Where the action is
Som den matematiskt lagda trygghetssökande vanemänniska jag är, frågar jag vid varje BVC-besök frågar om rutiner. Nattsömn och mat funkar bra, men hur är det med resten? Hur ofta ska barn sova på dagen? Och hur länge? Och när ska man lägga dem för natten? Och kan man skapa rutiner för förmiddagslur och eftermiddagssömn och i så fall hur? Och var? Och varför? A-barnet bekymrar sig inte så mycket om rutiner och regler, utan somnar och äter efter behov. Den enda rutin, utöver nattsömnen, som vi kunnat urskilja är den plötsliga förmiddagssömnen. Den slår till mitt i den vildaste leken och alltid med ena handen i ett fint grepp om hängleksakerna. Jag tycker mig ana rutinen: aldrig missa något roligt. (Åh herregud, nu har jag skrivit ett sött inlägg om mitt barn och ackompanjerat med en smårolig bild och nu trycker jag på 'publicera', nu gör jag det, nu! Gaaah! Så mycket självinsikt till ingen nytta. Iväg med er, jag har blivit mammizzzgullig! Sjas! Det finns ett helt Internet där ute att roa sig med!)
5 kommentarer:
Självinsikten och ironin ursäktar INGENTING. Bot och bättring anbedes.
Äh, skyll på regnet, avsaknad av regn, svininfluensa eller som du redan gjort, på A-barnet själv.
Jag förlåter dig för detta lilla snedsteg, men det är nog bäst att inte låta det hända igen!
Äh, vad snackar de andra kommentatorerna om? Jag gillar dig skarpt oavsett vad du skriver om (har läst alla inlägg nu tror jag så jag vet vad jag pratar om).
Jag är ett nytt fan sedan ett par dagar, men inga "mammiz"-inlägg kan skrämma bort mig.
Jag har förädlat ett par stillastående kontorsdagar med att läsa den här bloggen från början och hit. Tack!
En riktig mandel i internetz-gröten! Lite mammizz på toppen sänker inte betyget nämnvärt.
Skicka en kommentar