tisdag, juli 07, 2009

Tre månader senare


Tre månader efter förlossning skuttar de flesta mammor omkring som om ingenting hade hänt - tränar Friskis & Svettis, åker skidor och spelar fotboll. Tre månader efter förlossning tjatar jag mig till ännu ett oroligt återbesök på sjukhuset. Jag var beredd på lite 'sluta sjåpa dig', några suckar och ett par 'det här är heeelt normalt'. Jag kände mig lite fånig, men är man orolig så är man. Jag var alltså inte beredd på något 'vi opererar direkt' eller 'om ett halvår är du nog ganska återställd, annars får du höra av dig igen då', förvisso följt av de välmenta 'det är heeelt normalt'. Det här med att föda barn är jag tydligen inte så bra på.

4 kommentarer:

Singelmamman sa...

A-barnet ser minst lika förvånad ut som du. Jag har en mkt god vän som verkar gått igenom samma elände som du. Och med operation efter ca tre månader som resultat. Trist.
Men, nu kan det bara bli bättre! TJo! *sa hon flåshurtigt*

Kate sa...

Om jag inte var totalt avskräckt från barn och barnafödande förut, så är jag det efter att ha följt dina berättelser.

Surrogatmamma och bortlämning av byltet tills det är sisådär fem år framstår som enda resonabla alternativ till barnlösheten.

Lycka till, jag hoppas verkligen det blir bättre!

Johanna sa...

Jag ska om-operera min förlossningsskada i december, 1 1/2 år efter självaste förlossningen. Är tydligen inte heller så bra på att föda barn.

Vet inte vad som är mest sjukt, att snittas upp som en gris på väg till slakt eller kötiden!

Anonym sa...

Blä va trist med dig! Men igen - grattis till ett otroligt fint barn och som till skillnad från vårt barn kan ha solhattarna redan den här sommaren...

Nu på plats i Stöde. Välkommen upp om ni behöver lantluft!
/Bodil