Idealsvikarallergi

Jag har en kompis. Vi kan kalla personen Ping*. Förra året var jag och Ping sammansvurna kring det fruktansvärda i alla hjärtans dag. Kommersiellt jippo skränade jag, vuxenmobbing skränade Ping. Hata alla hjärtans dag och alla som firar det, vrålade vi i kör.

I år är det annorlunda. Ping har träffat någon att fira alla hjärtans dag med. Då tycker Ping inte längre att det är vuxenmobbing, utan Pings mänskliga rättighet till lite mys.

Det är inte en så allvarlig förseelse. Det handlar om nyförälskelse och ett uppdämt behov av bekräftelse och romantik. Men ändå blir jag besviken ända in i själen. Det är som att jag har ett slags allergi mot personer som inte står för sina ideal eller som sätter individen före kollektivet. Människor som hellre donerar 1000 kr för att hjälpa apan Enzo än sätter av en hundring i månaden på autogiro till Greenpeace. Eller som gärna lånar böcker på biblioteket, men tycker att det är dåligt att tvingas betala skatt. Eller de som slutar tycka att jämställdhet är angeläget och skrattar bort löften om halva föräldraledigheten eller inte könsrollscementerande kläder och leksaker, när de själva får barn.

Jag kan inte hantera det. Jag blir arg i flera dagar när någon av mina vänner gör något sådant. Jag formulerar långa dramatiska "vi kan inte vara vänner längre därför att"-brev som jag aldrig skriver och ännu mindre skickar. Jag ältar det i timmar med J som aldrig tycker att det är riktigt så farligt som jag. Jag jobbar sämre och uppträder irriterat bland vänner. På riktigt. Det är inte särskilt socialt gångbart. Jag förstår att jag måste ge mina vänner utrymme att göra fel även inom de här områdena, precis som de låter mig göra fel inom andra. Jättefel ibland. Men nej. På den här punkten är jag orubbligt efterbliven och bergfast. Alla hjärtans dag är vuxenmobbing och man måste offra på individnivå för att vinna på kollektivnivå. Och hör sen!

*) Ping är ett könsneutralt namn man får välja som transexuell under det året före subventionerad operation då man tvingas leva som motsatt kön, för att liksom bevisa att man verkligen vet vad man gör. Under den tiden får man inte byta namn till motsatt kön, eftersom det kan väcka anstöt. Däremot är det helt okej att klä och bete sig supertransigt och heta saker som Ping. Det här har inte det minsta att göra med övriga inlägget, ibland är min associationsförmåga snabbare än min hjärna.