Okontrollerbar idyll

Js gamla kollegor har hyrt ett fantastiskt hus och bjudit in alla sina vänner. Det är löjligt idylliskt. Huset är gigantiskt och ligger på en liten ö med bad runt knuten och tusen uteplatser och grillar. I köket står bag in boxarna på rad och ölen kall i kylen. Det finns inga måsten eller borden. Mitt semesterjag älskar det. Mitt kontrollbehov sliter som ett djur. Det är ingen som vet hur många vänner som kommer ut eller när eller vilka. Det finns inga matlag eller uppstyrd inhandling av någonting. Vi vet inte ens hur man tömmer dasset eller om det finns lunch eller vem som kan handla med sig mat till middag. Eller vilka som åker hem idag. Folk sover tills de vaknar, äter när de är hungriga, badar när de är varma och spelar fotboll när de är rastlösa. Ingenting sker kollektivt men semesterkänslan är gemensam. Läget är omöjligt att kontrollera och alltså alldeles perfekt.