fredag, december 21, 2007

Håll käften

Jag dras med en gammal hederlig förkylning. Rödfnasig söndersnuten näsa som droppar om jag vinklar ner huvudet det allra minsta, hosta som låter som timmerstockar på ett plåttak och på morgonen tar det ett par rejäla hostattacker och snytningar innan jag kan ge liv åt en tre-fyra alien-foster genom olika kroppsöppningar i mitt ansikte. Och, en bonus, jag har tappat rösten.

Snor och hosta kan jag hantera. Till och med slem i olika nyanser. Men att inte kunna prata! Jag står inte ut. Det har gått från lite förkylningshes till helt stum på 36 h. Av dem har jag iofs jobbat större delen av tiden (=pratat massor). I morse kunde jag fortfarande prestera på de låga frekvenserna med några enstaka falsettpip som variation. Ungefär som Chewbacca. Framåt tiotiden försvann pipen och jag övergick helt till att kommunicera med låga läten, lite som en val. Nu är jag alltså stum.

Det är väldigt tydligt vem som normalt pratar mest i min relation. J har the time of his life. Han ställer sig framför mig och väntar ut mig. Jag kan inte vara tyst. Jag måste kommunicera. Ibland frågar han saker för att starta igång mig. Vad vill du ha för middag? När vill du ha din julklapp? Ska vi dricka vin till maten? Jag. Kan. Inte. Vara. Tyst. Jag kör hysteriska charader och väser och tittar menande och uppfordrande. J skrattar hysteriskt. Jag antar att jag ser rolig ut. Som hämnd klappar jag frenetiskt i händerna tills han kommer och frågar om jag vill ha något. Just nu är han och köper glass och ost.

3 kommentarer:

Anonym sa...

J tror säkert det är applåder! Ditt frenetiska klappande alltså...

Anonym sa...

Hysteriska charader. Det får mig såklart genast att tänka på när du kom på den fiffiga idén att vi skulle göra charader på Railey beach. Det går inte med ord att beskriva hur roligt det var när Kanalisera står med oss andra i vatten till axlarna och ska illustrera ett valfritt yrke. Det som glömdes bort var hur det fungerar med ljusets brytning i en vattenyta... det är omöjligt att stå framför någon i axeldjupt vatten och gissa vad det är för charad. Men fantastiskt roligt att bara få se ansiktet försöka visa hur en bagare ser ut... Det var roligt då och där iallafall...

Anonym sa...

Oj, kommer på ett annat fint charad-minne. Nyår för 2 år sen. Alla får skriva lappar med filmtitlar och lägga i en korg. Vissa har smuttat på bobblet lite, och kan inte riktigt komma ihåg vad man ska skriva på lapparna.

"Puss, puss. Älskar dig" är ingen film...