Vardagsgud

För tidigt på väg hem från rolig fest för att ladda för morgondagen. En av mina bästa barndomsvänner ska prästvigas. Det är väldigt märkligt. Vi tänker och resonerar så lika. Vi har vuxit upp med samma referensramar. Vi har tragglat oss igenom samma SO-lektioner, tonårsfyllor och Vecko Revy-spalter. Vi förstår samma saker och när det är viktigt. Vi gråter och skrattar på fel ställen på rätt sätt. Jag är inte med i svenska kyrkan. Hon blir präst. Det gör mig väldigt hoppfull att man kan vara så lika olika. Och det är ett sjukt coolt jobb att vara präst. Att göra vardag av andras största livshändelser utan att bli cynisk eller blaisé. Jag är fylld av för- och beundran. Imorgon är en stor dag.