Livets torsdag

Våren är som livets torsdag. Hela sommaren ligger framför en med oceaner av möjligheter. Det kommer grillas, badas, hälsas på i sommarstugor, drickas drinkar, seglas och knatas omkring barfota i frodigt gröngräs. Och inget har gått fel än. Ingen picknick har regnat bort och inga myggbett har kliats sönder.

Torsdagen är till för att längta och blåsa upp förväntningarna. Torsdagen är möjligheternas dag. Ofta är jag lyckligare när jag planerar och ser fram emot än när jag faktiskt genomför, för att inte tala om slutför. Mmm… torsdag. Mmm… vår. Blää… Carpe Diem.

Inte än

Jag funderar mycket på det här med barn nu. Det är överallt omkring mig och jag lever själv i de perfekta förutsättningarna för barnalstrande. Jag är i 30-årsåldern, har en fast anställning, en fast heterosexuell relation med en man i 30-årsåldern och som också har en fast anställning. Tillsammans äger vi en fin lägenhet i Stockholmsförort. Vi är skötsamma och trevliga och har inget direkt emot barn, även om jag fortfarande umgås mer otvunget med vuxna människor och hundar. Men det är något som säger mig att jag inte är mogen.

Jag har gjort en lista.

Saker som jag tycker skulle vara bra med att ha barn:
1. Jag skulle ha någon att läsa högt för
2. Jag skulle baka oftare
3. Jag skulle vara mer ute i skogen
4. Barn säger roliga saker, det skulle jag skratta åt
5. Jag tror att mina föräldrar skulle trivas och frodas i mormor och morfars-rollerna.

När man granskar listan ser först och främst att den är ganska kort. Sedan ser man att punkt 1-3 är saker jag snarare hoppas än tror. Punkt 4 kan jag göra ändå. Och punkt 5 är kanske inte riktigt skäl nog.

Puh.

På minuslistan står nämligen hemska saker som att man måste vara hemma jätteofta, att man är trött nästan jämt och att man som kvinna förväntas prata om barn och förlossningar så fort man kommer åt.

Å andra sidan är det kanske inte så traumatiskt. Jag känner flera bra människor som klarar av det här alldeles utmärkt. Det är när man gör det som man vet att man är mogen. Kanske när man bakar, pratar om förlossningar och är i skogen helt på egen hand. Det känns som att det kommer att dröja.

Aktiva ja-sägare

Det finns fyra sorters människor:

• Nej-sägare
• Aktiva ja-sägare
• Passiva ja-sägare
• Såna som inte säger något alls

Det är viktigt att på förväg dela in sina vänner efter de här fyra grupperna, så att man själv slipper bli besviken och frustrerad. Aktiva ja-sägare är de allra bästa att hänga med. De tycker att alla förslag är roliga och driver själv på så att det händer. Såna som inte säger något alls är svårast att hänga med, de kräver oändligt mycket tjat och frågor och alltid ska de kolla med någon annan (skrämmande ofta med en flickvän eller sambo) och kan inte svara för sig själva men de är ändå lite mer hoppingivande än Nej-sägarna. Nej-sägare ska man rensa bort ur telefonboken. Passiva ja-sägare är bättre än Såna som inte säger något alls, men inte i närheten av Aktiva ja-sägare. Passiva ja-sägare säger "ja, vad roligt, jag är gärna med" och sen väntar de på att man ska handla/boka biljetter/bestämma mötesplats/fixa fixa fixa.

Som tur är känner jag flera Aktiva ja-sägare. Det är därför jag kan gå från idé till tusentalskronor fattigare på bara några timmar efter att någon nämnt Riksgränsen.

Det är jag och Helena Bergström

Ojojoj. Vilken fredag. Hur ofta händer det att vårens första riktigt varma kväll sammanfaller med fredag och löning!? Jag fick panik. Förstås. Herregud vad mycket idyll och livskvalitet som rann genom mina fingrar för varje sekund jag inte drack drinkar på balkongen. Jag fick sätta in alla mina projektledarkunskaper och kommunicera vilt genom alla internetkanaler och boka på och boka av och synka och fixa. Till slut blev det ändå grill och drinkar på balkongen. Puh!

På väg hem på cykel iförd klänning, hjälm och Stockholms största leende hade jag kunnat platsa i vilken Colin Nutley-film som helst. Beviset på det kom när jag svängde in på gatan där jag bor och möter tre überkaxiga 12-åringar som ler stort och hälsar mig med orden "Vilken fantastisk dag! Du är fantastiskt vacker!".

Jag vill skrika så det hörs igenom all grå betong för nu kommer alla cyklarna på en och samma gång...

Herregud. Håll höger eller stanna hemma.
Bönder... mutter mutter...

Dagens i-landsproblem

Mitt i den här fantastiska Stockholmsvåren står en liten pojke och gråter för att han inte kan göra hoppsasteg.

Dagens ris

Du som stal mina ben och fötter och sprang ett maratonlopp på asfalt med dem i natt, använd dina egna ben nästa gång.

Trött -78

Hur ett barn blir till

I söndags fick jag lära mig att man inte kommer ihåg någonting av det man lärde sig i skolan i åttan. Jag ser ingen anledning till att det inte skulle stämma. Jag har ingen aning om vad jag lärde mig i åttan, jag antar att jag hade fullt upp med att vara olyckligt kär, grotta ner mig i dåligt tonårssjälvförtroende och tycka att samhället är snett.

En sak som jag inte kommer ihåg att jag lärde mig är det här med hur ett barn blir till. Jag kan det i stora drag, men börjar man prata detaljer om livmoder och ägglossning är jag helt lost. I alla fall känner jag mig lurad, nu när jag 14 år senare har fattat hur det funkar.* Jag var emellertid i gott sällskap i söndags. En av oss pratade om moderkakan som en lite pösig påse, en annan måttade med händerna upp något som i storlek motsvarade en skogaholmslimpa och en gräsand och en tredje undrade om man hade en moderkaka liggandes i magen hela tiden även när man inte är gravid. Dessutom vräker vi** i oss hormoner för att inte smittas med aliens i magen, trots att risken/chansen är minimal större delen av månaden. Så jävla lurade. Och allt detta för att man var upptagen med att växa upp när de berättade det. Snacka om taskig tajming.

* fattat och fattat... några fler pusselbitar har trillat på plats men bilden är långt ifrån klar
** okej, jag och massa andra lika glömska och lurade tjejer

En romantisk fredagsfrukost i Solna

För några timmar sedan under en grön kökslampa i Solna:

J (nasalt, förkylt): Mitt snor är grönt
J: Frä-fräääs... (snyter sig)
J: Vill du titta?
K: Försök inte snor-battla med mig! Du vet att du är chanslös.

Jag är kungen av snor. Ingen muckar med mina bihålor.

Click to buy

Men härreguuu vad billigt det är med pocketböcker på Internet! Varför har ingen sagt det till mig tidigare? Tur att jag upptäckte det. Click to buy click to buy click to buy. Jag blev så i gasen att jag storslaget lovade att bjuda J på en resa till Paris. Det är tydligen billigt att köpa saker på nätet. Vive la France. Click to buy. Och när jag ändå hade ångan uppe bestämde jag glatt att följa med till Riksgränsen också. Click to buy click to buy.

Fast det gick sådär. När jag skulle betala Parisflyget strejkade mitt kort. Oförklarligt. Tills jag tittade på kontosaldot, 196 kr. Riksgränsenresan har jag inte ens försökt betala än.

I stället har jag tittat på lyxfällan och ätit Ben & Jerrys.

Sifo

Sifo behöver mig. Badly. De har verkligen ansträngt sig. Först förankrade de själva idén med en sifo-undersökning genom ett trevlig vykort någon vecka innan. Sedan anlände ett fett kuvert med ett omfattande formulär tillsammans med ett trivsamt följebrev och en premieobligation (typ, jag är inte så bra på sånt där).

Jag gillar Sifo. Jag gillar att de frågar mig. Jag gillar statistik och mätningar. Jag förstår att det är viktigt att jag berättar om alla tidningar jag inte prenumererar på och att jag inte lyssnar på reklamradio just på grund av reklamen. Jag blir lite lätt stressad av tanken på att det bara är fanatiker som jag som har drivkraft nog att orka igenom 40 sidor korkade frågor. Det blir en falsk bild av verkligheten. Jag undrar om de kompenserar för det matematisk och i så fall hur.

Ändå har jag inte lyckats besvara alla frågor och skicka in undersökningen. Jag har till och med fått en påminnelse. Sifo berättar för mig att Jag är viktig och att Mina svar behövs. Jag förstår det och skäms. Men inte blir det bot och bättring för det. Jag glömmer bort igen. Jag har lagt Sifo-undersökningen på ett smart ställe. Smarta ställen är dumma.

Idag fick jag en ny påminnelse. Nu är Sifo desperata säger de. De ökar belöningen. Inte nog med premieobligationslotten, eller vad det är, nu får man dessutom välja mellan:

1) 3 st valfria pocketböcker (ja! ja! ja!)
2) 4 st Dubbeltrisslotter (oj, nu blir det svårt att välja, tänk om jag blir miljonär och tänk om jag bara vinner en ny lott)
3) 2 st Trisslott & 2 st Biobiljetter (yeah! det bästa av två världar! Både äta och behålla kakan)
4) 1 st presentkort på Åhléns (glöm det)
5) För din räkning sätter vi in 200 kr till Radiohjälpen, världens barn (men va fan... nu blev ju alla andra alternativ diskvalificerade! Det vore ett hån att välja ett par böcker eller lotter framför att hjälpa de som har det svårare än jag. Bajs.)

Det här är verkligen ett etiskt dilemma. För det första är Sifo-undersökningar något jag gärna svarar på av rent samhällsansvar (lite oklart, men det kan också handla om att jag gillar enkäter och formulär), alltså är det sorgligt att de känner att de måste kompensera mig. För det andra är det ju skräp att man ska tjäna på att maska! Och för det tredje är det djävulskt smart och egentligen väldigt bra av dem att slänga in alternativ 5 om Radiohjälpen. Att inte välja det är att som att trycka på kvitto-knappen i stället för att skänka pengarna till Röda korset när man pantar burkar på ICA.

Hopp om mänskligheten

Jag har fått svar!

Hej
Kul att du gillar våra filmer. Det gör vi också... ;-)

Hälsningar
RADIOTJÄNST I KIRUNA AB
Kommunikationsenheten

Det är fint att de kryddar med en smiley. Det gör det mer personligt och jag förstår att det inte hör till vanligheterna att de svarar på sådana här mejl.

Sälpäls

Jag glömde säga det, men jag såg världens tätaste hår igår. Tätare än sälpäls. Om man häller vatten på det (duschar heter det nog) ligger det kvar som i droppar ovanpå. Garanterat.
Jag är fortfarande fascinerad.

1408

Har ni sett 1408? Gör inte det. Satan i gatan vad läskig den är. Se den inte. Jag upprepar: se den inte. Speciellt inte ensamma hemma när det knäpper konstigt i hisschakt och grannlägenheter. Se den inte. Så urbota korkat. Idiotiskt.

Åh herregud. Vad ska jag göra nu.

Massiv teambuilding

Den här helgen har jag tillsammans med 80 kollegor skeppats i buss till Riksgränsen. Sista biten gick vi på snöskor. Väl där radade vi upp oss på linje med varsitt glas bubbel, lyssnade till ett brandtal och tog ett gemensamt kliv över gränsen till Norge och sa i taktfast kör: Dere må bare ha de!, som tydligen kommer från en norsk reklamfilm för mellanmjölk. Sen skålade vi och åkte därifrån.

Världens bästa Radiotjänst, part II

Det finns en till film. Och dessutom har jag fått veta att "huvudpersonerna" inte är skådisar utan slumpvist utvalda medborgare. Det blir bara bättre.

http://www.resume.se/nyheter/2008/04/09/radiotjanst-fortsatter-att/

Den här är dessutom inspelad i min lokala simhall. Jag kunde ha varit där!!! Om jag hade simmat alltså, nu gör jag ju inte det sådär skrämmande ofta. Men ändå.

Jag är nu beredd att tredubbla min TV-avgift (nej, det är inte samma sak som att betala någon annans).

Världens bästa Radiotjänst

Det händer att jag blir alldeles varm och glad i hela kroppen. Till exempel när jag ser Radiotjänsts "reklam" för att betala TV-avgift. Titta själva:



Nyss såg jag den andra varianten, där de är i en simhall. Jag blev så glad att jag var tvungen att mejla Radiotjänst. Tyvärr har de ingen adress för glada tillrop, utan bara en anonym kundtjänst för olika slags klagomål. Jag skickade mitt mejl som "Övriga frågor". Jag hoppas att de printar ut det och sätter upp den på kaffemaskinen. Det är okej att de tycker att jag är knäpp. Det är så jävla bra. Allra bäst är det stillsamma lilla ordet "Tack" efter den pampiga sången. Är det nån som vet vem som ligger bakom filmen och idén? Jag skulle lätt betala dubbla avgifter (även om jag tycker att det skulle vara smidigare om det drogs direkt från skatten).

Meddelande till Radiotjänst:

Heja!

Fy fasen vilken bra "reklam" ni har i TV nu! Jag skrattar högt både åt kören i simhallen och i stadsbiblioteket. Lysande! Jag är mest glad för att ni vänt till något positivt, i stället för skräckpropagandan "just nu pejlar vi i följande områden...". Återigen: Bravo!

Vänliga hälsningar,
Kanalisera - stolt TV-licensbetalare

Lurv für alle

Det har länge varit svårt det här med att raka benen. Jag är så kluven.

Idealist-kanalisera tycker förstås att det är ren och skär idioti att ta bort naturligt hår som helt uppenbart alla kvinnor (och män, gubevars) har. Det sjukt att det onaturliga betraktas som naturligt och hon vill inte bidra till en värld där ingen duger som den är.

Vardags-kanalisera tycker att det är jobbigt och tråkigt.

Osäkra högstadie-kanalisera tycker att det är äckligt med hår på benen, eller okej inte äckligt, men det ser faktiskt konstigt ut, det är liksom mycket fräschare och snyggare med släta ben. Som i reklamen. Fast mest är hon rädd att andra ska tycka att hon är äcklig eller konstig.

Feg-kanalisera vill egentligen inte raka benen, men gör det ändå eftersom det är ett så tydligt statement att inte göra det. Och det är jobbigt att vara ett vandrande feminist-statement när man inte alltid orkar ta diskussioner med provocerade människor.

Nu har det emellertid hänt något med alla kanaliseror. Vardags-kanalisera tog över rodret i julas, ivrigt påhejad av Idealist-kanalisera. Resultatet är tremånaderspäls och jag är sjukt fascinerad. Jag har aldrig sett så mycket hår på mina ben, vilket i sig är knäppt. Jag känner starkare och starkare att det är såhär det ska vara och att jag är tillräckligt stark i mina ideal för att låta det vara som det är. Men jag oroar mig för att Feg-kanalisera och Osäkra högstadie-kanalisera ska slå tillbaka när sommaren kommer och benen syns. Jag hoppas att Idealisten och Latmasken i mig är starkare än Fegheten och den där lilla skavande Högstadiepersonen.

Det är inte klokt hur mycket tid och energi jag lägger på det här och hur många andra som låter bli och bara kapitulerar. Mera lurv åt folket!

"Nej nej, man känner när man börjar bli för full och då är det bara att inte dricka mer!"

Fastän det är nästan två månader tills jag fyller 30 så hade jag 30-årsfest i lördags. Det var grymt. Jag borde ha 30-årsfest oftare.

Innan festen var jag orolig för att jag skulle få i mig för mycket alkohol under kvällen och bete mig opassande ungdomligt för min ålder. Det har hänt på 30-årsfester tidigare, nämligen. Min kalaskompanjon lugnade mig med orden "Nej nej, man känner när man börjar bli för full och då är det bara att inte dricka mer!". Det lät nästan för lätt för att vara sant i mina öron, men hon borde ju veta, hon har redan fyllt 30.

Men jag vet inte det jag. Man skulle kunna säga att den visdomen inte biter på 29-åringar. Man skulle också kunna säga att jag inte åt så mycket av capricciosan som J snällt gick och handlade framåt femsnåret i söndags.

Men det var en grym fest. Det var det.

Compare People

Då och då får jag information till mitt hotmail-konto om hur jag rankas bland mina vänner. Det är en inte så uppbyggande tjänst som Facebook tillhandahåller. Det här är en lista över information jag fått senaste månaden:

2 places up, now #1 best mother (potential)
3 places down, now #4 best mannered
1 place down, now #5 most powerful
1 place down, now #6 coolest

"Who has a better body", you won 1 and lost 2 times.

Och nu brister J ut i ett skadeglatt asgarv och frustar från soffan: Vet du! Jag har fått en Compare People-lista från Facebook. Du ligger etta på best mother!

Vafan. Best mother. Vad hände med snygg och smart och cool? För att inte tala om talangfull, rolig och bäst i hela världen? Va? Va? Va?

Best mother är ett hån. Jävla Facebook.

Teknikens under

Vet ni vad som är jättecoolt, tycker jag? Jo, att de där små blå dosorna som sitter på övergångsställesstolparna och som tickar med olika frekvens för att berätta för synskadade om det är röd eller grön gubbe, tickar starkare när det är bullrigt runt omkring! Det är sant. Man kan testa genom att t.ex. låta en stor gul grävmaskin bullra förbi eller helt enkelt bara skrika på den. Båda funkar. Jag har svårt till mycket svårt att hålla mig från att skrika när jag går förbi såna övergångsställen.