Är det här allt?
Burgare och bärs i solen vid vattnet i goda vänners lag. Timbuktu i explosiv glädjekonsert på Grönan. Mjukglass med lakritsströssel. Precis allt det där man längtar efter och lever för i november. Och i samma millisekund som den tanken verbaliseras i mitt huvud: är det här allt? Blir det inte bättre än såhär? Och hur ställer jag mig i så fall till det?
2 kommentarer:
Jag har en kompis vars pappa påminner om det där du skrev. När man sitter ute och äter/fikar på sommaren och det börjar blåsa lite för mycket, eller de där första regnstänken kommer fast man försöker förneka det, och folk börjar skruva på sig och blicka längtansfullt mot ytterdörren och i tyst konsensus på nåt sätt bestämma att det är dags att gå in, säger han: "Tänk om det inte blir bättre än så här." Detta lilla frö av tvivel kan naturligtvis inte sommarsvensken värja sig emot. Självklart sitter vi kvar. Och fryser. För det är ju sommar.
Men! Tänk så här: det här ska jag bevara i (hjärtat,huvét, eller där det är lätt åtkomligt)! Och när snöstormen viner kan man plocka fram det för att känna/minnas hur det var! Jag var också på Grönan och såg energiknippet/Timbuktu! Blev så GLAD! ( Men han glömde fråga vilka som var födda på-50-talet; men det gör inget! Som sagt sug på den här glädjekaramellen när allt annar SUGER!!!
Skicka en kommentar