onsdag, mars 07, 2007

Dagsformsteori

I en härlig mix av hybris och behov av att begränsa mitt bloggande mejlade jag i höstas ut länken hit till alla som någon gång haft oturen att ge mig sin mejladress. Dels för att jag blir glad när folk läser det jag skriver, dels för att om jag från början vet att a-l-l-a läser, så måste jag censurera mig från början och behöver inte oroa mig för att han eller hon eller dom plötsligt ska hitta hit och bli upprörda. Inga hemlisar liksom. Konsekvensen av detta är att jag får jobba med att hitta gränsen för vad jag får skriva om min omgivning på internet och att jag till och från blir lätt paranoid eftersom jag tror att mina vänner fnissar bakom min rygg och tycker att jag är töntig som skriver dagbok på internet (typ).

Min senaste paranojateori (jag har löjligt många) är att jag kanske känner mig låg och i ofas nu för att folk i min omgivning läst i min blogg att det är lite carpe bajskorv nu och så vet de inte hur de ska bemöta det, för i det verkliga livet utanför internet har vi inte en sån relation att jag svarar utförligt och ärligt på Hur är läget?-frågor. Alltså backar man lite och jag får inget fäste och upplever ofas i livet. Så kan det ju vara.

Men fatta vad meta-körigt det kommer bli nu i så fall, när jag har skrivit det här!

3 kommentarer:

Anders sa...

Apropå paranoja så har jag en kompis som tycker att alla kvinnor tittar på honom med "där-går-en-sån-där-som-slår"-blicken varje gång det är internationella kvinnodagen.

Själv tänkte jag nu fira denna dag med att gå och sitt-kissa.

Kanalisera sa...

Sitt-kissa är det enda rätta. Så urbota dumt att stå upp och försöka pricka i mitten av en stol, som faktiskt är avsedd att sitta på. Och att dessutom hävda att det är omanligt att inte göra det.

Stå-bajsa däremot...

Qaryn sa...

Jag tycker inte du är töntig som skriver dagbok på internet, jag tycker du är skitcool. På sanning.
Och så skriver du alla dom där sanna sakerna som man själv inte vågar skriva eller knappt ens tänka, eftersom man tänker att man nog är knäpp om man tänker så, och definitivt ensam i hela världen om att vara så knäpp.
Jag inser nu att man skulle kunna läsa det där som att jag just har påstått att du är knäpp. Men inte knäppare än jag i alla fall. Om det är någon tröst...