söndag, september 09, 2007

Pappaledig

Jag önskar att jag kunde vara pappaledig. Det måste vara den optimala ledigheten. Man slipper amma och läka en gravidtrasig kropp. Den första "hjälp vi har ett barn hur gör man"-chocken har hunnit lägga sig. Man får sova flera timmar i rad om nätterna. Man är ett ideal och en hjälte och en Riktigt Fin Människa, fastän man egentligen bara gör vad som rimligtvis kan förväntas av en jämställd samhällsmedborgare.


Jag är övertygad om att jag skulle vara en utmärkt pappaledigpappa. Jag skulle tålmodigt läsa samma bok femton gånger i rad, jag skulle gå på promenad i höstvädret och hitta fina pinnar och speciella stenar. Jag skulle dra på och dra av galonkläder och tröjor och torka kinder och rumpor så varsamt och noga. Jag skulle ge mitt barn precis lagom mycket uppmärksamhet för att både odla självständighet, nyfikenhet och trygghet. Andra pappor skulle se upp till mig och de mest hårdnackade antifeministerna skulle förstå att det där med att barnet är halva tiden med den andra föräldern nog inte är så dumt ändå. Kort sagt, jag skulle vara perfekt! Och jag skulle claima hälften av ledigheten.

8 kommentarer:

Peppe sa...

Nu blev jag också lite sugan att fixa pappaledighet för mej. (om jag skulle ha riktigt dålig humur skulle jag ha skrivit peppeledighet, men det har jag som tur icke)

Miss KeepYourDistance sa...

Vi kan väl starta en pappagrupp? Jag kan vara... gammelfarfarsledig...

Anonym sa...

Kan jag få ändra sista meningen i första hälften från "...en jämställd samhällsmedborgare" till "...en bra förälder". För det är väl kanske allra mest för sitt barns skull man borde ställa upp som ansvarstagande vuxen och inte för att hyfsa till samhällsstatistiken?
/B (som hoppade av som medborgare 2005)

mikebike sa...

pappaledighet är helt grymt. så är det bara. De som ite fattar det är det bara att beklaga sorgen för.

Kanalisera sa...

Allihopa: Ropen skalla - pappaledighet åt alla!

Claes Borgström sa...

Tänk på att om du blir pappaledig måste du även axla den kollektiva skulden. Det finns inga gratisluncher.

Frida sa...

Anonym: Fast hur kan man vara en riktigt bra förälder om man inte samtidigt är en jämställd samhällsmedborgare? Man har ju knappast gjort det bästa för sina barn om man inte gör något åt sånt som är dåligt i samhället! När min dotter är vuxen skulle jag ju skämmas att behöva säga att ”Nej, vi gjorde inte allt vi kunde för att du skulle leva i ett jämställt samhälle när du blev vuxen. Du var ju lite mammig där runt 10 månaders ålder så vi bestämde att det var bäst för dig att vara hemma med mig hela tiden istället för med din pappa. Så därför har du fortfarande sämre chanser i arbetslivet och tjänar mindre än din tvillingbror. Men vi bestämde att det var bäst för dig. Snällt va?” Det kommer hon inte direkt tacka oss för då, även om hon blev gnälligare en vecka när hon var nyfödd.

I den långsamma takt som pappor ökar sitt uttag av föräldradagar så kommer det att tas ut lika många dagar av mamman och pappan i snitt när min, nu nyfödda, dotter får BARNBARN! Och med tanke på att i statistiken finns ju alla dagar som pappor tar ut samtidigt som mammor har semester med, så är det ju mycket mindre dagar som pappor faktiskt tar huvudansvaret för sina barn. Det går för långsamt! Ska det först vara mina barnbarns-barn som har samma chanser. Skrämmande tanke…

Så, nej, jag tycker inte att du får ändra sista meningen.

Frida sa...

Claes Borgstr�m: Inget �r gratis, det �r sant. Och som pappaledig f�r man r�kna med att ses som den lite roliga, udda figuren av l�kare, folk p� bvc, �ppna f�rskolan osv. Men �r det n�gon viktig fr�ga s� �r det nog b�st att man tar det med "den riktiga f�r�lder", allts� mamman.

Som pappaledig �r man en vardagshj�lte, en lite korkad s�n, men en vardagshj�lte.