Här är min kanal för olika tankar som jag tvångsmässigt formulerar för mig själv i stället för att vara driftig kvinna i karriären. Det är också en kanal för min hemliga dröm om att skriva en krönika som alla måste läsa. Slutligen är det en kanal för mitt gigantiska bekräftelsebehov - nu syns det vad jag tänker på internet, alltså är jag.
Är det inte märkligt vad svårt det är att uppfostra sina medmänniskor med suckar, menande blickar och himlande ögon? Det har nästan ingen som helst uppfostrande effekt. Nästan tvärtom. Och ändå försöker vi om och om och om igen, jag och mina motmänniskor.
Skrev Kanalisera kl. 14:00
2 kommentarer:
Det är som om vissa är fullkomligt oemottagliga. Jag förstår inte. Har de någon slags osynlig rymdskärm runt om sig?
Förmodligen. Eller så föds de immuna. Som terminators i vardagen. Hemska tanke.
Skicka en kommentar