Dagens irrationella mammagråt
Sjunger sista låten från Nationalteaterns Kåldolmar och kalsipper (javisst, jag när en kommunist vid min barm) och kommer till raden 'i hamn, i hamn, i mammas hamn, i hamn i mammas famn' och gråter en liten skvätt för att det är jag som är mamma till världens bästa bebis som är så fin och det är så fint och allt är så fint faktiskt när man tänker på det.
5 kommentarer:
Jag måste säga att den låten är en av mina favoriter från den skivan. Särskilt raden "Nu styr vi mot hemmet med trasiga segel, med last utav lärdom från Marx och från Hegel". Klarinetten är också fin.
Med den indoktrineringen får du snart börja sätta en ring runt A:et när du refererar till A-barnet. ;-)
Den låten och "Jenny, wapadododa, Jenny havets skräck". Genialiskt bra.
Hm, indoktrinering är bra, tyvärr lyckades mina barn helt ignorera det. Och lyssnar bara på "dunka, dunka". Skrämmande. Tonåringar är de också...
åh, herregud vad man kan gråta sedan man blivit mamma. åt allt som är fint och åt allt som är hemskt och åt allt som handlar om barn. jag är så labil nuförtiden att det borde vara kriminellt.
Mycket fin bebbe. Själv gråter jag i tid och otid och vågar inte tänka på vilket vrak jag kommer bli den dagen jag skaffar småkottar.
Skicka en kommentar