På förekommen anledning...
...kommer här del hundratusentjugosju i den evighetslånga följetången om mina förlossningssviter. Utrustningen ovan har jag fått låna av min uroterapeut (sug på den formuleringen - Min Uroterapeut). Det är jag både väldigt tacksam och ledsen för. Men mest är jag glad för att det inte medföljde någon turnéplan med apparaten. Jag ser ju att den varit med ett tag och den har nog sett det mesta och det värsta, om man säger så. Det sjukaste i sammanhanget är att allt det här är heeelt normaaalt. Det hade jag aldrig kunnat tro.
6 kommentarer:
Kanske är jag dum i huvet men vad ska man göra med de här grejerna? (Vill jag veta??)
Säger som du brukar säga till mig...håll ut! Du anar inte vilka groteska förlossningskomplikationer jag delgivits på sistone och tydligen har alla tjejer förr eller senare blivit som vanligt igen.
Kram Bodil
Skaaa duuu... stoppa upp den och klämma åt och mäta?
vad är det? hur ska jag någonsin våga skaffa barn?
Nix, ni vill inte veta, men eftersom ni ändå är dumma nog att fråga: japp, man stoppar upp den och sen skickar den ut elstötar i intervaller under 20 minuter.
hm, strangely compelling...
Alltså. Glidslem? Charmigt namnval.
Skicka en kommentar