Skendräktig

Just nu tänker jag att den här graviditeten jag tror mig leva i bara är hypokondri. Något jag hittat på för att röra om i vardagsgrytan lite.

Jag har inga konstiga cravings.
Jag har inte gått upp i vikt.
Jag är inte speciellt trött .
Jag mår inte illa.
Jag har inga plötsliga humörssvängningar.
Jag kan ha alla mina vanliga kläder.

och ändå har 2/5 av tiden gått. Eller 40%. Eller 16 veckor. Lite borde det ju märkas tycker man. Förut var jag i alla fall dödstrött och osugen på kaffe, men nu har det gått över.

Men så idag på ett sent jobbmöte tyckte jag plötsligt att något rörde sig i magen. Dramatiskt! Första bebissparken! Jag formulerade meningar i framtida babyböcker, eller hur man nu dokumenterar sånt här, och tyckte att livet självt var ett mirakel.

Sen kom jag på att jag inte ätit på länge och att en kurrande mage inte är så mirakulöst.