Invasion

Helvete, nu har gatumimarna kommit till Stockholm. Jag har aldrig sett dem norr om Köpenhamn tidigare. Det är den här jävla globaliseringen.

A-sambo

Det har under förmiddagen visat sig att jag begåvats med inte bara ett A-barn, utan även en A-sambo. Detta uppdagades när jag i kaffeburken hittade första lappen till en spännande födelsedags-skattjakt med ledtråden "Fester fester!". Jag är oförskämt lyckligt lottad. Och imorgon ska jag få massage.

Dagens irrationella mammagråt

Sjunger sista låten från Nationalteaterns Kåldolmar och kalsipper (javisst, jag när en kommunist vid min barm) och kommer till raden 'i hamn, i hamn, i mammas hamn, i hamn i mammas famn' och gråter en liten skvätt för att det är jag som är mamma till världens bästa bebis som är så fin och det är så fint och allt är så fint faktiskt när man tänker på det.

Föräldragrupp - BVC:s smartaste uppfinning

Tycka vad man vill om barn- och mödravården (och det gör man), men en sak ska de i alla fall ha oändligt med kredd för: att de kom på att skapa föräldragrupper!

Herregud, vad smart det är. De tussar ihop ett tiotal föräldrar i samma bostadsområde med lika gamla bebisar, sen ser man till att alla skriver upp sina mejladresser på en lista och låter alla berätta om hur deras bebisar äter och sover. Sen är det klart. Alla föräldrar går i självspinn och börjar mejla varandra och stämma träff och trampa runt i områdets promenadstråk medan de med stor inlevelse berättar om kräks, bajs och sovrutiner som vore de de första föräldrarna i universum.

Förstå vad mycket tid det här sparar för den svenska barnavården (läs: föräldravården); skattemedel nog att bygga ett nytt JAS-plan. Hatten av för hjärnan bakom den idén. Och nej, jag är inte ironisk. Jag har trampat runt i områdets promenadstråk med grannföräldrarna och pratat om när A-barnet sover och kräks och lyssnat på hur andra barn gör och sköts och tyckt att det är alldeles fantastiskt. (Dessutom fungerar det förhoppningsvis som en ventil och gör att jag kan prata om andra saker när jag träffar vänner som inte är lika intresserade av bebisdetaljer.)

Men jag måste ändå fnissa åt tre saker, för att liksom visa att jag inte är riktigt lika töntig som de andra föräldrarna*:

1) På BVC har man varit PK och kallat det för Föräldragrupp i stället för Mammagrupp, vilket jag verkligen uppskattar. Tyvärr blev det lite knas när de tryckte upp schemat för alla träffarna och på några träffar förtydligade "Bra om så många pappor som möjligt kan komma".

2) BVC måste ha betalat dyra pengar till en helt värdelös teambuilding-konsult, förmodligen samma som hjälpt till med föräldrautbildningen (här och här). Under första träffen fick alla föräldrar välja varsin inplastad bild med motiv av typen "en solstol på en strand", "några fina höstlöv", "solnedgång över en paradisö" etc. och utifrån bilden berätta något om sig själv för resten av gruppen, i syfte att lära känna varandra. Leta efter tjockare stämning. Tio nyblivna föräldrar håller upp en plastad bild av valfritt semestermål och mumlar något om att snart är det semester och det ska ju bli skönt...

3) Innan vi ens lärt oss varandras namn i föräldragruppen pratar vi vitt och brett om bröst, underliv och urinläckage, men när det kommer till åsikter tassar alla på tå och vågar inte uttrycka någon. Naturligt eftersom man vill pejla av gruppen innan man stövlar på för hårt. Tyckte alla utom mamman med den illrosa vagnen och den matchande illrosa sjalen som, apropå hur länge man tänkt vara hemma med sitt barn, glatt hävde ur sig:
- En kompis till mig ska liksom dela upp så att de är hemma exakt sju månader var, bara för att vara JÄMSTÄLLDA!!! som om det var det knasigaste hon hört sen Melander och Catos selleriskämt. Som tur var verkar resten av gruppen lite mer med i matchen.

Idag har nästan alla föräldrar tid hos barnläkaren och sen ses vi på Öppna förskolan och jämför våra barn. Jag kan knappt bärga mig!**

* Jag lurar ingen, inte ens mig själv
** Nix, inte ironisk här heller

Svankvinnan - nu i en förort nära mig!

Kolla på den här sjuka sjuka människan. Vet ni vad hon precis gjorde?! Nä. Hon satt ner på marken bredvid den gigantiska mördaräckelsvanen och matade den ur hand i mun! Jag repeterar: satt ner, jättesvan och ur hand i mun. Ingen frisk människa gör nåt sånt. Själv tog jag just en jätteomväg på en gropig gräsmatta med vitnande knogar i ett stenhårt grepp kring handtaget på min citybarnvagn, för att slippa passera mina ärkefiender kanadagässen, vilket, som alla vet, är ett mycket sundare beteende vid en fågelsjö.

The båtten is nådd eller dagens musiktips

Man vet att man nått något slags bottentoppen när man sitter i nedkräkta underkläder vid köksbordet och sjunger för en gurglande glad bebis:

Mammas lilla A-barn ifrån Plaskeby
Jättebra på å bajsa, bättre på å spy

Dagens namnsdag: Beda

Hela sommaren hade Beda suttit på ett grässtrå med armarna i vädret och väntat och väntat. Hon hade så gott som gett upp hoppet när labradoren Flisa plötsligt lagt sig ner och rullat omkring i gräset på räckvidds avstånd. Snabbt kastade sig Beda över, letade sig ner genom pälsen och borrade in sitt hungriga huvud i hundens skinn. Hon var nu inne på sitt andra dygn av svullande och mådde som en prinsessa. Försöker de ta bort mig lämnar jag frambenen kvar inne i hunden och de har varit på otänkbara ställen, det säger jag bara, passa er jääävligt noga, väste Beda och tänkte på vårens träff med Alf Svenssons intimare delar.

Bild: www.tickremover.com

Prutt eller bajs

Haha! Nu har det googlats festligt här igen.

igår 17:56 "bajslukt ur munnen"

Jag undrar till vilket av mina inlägg man hänvisas efter en sådan googling. Och vad som visas i google-fönstret, som dristar den nyfikne googlaren att klicka på Kanalisera-länken och tro att här, här finns nog svar på min undran. Uppenbarligen hittade inte den undrande vad han/hon sökte utan nödgades timmar senare att förfina sin sökning och på så sätt återigen hitta min blogg:

igår 19:55 "pruttlukt ur munnen"

Det kan ju vara lurigt det där, att känna skillnad på bajs- och pruttlukt.

Och gissa vilka festliga googlingar det här inlägget kommer locka till sig. Jag skulle kalla det en uppåtgående spiral. Fester fester!

Dagens namnsdag: Vilhelmina

Snart skulle Vilhelmina sparka av sig sina flipflops, rycka fram brandyxan ur sportbagen och gå bärsärk i den här jävla tråkiga bussen. Snart. Hon skulle bara få bukt med det där flikiga nagelbandet först.

Bild: blogg.aftonbladet.se

Mamma

Innan jag fick barn tänkte jag mycket på det här med att bli mamma. Som mamma är man mer funktion och mindre person. Man tar ett kliv ifrån sin egen person och in i den allomfattande mammarollen, blir del av det stora mammakollektivet av självutplånade, självuppoffrande, goda kvinnor. Det skrämde mig. Jag var ingen mamma-typ, ville inte vara. Jag ville vara jag. Att kalla mig själv för mamma kändes jättekonstigt. Jag trodde att det skulle vara svårt att lämna ifrån mig bitar av mig själv till förmån för mammarollen, att jag skulle känna mig ofri och bunden.

Icke.

Det tog inte många Mc Donalds-minuter innan jag hörde mig själv nöjt jollra saker som "mammas lilla superbebis" och "kom till mamma" och mamma hit och mamma dit. Och det kändes inte det minsta konstigt. Tvärtom känns det alldeles utmärkt. Om jag kan få vara den institution av trygghet, kärlek och bekräftelse för mitt barn, som mammarollen innebär, är jag inget annat än oändligt tacksam. Det är rätt fantastiskt faktiskt.

Nu tränar jag på att komma ihåg att också vara jag. Att fylla mammarollen med en person med egna intressen och drivkrafter bortom barnet. Och att inte likställa mammarollen med hemmafru-rollen, vilket är mycket svårare än jag någonsin kunde tro.
Då är det tur att det finns en pappa också.

Generation E-type

Idag fnissar vi åt att E-type är med i Melodikrysset, där vi sitter vid köksbordet med våra koppar hederligt bryggkaffe framför radioapparaten och är osäkra på vilken generation vi tillhör.

Nära döden-upplevelse

Idag åstadkom jag nästan mitt första road kill. En ensam liten andunge som struttade över vägen. Tvärnit! En annan sak om det varit en äcklig svanunge eller vidrig kanadagås. Då hade det legat en blodig fjäderhög på asfalten och varit platt nu. Men det var det alltså inte. Tur att jag är så bra på fåglar. Tur att jag är gud.

Proffsrött

Jag gav nyss alla mina pengar till en frisör, tillsammans med instruktionerna 'den här amningströjan använder jag varje dag, det är mycket viktigt att håret matchar den'. Jag har nu exakt samma färg på håret som på tröjan (se bild). Man vet att man har att göra med ett proffs när sånt händer. Dessutom fick jag sitta i massagestol och dricka finvatten.

Nybörjare

Jag åker tunnelbana för första gången på två månader, fatta spänningen! Har fått låna ett sånt där modernt accesskort och tagit med ett korsord att förströ mig med. För säkerhets skull har jag satt mig på korsordsplatsen också. Resan tar ändå nio minuter.

Skrivmaskin, det är typ som en dator fast helt jävla värdelös*

A-barnet tränar idag på ett gnällande knarrande läte. Först var det roligt. Nu börjar det bli tjatigt. Så jag testar att säga samma sak som min mamma sa till mig när jag var gnällig och tjatig: "Så, nu räcker det, nu vänder vi på skivan".

Det har noll effekt. A-barnet fattar ingenting. Men det är inte så konstigt. Barn födda efter 1990 har aldrig sett en LP-spelare, de har helt andra referensramar.

* Riktigt citat från riktiga kids på en riktig buss

Dagens namnsdag: Erik

Det knepigaste var att få till ett matchande tribalmönster i öronen. Erik hade hårresurserna, men saknade en tillräckligt avancerad trimmer.

Bild: www.fotoskolan.com

I smöret

Det är inte klokt vad det går bra för folket omkring mig nuförtin. Det är förlovningar, bostadsklipp, tiotåsbebisar, utmärkelser, karriärsprång, antagningar till svåra konstutbildningar och sol, syrener och harmoni så att det nästan känns lite löjligt. Det är det här vi borde lägga i små filmburkar och blanda med bakpulver i november.*

*) Ni vet, den lilla hemsprängaren, blanda bakpulver med vatten och på med filmburkslocket

Dagens namnsdag: Sofia

Sofia arbetar på en av forskarvärldens alla outtalbara fakulteter för komplicerat vetande. Där är hon kung. Dessutom har hon nyligen utökat sin samling uppstoppade igelkottar till 38 st. Livet leker!

Bild: www.kerasos.se

Hej medeltid!

Om bara några timmar kommer A-barnet få en pappa. Eftersom vi lever i synd och A-barnet är en horunge är J alltså inte barnets pappa, än. Men en handläggare på familjerätten ska försöka se om J talar sanning eller inte när han om 1,5 h påstår att han är far till barnet. Har vi tur blir vi en familj. Hej medeltid!

Jag undrar varför vi måste igenom den här ritualen. Är det viktigaste att fastställa barnets biologiska fader (och varför gör man i så fall inte bara ett test på BB?) eller är det viktigaste att barnet har någon som säger sig vara ansvarig och villig att ta hand om det? Och vad är det som säger att gifta par har större tillförlitlighet än ogifta? Och vad hade hänt om vi gift oss när jag var gravid, hade det räknats då?

Och hur är det att varje dag gå till jobbet och veta att man har ett av norra Europas mest förlegade och förnedrande jobb?

Jag ser mycket fram emot det här besöket.

Femti!

A-barnet fyller 50 dagar idag. En imponerande livslängd för en nyföding. Jag firar det med att bli bjuden på middag. A-barnet firar det med att lära sig trixet 'skrika för att bli buren'. J firar det med branschgala. Oklart vem som vinner den här kvällen.

Apatiska barn

Det är kul att åka buss. Dagens favorit är den lilla killen som med monoton stämma och tom blick om och om igen mässar strofen' Jag är så lycklig, jag är så lycklig'. Jag vet inte, men det kändes som om han ljög.

Allt om mitt underliv

Det var länge sedan jag skrev något alldeles för privat om mitt underliv, så här kommer den rafflande fortsättningen på förlossningsföljetongen.

Efter den katastrofala efterkontrollen på MVC följde först ett dygns misär i telefonkö till olika vårdinstanser som hänvisade till varandra och sedan ett smärre mirakel; plötsligt lyste lysröret i slutet av sjukhuskorridoren och jag var välkommen till en gynekolog på Danderyds sjukhus. Där togs jag emot av en luttrad dam som sa att stygnen inte var så farliga, vilket gjorde mig så stursk att jag dristade mig till att ställa frågan om det kanske till och med var normalt att bli så förslappad som jag tydligen blivit? Man vet ju att all vårdpersonal utbildas i att säga att alla konstiga grejer kroppen hittar på är heeelt nooormala. Men nä, det här var inte normalt. Häpp.

Den vänliga gynekologdamen remitterade mig i alla fall till en sjukgymnast för bäckenbottenträning och dit ska jag imorgon.

Halva jag tycker att det är vansinnigt festligt att gå till sjukgymnast med sitt underliv. Hur ska det gå till? Är det som ett vanligt sjukgymnastbesök bland pilatesbollar, gummiband och balansplattor? Kommer sjukgymnasten fästa elektroder på varsin sida om musklerna? Vilka gymmaskiner kommer jag använda?

Andra halvan har, av förklarliga skäl, panik. Tänk om det inte blir bra! Eller tänk om det tar flera år. Sjukgymnastik kan göra det, har jag lärt mig.

Dagens namnsdag: Märta

Det var i höstas Märta fick den tossiga idén att hälla alla trädgårdsfrön i omärkta påsar. Nu var det sedan länge sått och planterat och de första gröna bladen började synas i rabatterna. Det såg inte bättre ut än att luktärtena hamnat i grönsakslandet och gräslöken i blomkrukan vid trappen. Heltossigt, men sån är hon, Märta. Gud vet vad hon hittar på härnäst.

Bild:www.molkom.nu

Hittekyckling

I vårt trapphus har någon ställt ut en korg med en liten påskkyckling. Kanske kunde kycklingens mamma inte ta hand om sin kyckling själv och hoppas nu på människornas förbarmande. Ni ser hur hjälplös den är där i sin korg, hjärtat blöder och moderskänslorna svallar. Stackars kycklingkrake. Barn till en fattig sprutnarkomanhöna bergis. I klorna på en tupphallick och inkapabel att försörja det lilla nya livet. Livet är hårt mot de utslagna hönsfåglarna, det är det sannerligen.

Fester Diddel på bibliotek

Idag letade jag efter Diddel diddel-texten på barnavdelningen på Fridhemsplans bibliotek. Och en toalett. Diddel diddel var det dåligt med, men det fanns två toaletter. En större handikappstoa med skötbord, som kostade pengar och en "vanlig" toalett som var gratis. Här fanns pengar att spara! Eftersom vagnen inte skulle gå in på den vanliga toaletten bad jag en kvinna med barn att hålla ett öga på A-barnet medan jag gick på toa.

- Men det är en jätteliten toa, varnade kvinnan. Som om jag var dum i huvudet. Det var ju därför jag bad henne hålla koll på vagnen! tänkte jag. Sen öppnade jag dörren. Det visade sig att hon med "jätteliten toa" verkligen menade jätteliten toa, bokstavligen. Det var en liten dvärgtoa med ett litet dvärghandfat och en spegel i knähöjd. Jag kände mig som Gullilver i lilleputtarnas land och ganska generad. Men sen tänkte jag vafan, gratis är gott och det gick bra ändå. Fester fester!

Noll fönsterkuvertskoll

Om jag skulle oroa mig för att känna mig väldigt gammal nu när jag blivit med både barn och bil, kunde jag igår eftermiddag lugna mig på den punkten. Vi spenderade en eftermiddag i fönsterkuvertens tecken.

Man kan ju tycka att man borde få slippa sånt så snart efter deklarationen, men icke. Först blev vi förnedrade av en banktant som försökte ta makt över våra liv* i utbyte mot lägre bolåneränta och sen av en spoling från TryggHansa. Banktanten uttryckte stor förvåning över att jag inte visste beloppet i det oranga kuvertet och när det sedan uppdagades att vi inte visste när vår hemförsäkring gick ut blev hon alldeles perplex och sa att vi hade "ingen koll". TryggHansa-spolingen var lite mer försiktig och uppmanade oss bara att "läsa lite".

Jag är 30 år. Ansvarstagande civilingenjör, bilägare, småbarnsförälder och sambo i bostadsrätt. Men nej, jag vet inte vad som står i det oranga kuvertet (och gissar tydligen dåligt...) och jag har usel koll på vilka försäkringar vi har och vilka vi borde ha. Men jag VET att det är en komplott och att de är ute efter mina pengar och helt skrupelfritt försöker lura mig, hela fönsterkuvertsmaffian. Men de får mig inte levande! Ha!

Men jag kan inte sluta förundras över att alla andra klarar av det här. Hur gör ni?

* nåja, våra PPM-pengar och vår hemförsäkring

Diddel diddel

Efter tips från den fantastiska humorsajten Familjeliv: http://www.familjeliv.se/Forum-5-157/m43630886.html (notera att tråden i skrivande stund har 55 svarsposter, men än har ingen knäckt låtgåtan) har det slagit mig att även jag kan använda Internet för att få svar på svåra musikfrågor.

Jag är nämligen usel på barnvisor, tydligen. Jag har fastnat i vinkelvolten och sjunger samma tre visor om och om igen. Här är A-barnets låtlista:

* Hej sa Petronella - alldeles för kort, jag får sjunga flera gånger i rad
* Tänk om jag hade en sabel (första versen) - tveksamt om den lämpar sig för barn
* Vem kan segla för utan vind - typ astöntig och ibland kommer jag på mig själv med att sjunga scoutversionen "vem kan skära i benet sitt..."

Japp. Det var det hele. Det stackars A-barnet kommer att få en fruktansvärt dålig musiksmak. Men det finns en sång till jag förtvivlat försöker sjunga, fastän jag inte kan den (och det är alltså här kopplingen till familjeliv-länken kommer). Kan nån begåvad läsare hjälpa mig?

Den är skriven av Lennart Hellsing skulle jag tro och börjar såhär:

"Om jag blev kung diddel diddel* i detta nu
skulle jag ha diddel diddel betjänter sju"

Sen kommer en uppräkning av vad betjänterna gör, där en av dem högst eventuellt bygger hus och en annan "river ner" och ännu mer eventuellt kokar en betjänt gröt... men vad gör alla de andra?

* Ja, alltså man sjunger diddel diddel på riktigt, det är så i texten

På Västerbron 2

En klase hänglås, under räcket på brons högsta punkt . Några med namn och datum. Vilka har satt dit dem? Känner de varandra? Vad vill de låsa fast? Stunden? Höjden? Eller kanske bara utsikten.

På Västerbron 1

Presentsnören. Två och två. Jag undrar vad de betyder. En vardagsgåva i livet, kanske. Men vad symboliserar tvåskapet? Samhörighet eller utestängande av andra? Kanske både och. Lite som all annan tvåsamhet.

Blinka lilla Jesus

Två generade föräldrar kliver av bussen tillsammans med barnet som illsjungit Blinka lilla stjärna och slängt in Jesus i varannan mening medan båda föräldrarna med blossande kinder högt och tydligt förklarade att det där med Jesus begrep de inte varifrån det kom. Vissa barn är roligare än andra.

Dagens namnsdag: Marit

Marit är definitionen på en reko tjej. Jordnära och trevlig. Marit sopsorterar, väljer tåget före flyget och spottar inte tuggummi i naturen (tänk på fåglarna!). Marit äter efter tallriksmodellen, tar trapporna i stället för hissen och njuter av långpromenader i skogen, grönt te och sin familj. Från Marits lönekonto dras regelbundet bidrag till ett tiotal kvinnorättsorganisationer, miljörörelser och U-landsprojekt. Autogiro förstås, för att minska föreningarnas administrativa kostnader. På söndag ska Marit och hennes sambo göra klart det sista i köket de renoverar hemma, bara listerna kvar nu. Sen ska de öppna varsin sjufemma Explorer vodka och dricka tills de kräks. Försten vinner.

Bild: www.ntnu.no

Dagens namnsdag: Gotthard

Till en början kunde Gotthard verka lite reserverad eller till och med arrogant, men när man väl lärt känna honom förstod man att det mest var blyghet. I rätt sällskap är Gotthard en riktig festprisse. "Det finns en nubbevisa för allt" är hans paroll och på den vägen är det.

Bild: www.horsemagazine.com

Bästa googlingen

Någon har hittat hit via Google-sökningen "Varför föds småväxta?". Så var den dagen komplett.

Fester fester!

(Ja, jag ska sluta. Snart.)

Preventivmedel och A-barn

Under gårdagens misärbesök på MVC hände trots allt två roliga saker. Den ena var när barmorskan, efter att ha sagt "Oj!" och konstaterat att jag såg ut som förslappad köttfärs mellan benen samt uttryckt sin djupa förståelse för att jag kunde "känna obehag av det", frågade om jag tänkt något på preventivmedel. Jag förstår att hon mer eller mindre måste fråga, att det är sånt normalläkta kvinnor pratar om på efterkontrollen, men ändå, hon kan väl inte på allvar tro att vi försöker ha samlag i det där minfältet.

Det andra roliga var att även hon spontant utbrast "ett riktigt A-barn" efter att ha böjt sig ner över vagnen. Vad är det med barnmorskor i 50-årsåldern i Solna egentligen?

Fester fester!

Efterkontroll

Vad du vill att barnmorskan ska säga när hon tittar upp mellan dina ben vid efterkontrollen:
- Det här ser jättebra ut. Två-tre dagar till så är allt som vanligt igen.

Vad du inte vill att barnmorskan ska säga när hon tittar upp mellan dina ben vid efterkontrollen:
- Oj!

Följt av:
-Det här ser inte riktigt ordentligt sytt ut... Jag förstår att du har obehag av det här. Försök knipa... hm... nä, känns inte alls... mummel mummel... sjukgymnast... mummel mummel... inte mitt ansvar... ring nån annan... mummel mummel

Jag har nu tillbringat en mindre munter eftermiddag med att bli hänvisad runt halva Sveriges dysfunktionella vårdapparat utan att hitta någon som vill ta ansvar eller hjälpa mig och vet inte om jag är mest skitförbannad på alla läkare och barnmorskor som har brustit längs vägen eller mest jätteledsen över att det aldrig blir bra, men det är inte så muntert på Östervägen. Det är det inte.

* typ slutbesiktning, 6 veckor efter förlossningen med syfte att svara på frågor, avsluta och säga "nu är allt bra och normalt igen"