Robinson

Här ser ni en människa som vet extremt lite om hur man tillgodogör sig näring ur pressad potatis. Och då är ändå pressad potatis serverad på sked ganska intuitiv föda. Det är inte kokosnöt eller palmhjärta vi pratar om.

Sex kvinnliga tankar om jämställdhet

Det här gör mig så sjukt kluvet provocerad. DN lyfter under fruntimmersveckan fram sex kvinnliga chefer som får uttala sig om jämställdhet. Det här gör mig arg: 1 - att jämställdhet görs till en kvinnofråga i stället för en hela samhällets kamp mot diskriminering. 2 - att jämställdhet förminskas till trevliga semesternotiser. 3 - att de tillfrågade kvinnorna förutsätts ha intressanta/viktiga tankar om jämställdhet grundat på deras kön. 4 - att flera av kvinnorna lyfter fram mammor, mor- och farmödrar som kvinnliga förebilder. Sinnebilden av den påtvingade kvinnliga offermentaliteten. 5 - att flera av kvinnor förespråkar olika former av barn- och städhjälp som löneförmåner för kvinnor för att öka jämställdheten - barn och hem förutsätts alltså fortsätta vara kvinnans ansvar, men hon får lägga ut det på entreprenad. 6 - att de förutsätts ha just kvinnliga förebilder. Som om alla kvinnor per automatik hade något gemensamt. Men, å andra sidan är väl sex felriktade notiser under fruntimmersveckan bättre än inget jämställdhetsarbete alls.

Textlängd i semestertider

Jo, det är längden igen. Om ni undrar över mitt märkliga bloggbeteende kring bild- och ämnesval och tycker att det varit väldigt mycket putslustig yta och väldigt lite funderingar och djup så beror det på att Internet endast finns i min mobiltelefon semestertid. Ingen dator så långt ögat når. Min telefon tillåter mig inte att publicera inlägg utan bild. Jag är alltså helt utlämnad till kombinationen en crappig mobilkamera, en semesterslö tankeförmåga och en trött sms-tumme. Jag tänker mig att det var såhär de riktigt vassa journalisterna kände när tabloiden äntrade våra frukostbord och tidningens innehåll kom att styras av ett mindre format - mer bilder, mindre text. Hårda bud. Tur att jag har gott om längd.

VM i längd

Kolla jarå! Jomenvisst. För nån vecka sen bakade jag mitt livs första längd och vet ni vad? Det var lätt! Och blev gott! Och eftersom jag dras med en lindrig släng av receptanalfabetism blev det inte mindre än fyra stycken sjukt långa längder. Ibland har man flyt.

Where the action is

Som den matematiskt lagda trygghetssökande vanemänniska jag är, frågar jag vid varje BVC-besök frågar om rutiner. Nattsömn och mat funkar bra, men hur är det med resten? Hur ofta ska barn sova på dagen? Och hur länge? Och när ska man lägga dem för natten? Och kan man skapa rutiner för förmiddagslur och eftermiddagssömn och i så fall hur? Och var? Och varför? A-barnet bekymrar sig inte så mycket om rutiner och regler, utan somnar och äter efter behov. Den enda rutin, utöver nattsömnen, som vi kunnat urskilja är den plötsliga förmiddagssömnen. Den slår till mitt i den vildaste leken och alltid med ena handen i ett fint grepp om hängleksakerna. Jag tycker mig ana rutinen: aldrig missa något roligt. (Åh herregud, nu har jag skrivit ett sött inlägg om mitt barn och ackompanjerat med en smårolig bild och nu trycker jag på 'publicera', nu gör jag det, nu! Gaaah! Så mycket självinsikt till ingen nytta. Iväg med er, jag har blivit mammizzzgullig! Sjas! Det finns ett helt Internet där ute att roa sig med!)

Willysångest

För första gången i mitt vuxna liv har jag storhandlat på Willys. Det är inget jag rekommenderar. Alls. Om du däremot letar varianter på foppatofflor, mjukisbyxor och urtvättade t-shirtar eller undrar hur många olika nyanser av svettlukt som ryms i ett kylrum, är Willy stället för dig.

Nonchalanta idioter och jag

För några månader sedan köpte vi bil. Ett halvonödigt miljöovänligt lyxköp som jag är väldigt glad över. Frihet i en liten Ford.

Innan vi blev med bil levde jag i villfarelsen att det bara var nonchalanta idioter som fick p-böter. Ni vet såna som inte vill göra rätt för sig, som inte förstår det vackra med att leva tillsammans i ett fungerande samhälle. Såna som skiter i regler och bestämmelser för att de tycker att de är lite viktigare än alla andra. Individualister i ordets sämsta bemärkelse.

Inte såna som jag, som gillar att betala skatt, alltid följer hastighetsbegränsningar och aldrig tjuvåker på tunnelbanan.

Ack så fel jag hade.

Vi firar nu vår andra parkeringsbot. 475 kronor helt i jävla onödan. Där fick vi, jag och mina pretentiösa ideal.

Vakuum

Man skulle kunna tycka att det är lite öde här på bloggen. Med all rätta. Det är det. Med stor sannolikhet beror det på att utrymmet där min kreativitet och inspiration bor, successivt håller på att ätas upp av semestervakuum.

Jag försöker tänka intressanta tankar, men allt som hörs är brus.

Jag kan inte påstå att jag lider nämnvärt av det. Det är dessutom garanterat av övergående natur.

På kvällstidningsfronten intet nytt

One löpsedel fits all. Det här är verkligen helt fantastiskt, verkligen ett helgjutet koncept.

Tre månader senare

Tre månader efter förlossning skuttar de flesta mammor omkring som om ingenting hade hänt - tränar Friskis & Svettis, åker skidor och spelar fotboll. Tre månader efter förlossning tjatar jag mig till ännu ett oroligt återbesök på sjukhuset. Jag var beredd på lite 'sluta sjåpa dig', några suckar och ett par 'det här är heeelt normalt'. Jag kände mig lite fånig, men är man orolig så är man. Jag var alltså inte beredd på något 'vi opererar direkt' eller 'om ett halvår är du nog ganska återställd, annars får du höra av dig igen då', förvisso följt av de välmenta 'det är heeelt normalt'. Det här med att föda barn är jag tydligen inte så bra på.

En skitstor rulle plaströr med goda UV-egenskaper

Vi fortsätter vara handfallna husvaktare. Nyss kom en dansk farbror med en skitstor rulle plaströr med goda UV-egenskaper. De ska användas till jordgubbslandet. Den danska farbrorn undrade var jag ville ha den. Jag vet inte var man förvarar skitstora rullar plaströr med goda UV-egenskaper, så jag bad honom ställa den i hallen. Det verkade den danska farbrorn tycka var konstigt, men han ställde den där i alla fall. Så nu står den där. En skitstor rulle plaströr med goda UV-egenskaper. Husägaren har sagt att vi gärna får montera den, om vi får långtråkigt. Vi vet väldigt lite om hur man monterar skitstora rullar plaströr med goda UV-egenskaper i jordgubbsland. Vi har bestämt att inte få långtråkigt.

Kattvakterna

Vi har fått låna ett fantastiskt fint hus med badbrygga mot att vi vattnar lite och tar hand om katten. Både jag och J är ganska handfallna när det kommer till kattskötsel. J hyser en oerhörd respekt för katter (han är även uttalat rädd för pyttesmå kattungar) och är på sin vakt hela tiden. Jag är lite kaxigare och försöker ställa mig in med finkattmat och kli bakom öronen. Förmodligen genomskådar katten mina tafatta försök och inser hur värdelösa kattskötare vi är. Vi har redan fått ringa och fråga hur ofta det stackars djuret äter och vad vi ska göra när den bajsat. J har sedan stolt tömt kattlådan och jag har skrattat åt den passande slogan på kattmatspaketet 'Pussi - as good as it looks'.

Klyschpoäng

Nu sa han det!!! 'Det handlar om livet, här och nu. Vänta inte till imorgon, då kan det vara för sent'. Hjälp!

Mata inte djuren

Idag pratar Joe Labero i P1 Sommar. Han har lovat att prata om 'fantastiska resor' och om att 'göra det omöjliga möjligt'. Att Joe Labero väljer såna teman förvånar mig inte det minsta. Men vad är det med producenten för P1 Sommar? Hur svårt kan det vara att göra en svarta listan med klyschor svenska folket inte bör matas med? Det här sätter fart på carpe diem-dumsvänghjulet och snart kommer Alkemisten vara obligatorisk läsning i skolan, stenar med 'tänkvärda' ord vara det enda tillgängliga förskolepysslet och det eviga uppsatsämnet 'Mitt sommarlov' bytas ut mot 'Mitt livs resa'. Gud hjälpe oss.