Hata Ola, död eller levande!
Jag läser i bloggen Oneklingen om mjukisdjur och att fortsätta barnrelatera till dem i vuxen ålder. Lisa i bloggen vet att mjukisdjur kan gå själva, men inte när man tittar på dem. Jag tror inte att min Elefante kan gå själv, men däremot känna! vilket föranleder ett konstant dåligt samvete över att jag placerat honom så snett på sängbordet. Säkert får han ont i nacken och kan inte göra nåt åt det, stackarn. Ibland klappar jag honom och säger förlåt.
Med detta agerande kvarlevande i vuxen ålder är det med fasa jag minns skräckbarnprogrammet "Rädda Joppe, död eller levande!". Om skitungen Ola som gång på gång slarvar bort sin mjukismullvad Joppe och tvingar alla TV-bänkade sensjuttiotalister att skräckslaget följa jakten genom brevlådor och sopnedkast innan Joppe hittade tillbaka. Det finns få människor jag har hatat så mycket som Ola.
När man ser programmet i vuxen ålder hittar man lätt flera anledningar att hata Ola, än hans usla handhavande med mjukisdjur. Min bror menar att det fungerar som preventivmedel att bara tänka på Ola; om det finns ens en promilles risk att fortplantning kan leda till ett sånt skräckbarn är total avhållsamhet inte ens jobbigt.
Jag undrar om Ola lever idag. Han borde vara i 35-årsåldern. Jag hoppas verkligen att han har skärpt sig.
5 kommentarer:
Men herregud, JAAA!!!
Jag får farao gåshud av skräck när jag tänker på Ola. STACKARS JOPPE!
Jimmy Ekelund heter han visst, stackaren som spelar Ola. Han kommer nog aldrig kvala in på min favoritlista.
Håller med. Jävla skitunge. Det är hans fel att jag under 10 år av mitt liv inte vågade sätta min fot i en hiss för att han bara var tvungen att lämna sitt mjukisdjur i en sån som fastnade.
Heeeey! Jag känner faktiskt Jimmy.
Jag tyckte det var fantastiskt roligt att titta på Joppe. Men det kanske vara för att jag själv fick leka med joppe på landet. Och i verkligheten försvann han aldrig. Han finns kvar än idag.
Just to haunt you down. All of you.
Skicka en kommentar