Det andra målet
Jonas Karlsson har skrivit en jättefin novellsamling. Den heter Det andra målet och går att klicka hem på Internet för nästan inga pengar alls. Titelnovellen (säger man så?) Det andra målet är först i boken och alldeles fantastisk. Tyckte jag. J tyckte att den inte var så märkvärdig. Jag läste den högt för honom och lekte att jag var Jonas Karlsson, med samma allvarsamt underfundiga röst och betoningar. När J ändå inte tyckte att den var märkvärdig läste jag slutet en gång till, med lite mer emfas. Det hade ingen som helst effekt på J. Det kan vara för att J är avundsjuk på Jonas Karlsson. Jag är lite kär i Jonas Karlsson. Eller okej, ganska mycket kär faktiskt. Inte nog med att hela boken Det andra målet andas Jonas Karlsson och man hör hans röst mellan raderna, dessutom finns en jättefin idolbild av honom på insidan av pärmen. Härreguuu vad fin han är. Men jag har sagt till J att han inte behöver oroa sig. Jonas Karlsson är bara tvåa på min kärlekslista. J är etta. Men det gäller att han fortsätter dammsuga, baka blåbärsbullar och vara världens bästa J, annars kanske jag gör slut och blir ihop med Jonas Karlsson i stället. Bara sådär. Man får inte bli för bekväm.
2 kommentarer:
vad har J för hållhake på dig undrar jag nu. det måste ju finnas en terrorbalans
Hihi, när jag läste "Det andra målet" tänkte jag faktiskt på din blog-stilistik.
Det kanske är svårt att avgöra eller yttra sig om själv, men jag tyckte att det stundvis var samma känsla i tilltalet boken som i Kanalisera - även om du generellt sett berör andra ämnen...
Eller så är det helt enkelt så att jag inte har läst så mycket annan svensk tidig tjugohundratalsprosa - maybe it's all the same.
Skicka en kommentar