And the underliv goes on and on and on...
Sedan strax före midsommar har jag den här sommaren tillbringat 1 dygn 22 h och 45 min liggandes på rygg med en kudde under rumpan och försökt knipa med mina obefintliga bäckenbottenmuskler.
Nästan två dygn.
Effektiv tid.
Det är ganska mycket det. Speciellt om man tänker på att det är både tråkigt och ledsamt och lite omständligt.
Då är det inte konstigt att man blir lite blank om ögonen på återbesöket på sjukhuset när det konstateras att det inte blivit ett smack bättre.
Jävla bajs.
8 kommentarer:
Vet precis hur det är! Dvs, inte kul. Min vänstra sida blev aldrig bättre under mina mest intensiva kniptider, nu får jag inte ens gå och mäta mig längre, *omöjligt projekt*.
Det var tydligen nåt med döda nerver. Får leva på kanten och lita på att den högra sidans muskler räddar mig i akuta kiss-situationer. Älskar den högra sidan.
Hej,
HAr precis hittat din blogg och tycker verkligen den är jätteintressant. Jag är en gravid tjej med en högoktanig karriär som funderar mycket på det där med jämställdhet mm, inte minst nu inför föräldraskapet.
Det är verkligen intressant att se hur du/ni har funderat. Tex håller jag med om det där att man inte ska räkna på hur mycket man "förlorar" på att vara hemma med barnen. Såg att det var en het potatis i tidigare inlägg.
Nåväl, jag kommer följa din blogg framöver och inspireras.
Sedan det här med underlivet, HJÄLP, säger jag bara, det är inget man nämner på MVC osv. Hoppas verkligen verkligen att det löser sig för dig.
Jenny
Åh, fy vad tråkigt. Skulle också ha känns mig modlös.
Men jävla skit men kom igen, bli arg för det måste lösa sig!
:-(
Hoppas verkligen det blir bättre. Det kan ju vara så att förbättringen märks först efter ett tag? Så tror jag det är i ditt fall!
Håll ut och fortsätt! Tänk på hur du slet med knät under så lång tid utan att se nån ljusning, tills det visade sig att det blev bättre helt plötsligt. Ge inte upp! Stärkande och peppande kram till dig!
Isch..man blir ju lite skraj för att skaffa barn...
Skicka en kommentar