Känslomässiga fördröjningar

Kolla härå! Jag hittade ett gammalt inlägg som inte publicerats än. Introspektivt och allt. Nöjda?

Ibland är det först långt senare jag förstår att något varit riktigt känslomässigt jobbigt. Känslorna har inte haft någon egen plats tidigare, utan misstolkats och klumpats ihop med andra känslor. Jag vet inte vad som är vad. Så plötsligt sker en förändring och bitarna trillar på plats och det som tidigare inte varit mer än en axelryckning blir en halvtimmes urladdning i tårar. Som om någon dragit ur proppen. Jag hade ingen aning om att de fanns där inne och ville ut. Det är inte så lätt att veta alltid. Ibland är det skitsvårt.