Språka
Jag har som små hål i huvudet. När jag försöker utnyttja hjärnan i tankebanor som går över de hålen händer det att jag tänker konstiga saker. Som att jag glömmer vilken årstid det är eller att jag aldrig fattar vad åt vilket håll framåt är när man vrider klockan när man är ute och reser.
Ett annat sånt hål har jag precis där andra människor har intellektuell kapacitet nog att förstå att folk talar olika språk och att det inte är konstigt. Precis där har jag ett stort svart hål. Jag kan sitta länge och titta på långa texter på andra språk och verkligen genuint häpna över att det finns människor som kan uttrycka sig lika fritt och enkelt på detta helt främmande språk, som jag själv gör på svenska. De kan fundera över synonymer och vara nöjda med bra formuleringar, eller kanske knorra till det med en ordvits. På finska! Eller laoitiska eller portugisiska eller gud vet vad. Magiskt. Ännu konstigare är det med språk som har andra skrivtecken! För att inte tala om barn som pratar andra språk än svenska!! För att verkligen inte tala om barn som kan prata språk som har andra skrivtecken än vårt alfabet!!! Svart hål, säger jag. Very svart hål.
2 kommentarer:
Hear! Det finns inget på denna jord som provocerar mig så mycket som franska små barn som obehindrat pratar på som om de aldrig gjort något annat. Och själv har man pluggat och pluggat det där förbannade språket utan att lära sig ett dugg. De små jävlarna!
Jag vet! Dessutom ger det mej oerhörd ångest då jag märker att jag pluggat nio år av tyska och ändå inte kan hjälpa österrikare som tappat bort sig i Helsingfors eller att den spanska jag en gång kommunicerade på nuförtiden är spårlöst försvunnen. Ibland känns det som om jag blir lite dummare för varje dag som går.
Skicka en kommentar