Popaganda och Bob Hund
Idag är det Popaganda! Bortsett från att det är regnigt, kallt och mulet så är det perfekt. Redan kl 16 har jag smitit tidigare från jobbet för att se Shout out Loud och senare på kvällen spelar både Säkert! och Teddybears. Det blir väldigt bra. Och som om det inte vore nog toppas programmet av 30 min konstsim kl 17:45!
Blir det lika bra som jag tror går jag dit imorgon också och ser Hidden Cameras och Bob Hund. Näst sist jag såg Bob Hund köpte jag och min kompis likadana skor som sångaren, ett par blå och ett par röda converse som vi bytte med varandra så att vi hade en av varje färg vilket fick till följd att jag hade sjuka skavsår på ena foten en hel sommar*.
Sist jag såg Bob Hund hade han andra skor och sjöng i en trafikkon på en spelning i min gymnasieskola. Det var väldigt länge sen. Undrar om dagens ungdom också får finmusik i aulan på skoltid.
*) Nej, vi har inte lika stora fötter.**
**) Ja, det var korkat, men va fan. Vi gick i åttan. Vad gjorde man inte...
5 kommentarer:
Fasen vad avundsjuk jag blir på dig som kan gå på Popaganda, jag har dotterhelg och hon går före...
Får man bada på Popaganda?
Jag kan en del kuriosa om Shout Out Louds som du kanske kan vara intresserad av. De i bandet gick nämligen i min skola i högstadiet och vissa av dem även i gymnasiet. T ex fanns det från början ett band som hette Nervous Nellie och som var superbra (har deras demoskiva från typ -99). Nervous Nellie hade två starka sångar- och låtskrivarprofiler: Henrik och Adam. Henrik och Adam kompletterade varandra väldigt bra i och med att de hade olika stil: Henrik skrev lite tyngre rocklåtar och klädde sig i Led Zeppelin-tishor, medan Adam ville poppa till melodierna och ha Cheap Monday-jeans. Denna kombination var oslagbar och genererade härlig tonårsrock med ironiska texter i bästa Broder Daniel-stil. Men som oftast är det svårt att hålla ihop krafter som drar åt olika håll. Så, likt Lennon och McCartney gick olika vägar i början av 1970-talet, splittrades bandet i två: Henriks band, som fortsatte heta Nervous Nellie, och Adams band, som började kalla sig Shout Out Louds. Nervous Nellie spenderar numera sina dagar (och, kanske framför allt, kvällar) genom att kuska runt på obskyra rockbarer i Tyskland och Tjeckien på en Europaturné som aldrig verka ta slut. Shout Out Louds vet du ju vad de gör. Original-Nervous Nellie var i alla fall det bästa bandet. Nu vet du det.
blakskagg, man fick bada, men det var liksom inte aktuellt i år 2008:s augustiväder...
l, vilken fantastisk kuriosa, jag är grymt nyfiken på originalversionen Nervous Nellie (och såhär i efterhand lite besviken på Shout out Louds trista scenframträdande).
En gång när jag såg Bob Hund var också på min gymnasieskolas skolgård. Då krävde de som jobbade på Skatteverket i Skatteskrapan (som stod på min skolgård) att de skulle sluta för att det störde de som jobbade.
Polisen kom och det roliga avbröts.
Idag jobbar jag på Skatteverket...
Det trodde jag inte den eftermiddagen...
Skicka en kommentar