Festfin!
Inför ett väldigt närastående bröllop (vi snackar timmar) hade jag följande telefonkonversation med en kompis:
- Jag tänker att det inte gör så mycket att man är ful, det kommer vara roligt ändå!
- Ja! Och så blir man inte så ful, man har ju klänning och mascara.
- Just det ja. Och kanske strumpbyxor.
- Mmm. Jag tänker att man liksom blir fin automatiskt bara för att det är så mycket fint omkring en.
Om den här dialogen kan man tänka många olika saker. Här är några:
1) Jag och min kompis satsar normalt vår tid och våra pengar på annat än att vara snygga
2) Det är härligt att vi kan strunta i hur vi ser ut
3) Det är sorgligt att vi måste kommentera det
4) Man kan ha roligt utan rouge
5) Begreppet "inte ful" är i min värld det samma som "ha klänning och mascara"
6) Jag har inte mascara så ofta (för att inte tala om annat smink...)
7) Alla våra kompisar är så sjukt snygga att det smittar av sig
8) Det är vår. En sån här dialog hade aldrig kunnat utspela sig i november
9) Jag har väldigt bra kompisar
10) Jag borde börja med den där mascaran i stället för att dricka kaffe och blogga
1 kommentar:
Vi var så grymt vackra! Stans bästa utsikt. Stans vackraste bröllopspar. Och stans vackraste gäster som smittade av sig på oss. Och jag hade både strumpbyxor, tyllunderkjol och mascara. Så självklart var vi snyggast i världen när vi dansade till DLK och vägrade gå hem.
Om man bara är stark nog att våga låta bli - så blir man festfinast i världen!
Skicka en kommentar