Metadröm

Allra tråkigast är när folk berättar sina drömmar, men ännu lite tråkigare är det när drömmar beskrivs i litteratur som ett befängt sätt att ge karaktärerna eller handlingen ytterligare dimension.

Det hindrar mig inte en millimeter från att blogga om vad jag drömde i natt.

Det var helt fantastiskt nämligen. Jag var på något slags buffé i en skolmatsal från 1700-talet med oändliga mängder av lyxchoklad och tryfflar. Allra bäst var något slags chokladkola på knäckig nötbotten. Sen drömde jag att jag vaknade och att jag lyckats smuggla med mig rejäla mängder av just den chokladkolan i en papperspåse, ut ur drömmen in i det vakna. Förstå vad genialiskt!

Sen vaknade jag tydligen på riktigt och då fanns inte en chokladkola så långt ögat nådde, bara väckarklockor och havregrynsgröt. Men jag kan förlika mig med det ändå. Man kan bara ta med sig chokladkola i papperspåse mellan en dröm och vaken-omgång. Det hade varit lite för bra om jag hade kunnat ta med den en nivå till. Nästa gång ska jag inte drömma att jag vaknar, utan bara vakna direkt med chokladkolorna bredvid mig på kudden.