Echinagard och Gud

Idag är jag hemma och sjuk. Igen. Jag roade mig lika kungligt igår. Om någon som läser detta någon gång hänger sig åt dagdrömmeri om att bli lite småsjuk för att få vara ledig från jobbet en dag eller två vill jag att ni lyssnar noga nu: Det är inte roligt att vara sjuk. Jag repeterar: Det är INTE roligt att vara sjuk. Och en tredje gång: Det är inte roligt att vara sjuk.

Det finns två scenarier:

1) Man är dödssjuk och ligger hemma i hög feber och vill inget annat än att det ska sluta susa i öronen och göra ont överallt, alternativt kan man tänka sig att dö. Omgående.

2) Man är lite sjuk och är hemma och jobbar fastän det gör ont överallt och har dessutom dåligt samvete och funderar på om man är en vekling.

Kategori 3) Man är bara lite sjuk och är hemma och kollar video och äter glass, finns inte. Den slutade finnas redan när man började skolan och lär inte komma tillbaka förrän man är pensionär.

Idag och igår roar jag mig inom kategori 2. Oh, joy. Mina öron brusar, näsan rinner och febern är precis lagom låg för att inte kunna sovas bort och precis lagom hög för att det ska ta emot att röra sig överhuvudtaget. Alltså sitter jag stilla vid datorn och jobbar. Dessutom har jag hittat Echinagard i medicinlådan. Jag tror inte på Echinagard. Jag tror på acitylsalicylsyra, vatten och mycket sömn. Och på placebo. Jag tror alltså att Echinagard fungerar om man tror på det. Men det gör jag alltså inte. Ändå har jag någon gång inhandlat det, förmodligen i tron att jag ska kunna tro på det i alla fall tillräckligt för att det ska hjälpa lite grann. Det gjorde det uppenbarligen inte för nu är flaskan gammal, men eftersom bäst före-datumet håller sig inom modern tid tänker jag att det vore dumt att inte testa. Fastän jag nu alltså, om möjligt, tror ännu mindre på det.

Man ska dricka Echinagard en gång i timmen, står det på förpackningen. Echinagard är skitäckligt. Alltså verkligen skitäckligt. En gång i timmen är väldigt ofta för att dricka något som är skitäckligt och som man dessutom inte tror på. Men Echinagard är lite som Gud när man var liten. Gud som haver barnen kär, alltså, inte för att jag tror på dig, men OM du finns skulle jag vilja ha sjörövarskeppet till Playmobil. Amen.

Som Gud.