Sjömansbiff efter Y2K
Idag hade jag resultatet av den gångna veckans märkligaste utrop i min lunchlåda. I söndags utbrast nämligen J, som från ingenstans: "Åh, ikväll vill jag laga sjömansbiff!". Sagt och gjort. Och säg den husmanskost som går att laga för den lilla tvåpersonersfamiljen, nä. Alltså finns det finfina matlådor i kylen på Östervägen.
Jag har inte ätit sjömansbiff sedan lågstadiets skolbespisning. Jag trodde inte att sjömansbiff överlevde Y2K. Jag konstaterar förvånat två saker:
1) det är jättegott
2) det finns personer på den här sidan 2000-talet som bemästrar konsten att tillaga sjömansbiff. Unga personer! Herregud, gossen är inte ens 30 fyllda och redan så bevandrad bland innanlår och lagerblad.
Vad blir det imorgon undrar jag. Salta biten? Dillstuvad potatis? Odefinierbar fläskbit tillagad meddelst bräckning?
2 kommentarer:
Jag har sagt det förut och säger det igen: I nästa liv ska jag gifta mig med J. I kyrkan. Hälsa honom det.
Han är ett under. Sjömansbiff! Bara så. Du bor med en kock verkar det som :-D
Skicka en kommentar