Tillfälligt avbrott

Jag tänkte att jag skulle prova att leva lite mer i verkligheten och lite mindre framför datorn. Det skulle nog kunna vara bra för höst-kanalisera. Det är mest trams på Internet ändå, har jag upptäckt.

I'm a human!

Gjorde precis ett av där miljoner testa dig själv på ett jättekorkat sätt-testerna, som krydda till min lunchlåda. Den här gången handlade det om att äntilgen få veta vilket djur man är (jag tänker vad som helst utom fåglar eller marsvin). Tramsiga frågor om present och past och destructive eller inte och så lite väntan innan svaret kommer... *trumvirvel* ...you're a human! Vafan. Och kolla in bilden. Jag är fan ingen jävla human. I alla fall inte en sån!

You're a Human!

With extreme power comes extreme destructiveness, and you've had
plenty of both to share with your peers. While you're capable of a great deal of
beauty and joy, your skill in creating misery seems almost boundless at times.
You've made a big fuss about how you're smarter than everyone else, but all they
can see is how you've used those smarts for ill. At this point, your best hope
is to turn to those around you and start caring about them. It would also be
advisable to get rid of some of your stuff, and preferably not by throwing it
away.


Take the Animal Quiz
at the Blue Pyramid.

Lyxrunka

Det började med att vi äntligen målade om köket och slutade med att jag googlade på lyxrunka. Är det inte märkligt vilka vägar ödet tar ibland? I alla fall har J rätt. Det ÄR ett ord (åtminstone enligt definitionen "det går att googla på det").

Och alla ni som googlar er hit via ordet Lyxrunka - försvinn! Här finns ingenting att se!

Dårfinkar och Dönickar

Och igen cyklar jag förbi en look alike. Denna gång Isak från TV-serien Dårfinkar och Dönickar. Uppenbart är att min ungdom försöker kommunicera med mig. Mindre uppenbart är vad den vill säga.

GaAAaAaaaaAHAhAaaaa!!!

Det händer inte så mycket av lämpligt bloggmaterial i mitt liv nu. Och jag reflekterar inte heller över något spännande eller dramatiskt (mer än att jag har panik för att alla parar ihop sig två och två och slutar träffa kompisar och flyttar ut från stan och skaffar barn och jag har inga såna planer alls än på ett tag, så sluta genast allihopa!!!). Dock cyklade jag förbi en klon av Zed i Polisskolan-filmerna härom dagen. Ni vet han som skriker så. Det har jag levt på hela veckan.

Zed saves my day

Tequila!

Igår kompenserade jag för mitt plötsliga åldrande i fredags med att bete mig ungdomligt kring alkohol. Valda citat från gårdagens kräftskiva:

- Jag tycker att den här Tequilan var helt okej!
- Tequila är skitbra som nubbe! Man kan både dricka den till kräftorna och på festen efteråt!
- Den här Tequilan blir bara bättre och bättre!
- Det var bra att vi badade (!), för nu får man liksom dricka lite nubbe för att bli varm också.
- Den här Tequilan blir bara bättre och bättre! (igen)
- Kolla, den här Tequilan heter Tres Mujères. Det betyder "Gott till kräftor" på mexikanska. Jag lovar! (trettionio gånger, ingen skrattade ens den första gången)
- Sjung den där sången om emaljfatet igen (hundrafemtioåtta gånger)
- Jag tycker verkligen att den här Tequilan bara blir bättre och bättre!
- Alltså verkligen bättre och bättre!
- Är Tequilan slut?
- Finns det nåt kvar i den där OP-flaskan...?

Må de drabbas av Christina Aguilera-förbannelsen

Jag har blivit en sur och bitter gammal tant. Jaha. Där ser man. Aktivistcocktail och Club Killers med Stefan Sundström på Kägelbanan igår. Att se fram emot i veckor. Fullt ös och musikglädje och en skitbra konsert. Och en idiotisk tjej i vit t-shirt och lång äcklig fläta som tinnitus-busvisslar sig igenom hela konserten (och då överdriver jag faktiskt inte en millimeter), massa långt hår och äckliga dreads som jag får i ansiktet, äcklig ölandedräkt och riktig taxisvettstank och en bunt idioter med vassa klackar som leker fulla fjortispunkare och dansar omkring genom att knuffa varandra fram och tillbaka medan de sparkar vilt omkring sig. Jävla idioter. Jag hoppas att de dör hela bunten. Eller åtminstone drabbas av en förbannelse och börjar lyssna på Christina Aguilera så att vi aldrig mer råkar hamna på samma konsert.

Vad står det på mammalediglistan då...?

Min världens bästa tipsar-kompis fick precis, apropå pappaledighet, en liten lista från Libero över saker man kan göra på sin pappaledighet:

Sportaktiviteter med barnvagnen på sidlinjen.
Naturupplevelser, cykelturer och fiske.
Tvätta cykeln eller bilen.
Små byggprojekt i hemmet.
Arbeta vid datorn när barnet sover middag.
Träffa dina vänner.
Simma med barnet.
Skämma bort mamman (med små överraskningar när hon kommer hem).

Gissa om jag fick vatten på min kvarn! Inte ett ord om praktiska tråkiga saker. Pappaledighet is the shit.

Nu ska jag åka och bajsa på hela Libero. Nån som ska med?

Trosa

I helgen ska jag på kräftskiva i Trosa. Det ska bli kul. Allt i Trosa blir kul. Höhö. Hähähä.

Kräftskiva i Trosa. Det kan inte bara vara jag som tycker att det låter som en könssjukdom!

Pappaledig

Jag önskar att jag kunde vara pappaledig. Det måste vara den optimala ledigheten. Man slipper amma och läka en gravidtrasig kropp. Den första "hjälp vi har ett barn hur gör man"-chocken har hunnit lägga sig. Man får sova flera timmar i rad om nätterna. Man är ett ideal och en hjälte och en Riktigt Fin Människa, fastän man egentligen bara gör vad som rimligtvis kan förväntas av en jämställd samhällsmedborgare.

Jag är övertygad om att jag skulle vara en utmärkt pappaledigpappa. Jag skulle tålmodigt läsa samma bok femton gånger i rad, jag skulle gå på promenad i höstvädret och hitta fina pinnar och speciella stenar. Jag skulle dra på och dra av galonkläder och tröjor och torka kinder och rumpor så varsamt och noga. Jag skulle ge mitt barn precis lagom mycket uppmärksamhet för att både odla självständighet, nyfikenhet och trygghet. Andra pappor skulle se upp till mig och de mest hårdnackade antifeministerna skulle förstå att det där med att barnet är halva tiden med den andra föräldern nog inte är så dumt ändå. Kort sagt, jag skulle vara perfekt! Och jag skulle claima hälften av ledigheten.

Mera äppelmos

Och idag med. Tomt salmonellaäppelmos. Fast det blir ordning på det, för ikväll ska vi träffas och prata om att sätta upp Välkommen till verkligheten igen. Jiii-haaa! Min idiotventil och stolthet. Teatern är redan bokad, första helgen i december. Jiii-haaa!

Som ett utskitet äppelmos

Och idag vaknar hon tömd på energi och livsvilja. Alla meningar och poänger är som bortblåsta och benen känns oändligt tunga. Som ett utskitet äppelmos, brukar min mamma kalla det. Liksom alldeles tom, säger J. Som salmonellafärs, säger jag. Vad säger du?

Att leva som man lär

Tagen på bar gärning med Gilette Super Power Extra The Best A Man Can Get Fusion* över hela vaderna och en urlöjlig rosa glittrig engångshyvel** i ena handen är jag del i följande dialog i ett badrum i Solna:

Jag (smart förekommande, vilt förnekandes): Jag har inte alls snott ditt rakskum!
Han: ...rakar du benen?
Jag (fortfarande förnedandes): Nej! Eller... vafan... jag orkade inte... Eller, om jag ska ha klänning imorgon och... äh... det kändes liksom bäst att raka bort det
Han: Men...
Jag: Jag veeet!
Han (besviket): Jag trodde att det var ett statement!
Jag (skäms som en hund och funderar över hur modig jag är och egentligen står för, tycker och tänker om sånt som är viktigt, till exempel jämställdhet och handling och konsekvens): . . .

Gissa vilken som är min

*) ellervaddetheter
**) varför är tjejhyvlar små och tunna och pastellfärgade och glittriga medan killhyvlar är som superavancerade krigsverktyg med massa superfunktioner?

Mansgris

Jag har blivit mansgris. Det är så skönt. Jag tycker att mitt jobb är o-er-hört viktigt och när J ringer och frågar om middag och vem som handlar och hur jag tänkt göra med matchen på lördag snäser jag och säger att jag inte hinner prata med honom. För mitt jobb är så viktigt. Jag är så viktig på mitt jobb, säger jag. Och jag har fullt upp. Så att han ska förstå hur viktig jag tycker att jag är.

Sen ber jag honom handla frukost och middag och se till att det lagas matlåda till mig och förklarar att jag inte kommer hinna med några hemmasysslor just den här kvällen, för jag kommer att vara så trött efter mitt viktiga jobb att jag bara vill dricka alkohol och vänslas. Och det är bäst att han plockar undan och städar och sånt innan jag kommer hem, så att jag inte blir irriterad.

Sen berättar jag vad jag vill ha till middag och han ringer skrämt från affären och frågar om detaljer kring inköpen, det är viktigt att det inte blir fel. Jag muttrar surt och snäser av honom.

När jag går från jobbet ringer jag hem och berättar att jag är på väg hem och att jag förväntar mig att maten ska stå på bordet om en halvtimme. Och att jag känner för ett mustigt rödvin. Och kanske ost. För jag har arbetat så hårt på mitt viktiga jobb.

Sen får jag dåligt samvete för att jag är så grisig och på vägen hem stannar jag på Shell-macken och köper en bukett blommor.

På något sätt är det bensinmacksblommorna som känns grisigast. VM i tafatta tack. Snart börjar jag väl kalla honom älskling i en förebrående ton.

J sköter hemmet när jag är på Mitt Viktiga Arbete

Mera färs

Idag känner jag mig precis som den där färsen.

Sju ton salmonellafärs

DN:s huvudnyhet just nu: ICA återkallar sju ton salmonellafärs. Sju ton salmonella. Sju ton. Det är som nån fransk burlesk film. Sju ton salmonellafärs. Ett ton salmonellafärs är väldigt mycket salmonella. Sju ton är ... sju gånger mer! Hujedamig. Och bara ordet salmonellafärs. Smaka på det. Sju ton salmonellafärs. Dagens bästa.

Höstmorgnar

Redan är de här. Höstmorgnarna. Och då pratar jag inte om de klara höga livsbejakande som man ibland ser på film. Nej, jag pratar om höstmorgnar à la vardagsrealism. Första gången klockan ringer förstår jag inte vad som händer. Andra gången har jag en aning, men det känns fortfarande helt absurt. Tredje gången snubblar jag upp. Och såhär kommer det vara året ut och några månader till. Fast värre. För snart är det dessutom mörkt ute när man vaknar. I år igen.

Jag tycker att det är onödigt hårt att de börjar komma redan i septbember.

Ha!

Se. Där står hon. Vajar liksom med andetagen. Det grå linnet är fläckvis svart av svett. Armarna sträckta i luften i en på en gång explosiv och utmattad segergest. Släng er i väggen Kallur och Klüft. Hon gjorde det. Leendet som flimrar med den höga pulsen. De stumma benen och framtidsgnistan.

Möt hennes antagonister. Hennes Det går aldrig. Se dem framför er.

- Ångesten förknippad med gym. De trasiga kropparnas och utseendefixeringarnas högborg.
- Knäet med alla fel utom de vanligaste.
- Läkarnas vivetintevaddetär och detbliraldrigbra.
- Den oproportionerliga bysten – otämjd av allt från söta bikiniöverdelar till marknadens dyraste sport bh:ar.
- Konditionen från helvetet
- Tristessen med löpbandet. Det deprimerande malandet.
- Siba-service. Som vägrar laga hennes hopp och mp3-spelare
- Och så den vanliga trion; motviljan, latheten och rädslan för att misslyckas.

Se dem framför er. Se hur hon pulvriserar dem en och en. Jämnar dem med marken. Krossar dem med Miss Lis umpa umpa-piano och glada tjoanden och munspel i en lånad mp3-spelare.

Se hennes leende. Följ hennes blick. Se de röda digitala siffrorna. 6 km. 34 minuter.

Känn hennes triumf.

Se hur frysen töms på glass.

Utstöt ett välförtjänt Ha!

Anhängare

Nu bråkar de igen. Derbydumbommarna. Polisen kallar dem anhängare. Det är tydligen straffet för att bära kniv och kasta glas i mina kvarter; då får man inte längre kalla sig supporter utan degraderas till anhängare. Anhängare är ganska förnedrande ändå. En supporter är mer aktiv. Anhängare är mer som en böld. Något man får dras med. Kanske ger de klåda. Sveda och värk.

- Nämen oj, vad är det du har där på ryggen?
- Suck... jag vet, det är mina anhängare, jag blir inte av med dem.

Smärting eller där Internet tar slut

Precis innan Internet tar slut

Ibland får jag ord på huvudet. Inte bokstavligen, men ni förstår. Ord som klingar bra eller dåligt. Melodiöst eller beskrivande. Det är som att jag har ett särskilt ställe i hjärnan reserverat för ord som fastnar. Idag har ett sånt ord hittat dit: Smärting. Smärtingsmärtingsmärting. Först fanns ordet ganska länge där utan att jag reflekterade över det. Sen började jag ta i det. Smärting. Det låter spänstigt och lite töntigt. Jag tänker praktiskt 70-talstyg, men är osäker på om jag har rätt. Jag frågar Wikipedia. Wikipedia visar sig vara en kedja av konstiga ord med fastnarpotential. Och sen tar Internet slut, mitt i smärtingkedjan.

Smärting är ett grovt bomullstyg i tuskaft...

Tuskaft (lärft, tvåskaft) är en vävteknik där man väver med endast två solvskaft...

Ett solvskaft består av två parallella skaftkäppar...

Skaftkäppar.... Du har klickat på en röd länk, en sida som inte finns ännu.

Och det mina vänner om något, måste väl vara länken där Internet tar slut?