmor bra, eller i alla fall okej.

Samtidigt åker jag tunnelbana. Den går så långsamt. Och överallt massa gamla människor. Som väntar på att dö. Måste det vara så mycket gamla människor överallt. Kan de inte bara dö så att jag slipper se dem. Alla livserfarenheter och tankar som aldrig kommer berättas. Alla år av samlad visdom och eftertanke. Allt som inte sagts och aldrig kommer sägas. Alla krämpor. All blandning av rädsla och längtan efter ett befriande mörker. Eller kanske ljus. Jag orkar inte se dem. Jag vet inte hur man hanterar liv som tar slut. Som blir död. Kan ingen ta bort alla gamla. Jag måste snabbare fram. Jag ska till Skärmarbrink och skrämma bort döden.

Framme hos J. Intensiva ögon. Oförstående och närvarande. Vad är det som händer? Låssmeden har precis anlänt och gått in tillsammans med polis och ambulans. Jag och J på trottoaren. Så kommer polisen ut. Snälla polisen. Allvarsam och lite blank i ögonen. Jag är ledsen, säger hon. Sen berättar hon hur det ser ut. Att farmor gjort illa sig i foten. Försökt plåstra om. Gått in i badrummet och försökt spola av foten i badkaret. Tofflorna på. Satt sig på toaletten, ovanpå locket, för att vila. Och aldrig mer vakna. Hon frågar praktiska frågor om pappan. Kan J ringa pappan? Och vill vi gå in och ta farväl i lägenheten. Det ser fint ut, säger hon, farmor har bara lutat huvudet mot bröstet och somnat in.

Det är svårt att veta om man vill se farmor död. Jag har aldrig sett en död människa. Vad händer i huvudet på mig när jag tittar på döden? Vad händer i huvudet på J? Och i hjärtat. Det vet man inte. Till slut vet J. Vi måste gå in och säga hejdå till farmor. Farmor får inte bli ett par vita ben genom brevinkastet. Vi går in i lägenheten. Allting känns skrämmande normalt. Utom den stora intorkade blodpölen i sovrummet. På ett sidobord i vardagsrummet står en prunkande födelsedagsbukett. Levande och doftande rosa mitt i allt det döda. I köket ligger kortet. Grattis på födelsedagen, farmor! Mina ögon tåras och jag biter mig hårt i kanten av tungan. Nu är det jag som måste vara den starka. Så går vi in på toaletten, där farmor sitter, men ändå inte. För det är inte farmor som sitter där på toalettlocket, naken i vita luddtofflor med lite intorkat saliv på bröstet. Det är inte farmor. Det är en vaxdocka, tänker jag. Som de där verklighetstrogna figurerna på vaxkabinettet. Det är nästan Elvis, men ändå inte. Det är nästan liv, men ändå påtagligt mycket död. Sån är farmor. En vaxdocka. Hon, farmor, människan, är verkligen inte där. Jag undrar var hon är och plötsligt förstår jag att jag tror på himlen. Den man berättar om för barn. Där alla barndomens döda fågelungar, småkaniner och guldhamstrar lever lyckliga med morfädrar och farmödrar och klasskompisens mamma eller pappa som dött i något som heter cancer. Jag tror att den himlen finns. Det måste den göra. För annars förstår jag inte hur man hanterar döden. Det går inte annars.

tisdag, juni 12, 2007

Vart försvann det konstruktiva?

Något jag verkligen har svårt för är människor som gnäller och är missnöjda utan att själva anstränga sig för att hitta en bättre lösning. Folk som klagar och letar fel hos andra, i samhället i stort, på väder, politik och TV-tablåer. Folk som är missnöjda med sina jobb, men inte 1) berättar det för sina chefer och 2) inte själva funderar på hur det skulle kunna bli bättre eller 3) söker andra jobb. Eller alla som bekvämt skyllt all olycka på ”sossarna” senaste mandatperioderna, utan att reflektera kring hur något skulle kunna skötas bättre och följaktligen är precis lika missnöjda med alliansens politik nu. Alla som lallar på i en alla-är-emot-mig-stackars-mig-värld utan att själva ta något som helst ansvar för att förändra något eller på ett konstruktivt sätt hantera problemet. Jag blir vansinnig. Och väldigt matt och ledsen.

Och nu har jag blivit en sån. En sån som aktivt letar fel och brister överallt. Och som tror att livet själv är en komplott mot mig. En sån som fan inte tänker anstränga sig för att göra nåt bättre för de får faktiskt skylla sig själva. En sån har jag blivit. Herregud. Bura in mig på vatten och bröd och kräv bättring bums!

Men jag undrar vart det försvann. Det konstruktiva.

lördag, juni 09, 2007

Gissa bajset!


Okej. Nu har jag fått nog av vackra vidder och skog. Och Gällivare. Håller mig vaken med smågodis och en manisk genomgång av alla barnvisor jag kan. Hem till Jockfall.

Toppen!


Helikoptern sedd från Kebnekaises topp. Coolt. Coolt. Coolt.

Malmberget Kiruna


Staden som ska flyttas. Konstigt. Jättekonstigt.

Ishotellet by summernight


Inte så mycket is men sjukt mycket sol. Har sovit under takfönster mot midnattssolen och snikat med italienska turister på guidning som tyckte att vi var exotiska infödingar och tog kort på oss.

fredag, juni 08, 2007

Six feet under


Överkalix kyrka, jordfästning, likbil, samlade släktingar, påstådda spöken och svarta kostymer. Precis som på tv.

Jockfall


Midnattssol och lokala vattenfallet. Och en hel Norrlandssläkt som inte är min, men minst lika konstig. Jag känner mig ovanligt normal. Och hänförd. Nu väntar begravning med kistbärande och jordfästning. Fast först måste helikoptern bokas. Luriga känslor. Barnsligt glad och uppfylld av intryck, artig och trevlig mot tjocka släkten och allvarsamt sorgsen. En märklig mix.

torsdag, juni 07, 2007

Lulelunch


Övertygad om att allt jag säger på stockholmska uppfattas som en skymf tvingar jag J att beställa lunch. Tjockkorv med extra stark senap känns Norrlandsmässigt. Trodde jag. Sen såg jag matsedeln. Ostmål. Parisermål. Palt med bacon. Jag har tydligen ingen koll alls.

Knasigt fint


Skog och vatten och berg och skog. Och mobiltäckning som skiftar mellan Endast nödsamtal och Ingen täckning. Oklart hur det blir med mobilbloggandet. Tydligen har de inte tunnelbana här heller. Men skog. Och vackert.

onsdag, juni 06, 2007

Kanalisera goes mobilblogg


Okej. Jag tycker att det är så otroligt coolt att jag ska så långt norrut att jag måste dela med mig av det till alla som inte är med. Välkomna alltså till Kanaliseras mobilblogg. Just nu från en tågkupé med medtagen ostbricka.

Norrut

Då bär det av norrut. Tåg i 14 timmar. Då hamnar man i Luleå. Och sen 16 mil i bil till Överkalix och Jokk. Kring 115 mil totalt. Midnattsolens land. Ishotell och Kebnekaise. Det känns otroligt exotiskt och väldigt overkligt. Mitt i det där gröna odefinierade på kartan, där jag aldrig förut varit. Jag har dragit fram min gamla skol-Atlas hur många gånger som helst och försökt förstå att de gröna fälten nästan utan röda stadsprickar och vägar också är Sverige. Jag bor i det landet hela tiden, varje dag. Jag har bara aldrig varit där. Otroliga avstånd. Det är i princip cykelavstånd mellan Stockholm och Göteborg i jämförelse. Vansinnnigt abstrakt, men nu bär det alltså av.

måndag, juni 04, 2007

Känslomässiga fördröjningar

Kolla härå! Jag hittade ett gammalt inlägg som inte publicerats än. Introspektivt och allt. Nöjda?

Ibland är det först långt senare jag förstår att något varit riktigt känslomässigt jobbigt. Känslorna har inte haft någon egen plats tidigare, utan misstolkats och klumpats ihop med andra känslor. Jag vet inte vad som är vad. Så plötsligt sker en förändring och bitarna trillar på plats och det som tidigare inte varit mer än en axelryckning blir en halvtimmes urladdning i tårar. Som om någon dragit ur proppen. Jag hade ingen aning om att de fanns där inne och ville ut. Det är inte så lätt att veta alltid. Ibland är det skitsvårt.

Introspektivitet

Jag har fått påtalat att kanaliserakvaliteten dalat. Det var bättre förr. Mer introspektivt tydligen. Bah.

introspekti'v adj. ~t* som har att göra med introspektion *äv. om person, karaktär e.d. inriktad på det egna själslivet

Jaha. Ni vill ha mer snask alltså. Gotta er i min olycka. Dyka ner i kanaliserasjälens svarta tjärn. Tänk om den torkat ut då. Om själslivet har gått och dött. Det vore olyckligt.

Eller så är det inte längre mörk november och tristess utan sommar och uteserveringar. Så kan det ju också vara. Introspektiv. Dubbelt bah.