Poetiskt träffsäkert om manipulation

Ibland läser eller hör jag saker som blir fastnar som semi-aha-upplevelser. Jag kan gotta mig åt en formulering eller åt att något beskrivits så träffande i flera veckor. Lite som när jag såg Döda poeters sällskap första gången i tonåren och tyckte att jag verkligen verkligen förstod meningen med livet och carpe diem och allt det där, asså fatta, fånga dagen, fatta hur viktigt det är! Så himla stort liksom, ba seize the day liksom. Jag återkommer till stället i boken/på Internet/i inboxen/i filmen flera gånger tills jag nästan kan formuleringen utantill och jag vänder och vrider på betydelse och tanke. Kanske är det är så poesiintresserade relaterar till vad de tycker är En Riktigt Bra Dikt.

Det här är en sån sak som jag hittade tidigare i somras i Brudens blogg om brudar och som jag har letat upp och återvänt till flera gånger. Åååh vad bra det är:

”Att vara totalt rak och ärlig är svårare än man kan tro, för det betyder att man måste lita på att man räcker till som man är och inte behöver manipulera folk till att vilja vara med en. […] Det har tagit mig ett tag att urskilja gränsen mellan kommunikation och manipulation, de går in i varann mer än man först tänker sig. Vet man hur man ska göra för att frammana diverse reaktioner är det bara avvänjning som gäller, för manipulation är att fokusera på sig själv genom att låtsas fokusera på den andra och genom det lär man sig inte ett skit. Lär sig ett skit gör man genom att lyssna på den som faktiskt vill kommunicera på riktigt”

Det allra finaste är ”…för manipulation är att fokusera på sig själv genom att låtsas fokusera på den andra och genom det lär man sig inte ett skit.”

Åååh åååh åååh vad bra det är och åååh åååh åååh vad jag önskar att det var jag som skrev det först och åååh åååh åååh vad jag önskar att alla alla alla läste det och tänkte det och förstod förstod förstod.