måndag, april 28, 2008

Inte än

Jag funderar mycket på det här med barn nu. Det är överallt omkring mig och jag lever själv i de perfekta förutsättningarna för barnalstrande. Jag är i 30-årsåldern, har en fast anställning, en fast heterosexuell relation med en man i 30-årsåldern och som också har en fast anställning. Tillsammans äger vi en fin lägenhet i Stockholmsförort. Vi är skötsamma och trevliga och har inget direkt emot barn, även om jag fortfarande umgås mer otvunget med vuxna människor och hundar. Men det är något som säger mig att jag inte är mogen.

Jag har gjort en lista.

Saker som jag tycker skulle vara bra med att ha barn:
1. Jag skulle ha någon att läsa högt för
2. Jag skulle baka oftare
3. Jag skulle vara mer ute i skogen
4. Barn säger roliga saker, det skulle jag skratta åt
5. Jag tror att mina föräldrar skulle trivas och frodas i mormor och morfars-rollerna.

När man granskar listan ser först och främst att den är ganska kort. Sedan ser man att punkt 1-3 är saker jag snarare hoppas än tror. Punkt 4 kan jag göra ändå. Och punkt 5 är kanske inte riktigt skäl nog.

Puh.

På minuslistan står nämligen hemska saker som att man måste vara hemma jätteofta, att man är trött nästan jämt och att man som kvinna förväntas prata om barn och förlossningar så fort man kommer åt.

Å andra sidan är det kanske inte så traumatiskt. Jag känner flera bra människor som klarar av det här alldeles utmärkt. Det är när man gör det som man vet att man är mogen. Kanske när man bakar, pratar om förlossningar och är i skogen helt på egen hand. Det känns som att det kommer att dröja.

7 kommentarer:

Jocke sa...

Fan, du låter som värsta "Såna som inte säger något alls". Du måste bergis kolla med sambon också innan du vågar göra't! ;-)

Peppe sa...

Herregud, jag kunde ha skrivit inlägget. PRECIS så tänker jag.

.perpotator sa...

barn är gulliga. om man får ett ryck att man vill ha ett så kan man åka till närmaste kompis som har barn. det brukar räcka med två timmar där så är man ganska nöjd med barn flera månader framåt

frida sa...

Kan inte låta bli att bli lite orolig att jag har haft en viss inverkan på din inställning här: eftersom vi umgåtts både igår och i förrgår och att mina barn var allt annat än ljus vid dessa tillfällen... Och inte sa det det minsta roliga saker, och inte läste vi högt eller var i skogen. Och den enda som stod för bakat var ju din sida...

Du får kanske försöka hitta folk att umågs med som har något mer välartade barn, annars kommer nog minus-listan växa och växa.

Anonym sa...

Lilla gumman!
Phu!
Det ordnar sig nog!
Bekymra dig inte.

swedette sa...

Min syrra var rolig och intressant att umgås med, äventyrlig och så. Sedan gifte hon sig och fick barn. Det räcker kanske att säga så, men hennes transformation var oerhörd. Hon som alltid varit kul tycker plötsligt att senapsliknande bajs är ett bra samtalsämne vid julmiddagen. Och barnkläder, vad fascinerande!

Visst är min systerdotter gôrsöt, men det är ju en del av problemet: Innnan man vet ordet av så sitter man där och berättar om hennes bravader för totala främlingar.

Anonym sa...

FOAD