Same same
Igår hade jag ett major break through i min svårighet med barn. Jag tycker ju ganska bra om barn, men känner mig lite fånig i barns närvaro. Jag vet liksom inte hur man gör. Och det märker barn. De är som hundar, de märker direkt om man är rädd eller osäker.
Och det var då jag kom på det:
Barn är som hundar!
Jo! Det är sant! Precis samma! De rör sig på golvet och blir glada när de kommer in i samma rum. De springer fram till dörren när någon ringer på. De bär omkring saker och lägger på olika ställen alternativt ger dem till mig och förväntar sig beröm. De gör olika ljud ibland. De äter saker från köksgolvet. De är känsliga för tonlägen och kräver tydlighet och pedagogik. De kan lära sig trick ganska fort och förstår skillnaden när man skrattar med och skrattar åt. Och om man pekar på saker tar de upp dem eller äter dem. Lätt!
Jag är grym på hundar.
3 kommentarer:
Hjälp, jag skrattar ihjäl mig! Har själv gjort kopplingen mellan barn och djur, men inte vågat säga det högt. Man är ju trots allt utbildad pedagog och förväntas ha en bättre barnsyn än så...
..och med den gedigna utbildningen av ett par barnpassningar samt ett sommarjobb på hundkennel bakom mig kan jag säga: jag tror du är inne på något där... Själv tänkt lite i de banorna ibland. Båda behöver kärlek, få leka av sig energi och regler..;)
Blöta barn luktar garanterat bättre än blöta hundar. Plus att de växer upp.
Skicka en kommentar