Bostadrättsförening

Ikväll hade bostadsrättsföreningen där jag bor årsmöte. Jag repade och hade giltigt förfall. Puh! Jag är lite rädd för bostadsrättsföreningsmöten och bostadsrättsföreningsmänniskor. Jag tror att det är samlingar av besserwissers och viktigpettrar som på allvar tror att posten som vice ordförande i bostadsrättsföreningen Svarta katten är en merit i cv:t. Att en suppleantpost i föreningen är ett smart karriärdrag. Det här är människor som kan gå över lik för namntavlors placering i trapphuset eller regler för tvättstugan. Scary. Dock finns det undantag. De av mina vänner som frivilligt, motvilligt eller under hot om våld tecknat sig för sina föreningar uppvisar inga av ovanstående tendenser. Jag vill dock poängtera att det inte på något vis undergräver min teori. Tvärtom. Undantag och bekräftelser och regler och det där.

Min kompis råkade ut för det jag föreställer mig är något av det värsta som kan hända en icke-bostadsrättsföreningsaktiv människa. Hon råkade bli valberedning för föreningens styrelse. Hennes uppgift blev att plinga på alla dörrar i hela huset och småprata lite om syrénbuskarna och barnvagnsutrymmet en lagom pratstund (Ha! Som att det fanns lagom i helvetet) för att sedan glida över i det verkliga ärendet och prata varmt och lögnaktigt om engagemang och samhörighet och möjlighet att påverka för att avsluta med knorren att föreslå stackarn som öppnat dörren att ansöka om en plats i styrelsen. Nehej. Inte det. Och så nästa. Samma visa. Och nästa och nästa och nästa. Tills man vet allt om alla i hela huset och säkerligen fått en del klagomål på vad styrelsen borde och inte borde göra. Och sen får man återkomma till nästa möte och redovisa sitt misslyckande och inse att den enda närvarande på mötet som inte redan har en post i styrelsen är… just det, valberedningsstackaren och så gör man undantag från reglerna och häpp så kan man titulera sig suppleant och får tillbringa sina dagar med att ringa rörfirmor och medla i pensionärstvister. Horror.

Det ska förstås tilläggas, eftersom jag är en god och insiktsfull människa innerst inne, att jag är fantastiskt tacksam att det finns vettiga människor som vill och orkar köra bostadsföreningsracet.