Ägigt roligt och elakt

DN recenserar Tomas Ledins Skansenspelning. Det är vansinnigt elakt, men har man en gång hatvattengympat till Ledinmedleyt från helvetet, så är det okej att skratta ändå. Här några citat. Om publiken: 'sommarlediga män med seglarskor och babyblå lammullströjor över axlarna står och kramar om sina piffiga fruar'. Om bandet: 'de ska se rockiga ut men ser snarare ut som klippta ur nåt slags Dressmannreklam. Och kunde Dressmanndockor spela rock skulle den nog låta såhär: okänsligt tajt, optimerat, fläskig och obehagligt effektiv.' Om Ledin: 'Hela hans tilltal liknar det hos en dj på Mix Megapol. Tonen är på samma gång slipad och distanserad, större vikt läggs vid röstläget än vid det som sägs. När han ska vara allvarlig blir konflikten extra tydlig. Textrader som (...) säger en sak men rösten säger oss att vi ska köpa en platt-tv på avbetalning'. Det är en mycket elak recension. Dessutom osaklig och ett frosseri i journalistens självgoda dråpligt formulerade medelklass-skam. Men har man en gång helvetes-Ledin-vattengympat så har man. Och då får man skratta.