Carpe snart

Påskvecka och varje dag känns som torsdag. Lite dan före dan. Snart är man ledig. Jag är konstant öl i solen-sugen och avslappnat nöjd och förväntansfull. Typisk torsdagskänsla. Jag är usel på att leva i nuet men expert på att leva i snartet. Snart ledig. Snart öl. Snart fest. Snart vad som helst. Snartet har alltid större möjligheter än nuet. Nuet blir med automatik alltid sämre än snartet. Snartet är ett gränslöst fantasiland. Nuet är krass verklighet, med opåverkbara faktorer som dåligt väder och obekväma människor. Tacka vet jag snart. Man kan säga att snartet räddar nuet. Nuet blir alltid bra om man har ett bra snart att se fram emot.

I helgen var det konferens i Åre och mitt knä valde mirakulöst att samarbeta hela helgen. Jag susade runt i en gigantisk lilablå skidoverall i Åres sorbet-kladdiga backar i en mäktig känsla av våtvarmkall bakfull eufori. Det var faktiskt ett nu som funkade, även om det fantastiska snartet alltid låg i en backe två transportsträckor bort.

Och jag är helt övertygad om att vår microvågsugn kommer sluta lukta bränd kanelbulle. Snart.