Blodig blåssörja

Ikväll har jag, mitt knä och mina gamla fotbollsskor spelat fotboll med min bror och alla hans kompisar. Det var världens roligaste* tyckte jag. Mitt knä tyckte att det var okej**. Mina gamla fotbollsskor strejkade direkt och valde att demonstrera sin ovilja att exponeras för boll, gräs och sol (i stället för damm och garderobsmörker) genom att självpulvriseras i sulan. På så sätt kunde de illvilligt nypa mig hårt i trampdynorna för varje steg jag tog.

Jag tänkte: ha, skit på er töntskor, jag känner knappt att ni nyps! Jag är odödlig!
Sen spelade jag vidare i två timmar. Nu kan jag bara gå på ytterbladet av foten, resten är en blodig blåssörja. Som tur är kommer jag ha så sjukt mycket träningsvärk imorgon att jag inte kommer kunna gå alls, så jag slipper bli retad för just det.

*) ...och jobbigaste. Jiiisus. Intervallträning någon? Idioten? Inte det... nä...
**) okej är helt fucking fantastiskt! Det är första gången på 8 år jag kan spela!!! Det här är själva anledningen till att jag överhuvudtaget fortfarande lever och andas.