Våffeldagen & c:o
Håll i er, för här kommer ny kunskap av det omtumlande slaget:
Våffeldagen är ett simpelt talfel.
Sug på den ni.
Våffeldagen är varken en komplicerad del av fastan och påskan och fettisdan, eller en kommersiell komplott av Ekströms pulverprodukter. Våffeldagen är ett simpelt talfel. Våffeldagen är egentligen vårfrudagen, fast uttalat slarvigt. Vårfrudagen, Våffrudagen, Våfferdagen, Våffeldagen. Jo, det är sant. Jag vet. Man baxnar.
Vårfrudagen förresten... och Marie bebådelsedag. Ligger långt från talfel. Det hänger säkert ihop på ett mer bibliskt sätt. Kanske att vårfru är synonym med nyknullad.
Nu var jag grov. Jag menar i sinnet, inte i köttet. Vårfru betyder att sinnet och själen just fått sig en sån gudomlig omgång att det alstrats liv i köttet. Så måste det vara. Och då äter man våfflor. Förstås.
Och då har vi inte ens nämnt begreppet bebådelse. Blir jag nån gång gravid ska jag lätt relatera till det som en bebådelse. Eventuellt kommer jag även äta våfflor. Med hjortronsylt.
6 kommentarer:
Hey..det åt ju jag idag..vofflor med hjortronsylt..och grädde..blev smet kvar från igår..
våfflor..jag menar givetvis våfflor..suck..
Ja, det är inte utan att man blir lite bebådelsesugen...
våffelsugen... jag menar givetvis våffelsugen... suck...
Att det handlade om en vårfru hade jag klart för mig, men jag är glad att Kanalisera gick djupare på sambandet mellan bebådelse och våfflor.
Kan det vara så att anledning till att jag blev så himla dubbelbebådad egentligen var ett djävulskt straff för våra tidigare års våffel-ätar-tävlingar?
välsignelse... jag menar givetvis välsignelse... suck....
Skicka en kommentar