En bra kväll

Man vet att man är riktigt lyckligt lottad i livet, när man kan ringa sina föräldrar halv sex en lördagkväll och fråga om det finns en portion middag till övers och tjugo minuter senare bli hämtad till hemförorten i bil. Väl där möts jag av kött och potatis och bag in box och vardagliga samtal på varsina pinnstolar.

Och dessutom två alldeles fantastiskt fina hundar. Den minsta bara 2 månader gammal. Som en teddybjörn. Stora ostyriga tassar, överdimensionerade sammetslena öron och en gosmage att dö för. Och de obligatoriska sylvassa tänderna som är vassare än man räknar med, fastän man vet att de är som synålar.

Så nu sitter jag här med hundlera på byxorna, hundhår i tröjan och den där honungssöta valplukten i näsborrarna och är väldigt väldigt tillfreds.



Världens världens finaste*.

*jag veeet, men det finns de som fyller hela bloggar med bilder på sina husdjur och barn, det här är bara ett inlägg