Prioriteringsångest
Jag tycker att det är svårt med prioriteringar. Det gör mig stressad att jag måste välja fokus i livet, att man inte hinner göra allt. Bland mina vänner ser jag tydliga fokusområden.
Någon prioriterar hus och hem och familj.
En annan prioriterar sund kropp och träning.
En tredje prioriterar litteratur och kultur.
En fjärde politik och nyheter.
En femte spontanitet och kompisar.
En sjätte mode och musik.
En sjunde karriär och branschkunskap.
Jag kan inte välja. Jag vill inte välja. Jag vill göra allt!
Jag får magsår av alla förnöjda människor som inte känner behov av att röra på sig/komma ut och träffa folk/läsa böcker/prova nya restauranger/åka till Amsterdam och se Madonna/utvecklas i arbetet. Som nöjer sig med en sak, eller kanske två.
De lägger alla vardagkvällar på att renovera huset. Eller på att träna. Eller på att jobba över. Och är nöjda med det.
Jag lägger alla vardagkvällar (och vardagmorgnar och helger) på att försöka göra allt och jag är inte nöjd med det.
UPPDATERAT: Jag har skrivit om det här förut. Jag visste det. Och jag står kvar på samma punkt och stampar. Vilja och principer, 15 mars 2007
7 kommentarer:
Åh, åh, åh! Vem har du katalogiserat mig som?
jag tror att en väldigt frekvent orsak till att par skaffar barn/hundar, giftar sig, köper hus/sommarstuga/båt etc. i behov av renovering är att slippa denna beslutsångest. då är det nånting som tar upp all ens tid på ett självklart sätt och man slipper tänka på vad det egentligen var man skulle vilja göra om man kunde välja helt fritt. För mycket frihet skräms.
Anders: Hmm... jag tänker mig nog att du har ungefär sammma ångest som jag.
stinnepigen: Hehe, så då är jag alltså lite bättre än de som är sådär nöjda och tillfreds med tillvaron? För visst är det en tävling?
JA - klart det är en tävling och klart du leder!
Det är ju preciiis det här jag ska hålla mitt sommar-program om; om jag nu fick hålla något. Alltså om Den Stora Livsstressen. (Men då ska en punkt 8 med miljö- och samhällsengagemang med också.)
Det kan vara skönt att välja bort. Som att inte längre ha DN så jag slipper läsa DN på stan och bli stressad över alla utställningar, klubbar, och nya seriemagasin som jag inte kommer ta del av. För det är ju aldrig för alltid man väljer bort, utan en period.
Men just nu har jag bara valt fel. Jag har valt att jobba jämt; och det är ju inte ens någon vidare karriär jag håller på med, utan bara otacksamt slit. Jag är helt oförstående varför jag gör det, men samma visa varje kväll. Konstigt. Ändå har jag ju gjort mitt bästa för att försöka prioritera de andra sakerna på din lista: Skaffat krävande tvillingar borde väl göra att man prioriterar familj, eller köpa ett fallfärdigt 1700-tals hus så jag borde prioritera hus och hem, vara med i en bokklubb och välja att bo kvar stadsnära borde väl göra att man prioriterar kultur, och alla spännande människor som finns i min närhet borde väl göra att jag prioriterar kompisar.
Men nej - jag väljer alltså att jobba. Märkligt....
Om det här är en tävling, då har jag helt klart förlorat!
Frida, sluta genast lägga så mycket engagemang på jobbet. Lägg det på något som är mer värt det! Till exempel rosévin eller parkteater, eller varför inte både och!
Bara 5 dagar till, sen uppenbarar sig oerhörda 8 veckors semester. Då ska det bli massor av annat än jobb. Iallafall; rosevin, bad, familj och renovera hus. Och förhoppningsvis lite kompisar också.
Skicka en kommentar