Det allra äckligaste

Nu mina vänner tänker jag servera er en Kanalisera-karamell. En sån där blogg-godbit som man inte kan skriva när som helst, av rädsla för att inte göra den rättvisa. Men nu är det alltså dags. Håll i hatten för det här är banne mig det bästa jag har hört på länge. (Otroligt smart sätt att inleda ett blogginlägg. No pressure).

I alla fall. Jag var ju på bröllop för ett tag sen. Med rolig middag och rolig fest. Men det här handlar inte om mig utan om A. A var också på bröllop, middag och på fest. Ganska länge, sådär som man gärna är när fester är roliga. Framåt femsnåret kliver A ur taxin och in i lägenheten. A hinner tänka att det är lite kallt i lägenheten och blött nedanför fönstret och snabbt dra slutsatsen att fönstret glömts öppet och det regnat in lite. Rackarns. Jaja. Det gör ing..När plötsligt: Flaxflaxflax! Flaxflaxflaxflax runt A:s huvud och har man sett! Inte mindre än två skitäckliga storstadsturturduvor har hittat in genom det öppna fönstret. Flaxflaxflax! Och nu har de panik. De flaxar vilt och har bajsat över h-e-l-a lägenheten. Jag hade dött. Rakt av. Bara slutat andas. Om en duva kommer närmare än två meter från mitt ansikte upphör jag förmodligen att finnas. Men inte A. Rådige A bestämmer sig för att skrämma ut fåglarna genom fönstret igen, på fåglars vis. Berusade A i festfina kläder ställer sig i sovrummet och flaxar och skriker. Aaaaaarggh!!! Flaxflaxflax! Duvorna får ännu mer panik och bajsar överallt. Bajs och kvalsterfjädrar över hela lägenheten. Och massa flaxflaxflax. Till slut hittar de i alla fall ut och A kan roa sig med att skura duvbajs i någon timme, för att dagen efter upptäcka att det fanns nästan lika mycket kvar. Jag har till och med fått ett bildbevis! Och en film.

Duvorna was here. Och det här är ändå tre dagar efter att A skurade bort allt bajs. Det dyker upp nytt där man minst anar det...

Fattar ni hur sjukt äckligt det är. A kommer aldrig bli riktigt ren igen. Det sitter liksom duvpartiklar i porerna på en om man haft duvor i lägenheten. Fy fan. Jag kan verkligen inte hantera duvor. Ni har väl sett deras fötter? Fötterna och att de är kapabla att vara äckliga i tre dimensioner, andra djur håller sig bekvämt på marken. Men inte duvor. Flaxflaxflax. Och så de rosa broskiga fotstumparna. Och alla miljoner äckelpartikelkvalster de har i pälsen/dunet/fjädrarna. Och så i tre dimensioner. I A:s lägenhet. A blir aldrig ren igen. Aldrig.