Trottoarhopp

Det är lunchtid på Hornsgatan och bistert väder. Alla hakor är nerburrade i kragar och halsdukar och alla blickar nålar fast sig i gatstenen. Ingen går långsamt i onödan.

Kvinnan i 40-årsåldern som kommer emot mig på trottoaren hoppar glatt hage på gatstenarna. Jag blir glad och tänker fina saker om hopp för mänskligheten och sol i regnet. Sen kommer jag på att det är fel. Att man inte gör så. Man hoppar inte hage på trottoaren om man är i 40-årsåldern. Det gör man inte. Det är bara trasiga människor som gör så.

På väg tillbaka till kontoret grips jag av en stark impuls att göra hoppsasteg, men jag låter det stanna vid tanken. Så tunn är linjen mellan normal och galen.